Skärgårdsbefolkningen är beroende av att det finns
helikoptrar tillgängliga för akuta sjuktransporter. Den 1
januari 1992 överfördes ansvaret för den här typen av
sjuktransporter från Rikspolisstyrelsen till
sjukvårdshuvudmännen.
Frågan om sättet att tillgodose behovet av
helikopterkapacitet skulle lösas genom särskilda avtal
mellan Statens helikopterdelegation och
sjukvårdshuvudmännen. Så blev inte fallet och frågan
förblev olöst.
Denna situation har av naturliga skäl skapat oro hos
skärgårdsbefolkningen. Stadsdelsnämnden för södra
skärgården i Göteborg (Styrsö) vände sig till
kommunstyrelsen och hemställde att den ''agerar på
lämpligt sätt för att i detta avseende bibehålla trygga
levnadsförhållanden i kommunens skärgårdsområde''.
Göteborgs kommun och Bohuslandstinget har skrivit till
regeringen och påkallat problemet och bett om en tillfällig
lösning.
Regeringen har föreslagit att chefen för armén tilldelas
medel för anskaffande av helikoptrar som i fredstid ska
kunna disponeras också för civila sjuktransporter inom
ramen för avtal mellan sjukvårdshuvudman och militär
chef.
Enligt 1992 års försvarsbeslut ska
sjuktransportkapaciteten i krig och fred förstärkas genom
att fem till sex helikoptrar anskaffas med medel från anslag
under Försvarsdepartementet och Socialdepartementet.
Var dessa helikoptrar kommer att placeras och vilket
operationsområde de kommer att få är ännu inte bestämt.
Chefen för armén har sammanställt ett beslutsunderlag för
anskaffning av helikoptrar för sjuktransport i krig och fred.
Där framgår bl.a. att det inledningsvis ska kunna sättas upp
tre ambulansstationer och på sikt högst fem. Det är
angeläget att Västsverige snarast får en fungerande
ambulansverksamhet och att någon av dessa helikoptrar
placeras i Göteborg.
De västsvenska sjukvårdshuvudmännen har tillsammans
med Rikspolisstyrelsen framfört önskemål att det bör finnas
möjlighet för polisen att disponera arméägd helikopter för
att med egna besättningar utföra bl.a. ambulanstransporter.
Vi delar uppfattningen att det bör finnas flexibilitet och att
tidigare goda erfarenheter av samarbete inte spolieras.
Det är vidare oklart hur mycket sjukvårdshuvudmännen
ska betala för nyttjandet. Det framgår dock att man avser
att ta ut full kostnadstäckning. Det kan dock inte vara
rimligt att sjukvårdshuvudmännen ska betala för det
militära behovet. Chefen för armén framhåller att
kostnaderna kan komma att bli så höga att ingen
sjukvårdshuvudman får råd att teckna avtal.
Hela den här långdragna hanteringen av ärendet är
mycket olycklig för de människor det berör. Den
tätbefolkade skärgården och den livliga sjö- och
landtrafiken i Västsverige accentuerar behovet av en snabb
och säkerhetsmässigt betryggande lösning av
helikopterfrågan för området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av helikopter för
ambulanstransporter i Västsverige.
Stockholm den 26 januari 1993
Ingela Mårtensson (fp)
Erling Bager (fp)
Kenth Skårvik (fp)