Militärtjänstgöring är självklart en skyldighet som svenska ungdomar måste acceptera. Fall finns dock då personliga förhållanden är av sådan karaktär att befrielse eller alternativ tjänstgöring skall kunna ges. Detta sker också i många fall. Ändå händer att ungdomar genom byråkratisk stelbenthet kommer i svårigheter när de av skilda skäl söker uppskov eller befrielse.
Under kort tid har två domslut mot unga människor redovisats i pressen, domslut som upprört allmänheten.
I båda fallen har det handlat om unga män som velat få uppskov med repetitionsövningar på grund av att de inte kunnat ordna tillsyn för sina barn.
I det ena fallet dömdes en ung kalmarbo till fängelse sedan han valt att ta vård om sina två barn -- det yngsta 18 månader -- hellre än att fara till regementet i Växjö.
Bakgrunden var klart redovisad. Mannen hade i god tid sökt hjälp på sin hemkommuns socialbyrå, som inte kunde bereda hans barn plats på daghem eller skaffa dagbarnvårdare. Han hade också varit i kontakt med sitt regemente.
Modern hade vid samma tidpunkt fått ett arbete, vilket hon var rädd att förlora om hon direkt skulle begära tjänstledighet.
Mannen hade inte vägrat att göra sin rep-månad utan av ovan angivna skäl sökt uppskov, men fått beskedet att problem med barntillsyn inte var nog skäl till uppskov.
Enligt vår mening bör övervägas en lagändring, som ger utrymme för en mer flexibel bedömning. Hänsyn bör kunna tas till att enskilda människor kan komma i nödsituationer och hamna mellan två lojaliteter. Riksdagen bör göra ett uttalande med en sådan innebörd att mänskliga hänsyn och rationella skäl i fortsättningen vägleder domstolarna vid handläggningen av dylika mål.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagändring beträffande skälen för uppskov eller befrielse från militärtjänstgöring.
Stockholm den 25 januari 1993 Jan Fransson (s) Sven-Gösta Signell (s) Birgitta Johansson (s) Anders Nilsson (s)