Luftvärnet utgör tillsammans med
jaktflygstridskrafterna de aktiva delarna av Sveriges
luftförsvar.
Det är mot denna bakgrund som luftvärnet, enligt
regeringens direktiv, hör till försvarsmaktens högst
prioriterade funktioner. Inom ramen för försvarsbeslut 92
fattade riksdagen beslut om att Lv6 och LvTS i Göteborg
skulle flyttas till Halmstad respektive Östersund. Såväl från
Lv6 som från en minoritet i riksdagen uttalades farhågor för
en flyttning av regementet bl a ur följande synpunkter:
flyttningen förväntades innebära betydande
kompetensförlust av högkvalificerade tekniska
yrkesofficerare vid LvTSdet strategiskt viktiga
Göteborgsområdet lämnades utan snabbt insatsberett
luftvärnluftvärnet mest rationellt sammansatta och
lokaliserade utbildningsenhet splittrades (Lv6, LvTS,
Ericsson Radar, Chalmers)uppbyggnad av ett nytt
luftvärnsregemente i Halmstad krävde omfattande
investeringar (ca 100 Mkr)
Fördelen med beslutet ansågs vara att
infanteriutbildningen i Halmstad kunde räddas! Nu, ett
halvt år efter beslutet, kan vi se att farhågorna var
välgrundade. Av LvTS drygt 50 högkvalificerade lärare
bedöms ca 15 vara intresserde av att flytta till Östersund.
Luftvärnet behöver minst 10 år för att återhämta sig
efter fb 92.
Regeringen föreslår nu, efter krispaketsuppgörelsen, att
ytterligare ett luftvärnsregemente, Lv 4 i Ystad, skall läggas
ned och produktionen flyttas med huvuddelen till
Halmstad, mindre delar till Norrtälje och eventuellt andra
platser. Linköping och Skövde, där det för närvarande inte
bedrivs luftvärnsutbildning, har nämnts.
Över hälften av luftvärnets krigsförbandsproduktion (Lv
6 + Lv 4) samt luftvärnets centrala utbildning av tekniska
yrkesofficerare och värnpliktiga systemtekniker (LvTS)
skall omlokaliseras, i flera fall till orter där man måste bygga
upp verksamheten från grunden.
Under oöverskådlig tid kommer luftvärnsförbandens
krigsduglighet att begränsas om dessa förslag blir
verklighet!
Det är nu av utomordentligt stor vikt att riksdagen
behandlar frågan om luftvärnets eventuella
omstrukturering utan låsningar av tidigare belsut.
Förutsättningen skall således vara att Lv6 och LvTS ligger i
Göteborg, vilket bevisligen är faktum intill 1994-06-30, och
att Lv 4 ligger i Ystad. En annan given förutsättning måste
vara att det högt prioriterade luftvärnet ej får ''offras'' för
andra lägre prioriterade funktioner.
Det vill säga:
Infanteriutbildningen skall rationaliseras inom den egna
organisationen!
Möjligheten att utbilda två brigader vid vissa
infanteriregementen bör utnyttjas.
Att det råkar ligga ett infanteriregemente i Halmstad får
inte medföra att över hälften av luftvärnets produktion
flyttar dit för att motivera infanteriets existens.
Förslaget att flytta Lv6 och Lv4 till Halmstad och LvTS
till Östersund innebär:maximala investeringar
maximala kompetensförlustermaximala personalsociala
konsekvensermaximal fellokalisering ur
strategisk/operativ synvinkel
Det är närmast en självklarhet att rationalisering av
luftvärnsutbildning i första hand skall sökas genom
samlokalisering till något eller några andra
luftvärnsförband. De alternativ som föreligger bör således
vara Göteborg och Ystad.
Båda platserna har goda utbildningsbetingelser för
luftvärn. Följande funktioner talar emellertid till Göteborgs
fördel:
Göteborgsområdets strategiskt/operativa betydelse
Göteborgsområdet kommer alltid att vara ett primärmål
för en angripare särskilt inom ramen för strategiskt överfall.
Det tidiga hotet kommer från luften i form av flyganfall och
luftlandsättningar. Närvaron av snabbt gripbara
luftvärnsförband får då avgörande betydelse.
Minsta möjliga kompetensförluster
Valet av Göteborg medför att Luftvärnets tekniska skola
(LvTS) ej behöver flytta till Östersund. Därigenom undviks
de för hela luftvärnet, under lång tid, synnerligen allvarliga
konsekvenser som uppstår på grund av förlusten av
luftvärnets högst kvalificerade tekniska yrkesofficerare.
Det är också rimligt att anta att det är lättare att flytta
Lv4-officerare till Göteborg än Lv6-officerare till Ystad.
Avgörande för detta är möjligheten för medflyttande att få
arbete.
Bästa förutsättningar för ökad produktion
I Göteborg kan produktionen nära nog fördubblas utan
investeringar i utbildningshallar eller kaserner.
Den befintliga berganläggningen har sådan volym att
ytterligare verksamhet kan förläggas dit utöver den
teknikerutbildning som för närvarande är förlagd till
anläggningen. De värnpliktiga vid Lv6 kommer till ca 85%
från Göteborg. De utnyttjar såleds i praktiken ej sina
sängar. Detta innebär att antalet värnpliktiga kan ökas
betydligt utan att nya kaserner kommer att behöva byggas.
Den tekniska triangeln
Samarbetet mellan Lv6/LvTS, Ericsson och Chalmers
har bidragit till att kvalitén på lufvärnets tekniska officerare
utbildade vid LvTS är synnerligen hög. Samarbetet har
också varit till stor fördel för Ericsson såväl i arbetet med
att ta fram produkter för Sverige som i den internationella
marknadsföringen. Luftvärnsutbildningen i Göteborg är
alltså till fördel för såväl luftvärnet som försvarsindustrin.
Värnpliktskostnader
De värnpliktiga från Göteborg som nu utbildas i
hemorten genererar inga resekostnader.
Oavsett vart dessa skall flyttas innebär det med
nödvändighet ökade resekostnader.
Sammanfattning
Avsikten med denna motion är att fästa
uppmärksamheten på fördelarna med en lokalisering till
Göteborg. Situationen är i dag en annan än när riksdagen
tog beslut om LV 6 flyttning till Halmstad. Enligt vår
uppfattning måste nu riksdagen i den nya situation som
uppstått, som pekar på att all luftvärnsutbildning i Götaland
lämpligen koncentreras till en ort, utreda vilken lokalisering
som är bäst ur såväl ekonomisk som försvarspolitisk
synpunkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen under våren låter utreda
förutsättningarna för en samlokalisering av Lv6/Lv4 till
antingen Göteborg, Halmstad eller Ystad,
2. att riksdagen, med utgångspunkt i denna utredning,
beslutar om var samlokaliseringen skall ske.
Stockholm den 26 januari 1993
Rune Thorén (c)
Erling Bager (fp)
Ingrid Näslund (kds)