Den beskrivning och analys av den internationella
situationen som Vänsterpartiet argumenterade för i
partimotionen inför 1992 års försvarsbeslut anser vi
fortfarande gäller. Slutsatserna förefaller oss mycket klara:
det riktas inga militära hot mot Sverige nuvarande,
och möjligen tillkommande, väpnade konflikter i Europa
påverkar oss, men de utgör inget hot mot Sverige som
nation Sverige ska vara pådrivande i
nedrustningsarbetet, för detta krävs att vi själva går före i
denna process de medel som frigörs kan användas aktivt
fredsskapande, t.ex. genom en biståndspolitik som minskar
konflikthoten (förslag på detta ges i annan motion: ''En
framsynt Östeuropapolitik'').
Sveriges säkerhetspolitik ska bygga på alliansfrihet i fred
syftande till neutralitet i krig. Den nya inriktning som
signalerades genom 1992 års försvarsbeslut är felaktig.
Vänsterpartiet anser vidare att ett bibehållande av den
traditionella neutralitetspolitiken skall vara ett villkor från
svensk sida vid kommande EG-förhandlingar.
Det militära försvaret
Regeringen anser att Sveriges säkerhet har ökat. Risken
för att behöva möta ett stort väpnat angrepp över kust- eller
landgräns räknar man inte med. I stället är det nu ett s.k.
strategiskt överfall som vi ska kunna skydda oss emot. I
vilken politisk situation, i någorlunda nära tid, ett sådant
skulle tänkas komma är dock höljt i dunkel, liksom vilka
som skulle ha intresse av att utföra det.
Det militära försvaret är till sin karaktär trögrörligt och
svårt att anpassa till snabbt skiftande förhållanden och
hotbilder. Vapensystem, personalorganisation,
utbildningsanordningar och fasta anläggningar är
långlivade. Under decennier har dessutom den svenska
militära strukturen i stort sett fått leva ostörd, bygga sin
organisation utan större hänsyn till kostnader och
effektivitet, och utan att vidta de rationaliseringar som med
tiden blivit allt mer nödvändiga. Den säkerhetspolitiska
analysen har tjänat syftet att försvara den vid varje tidpunkt
existerande organisationen.
Vänsterpartiet har under en lång följd av år kritiserat
dubbel- och trippelfunktioner i staber och
förvaltningsmyndigheter orsakade bl.a. av vapengrenarnas
särintressen och den militärterritoriella indelningen. Den
onödiga uppbyggnaden av gemensamma myndigheter
vilkas uppgifter lika bra eller bättre kunnat utföras av
motsvarande civila organ är ett annat exempel. När
förändringar föreslås och genomförs i den riktning som
Vänsterpartiet länge påpekat hälsas det med
tillfredsställelse. Men processen måste intensifieras och
påskyndas. De nedskärningar och besparingar som föreslås
i grund- och krigsorganisationen är inte tillräckliga. Det
finns anledning till och utrymme för nedläggning av
ytterligare förband inom såväl armén som flygvapnet.
Samordning av administrationer på alla nivåer kan och bör
ske snabbare.
I arméns krigsorganisation bör pansarbrigaderna
avvecklas, vilket också innebär att någon anskaffning av nya
stridsvagnar inte är aktuell. Antalet brigader i övrigt kan
minskas till de nivåer som Vänsterpartiet tidigare förordat,
dvs tio st. På sikt bör en avveckling av hela
brigadorganisationen övervägas. Det är diskutabelt om
dessa enheter verkligen behövs i vårt lands
neutralitetsförsvar.
Vänsterpartiet föreslår att I 20 Umeå läggs ner snarast.
Utveckling av artillerigranaten BONUS avbryts.
Marinens materiella förnyelse uppskjuts. Ubåt 90
avbryts. Vi anser att omvandlingen av Muskövarvet till
aktiebolag endast får ske om det blir helt ägt av staten.
Vad gäller flygvapnet och luftförsvaret är anpassningen
av den s.k. JAS-ramen till verkliga kostnader ett bevis för
att den kritik som bl.a. Vänsterpartiet riktade mot projektet
för tio år sedan var riktig. Nu behövs tydligen inte längre
den dubbla bokföring som uppehållits under så lång tid för
att visa hur billigt detta system skulle bli. Intressenterna har
fått sina kontrakt och nu kan man tala klarspråk. För
Vänsterpartiet och andra som varit och är motståndare till
projekt som JAS, blir det nu en huvuduppgift att motverka
alla planer på forskning och utveckling av ännu en
generation stridsflygplan i Sverige.
F 10 Ängelholm och F 16 Uppsala läggs ner.
Vi föreslår att det under budgetåret inte genomförs
några repetitionsövningar.
Ekonomiska konsekvenser av vårt förslag för 1993/94
I avvaktan på resultatet av den utredning om det civila
försvaret som förutskickats godtar Vänsterpartiet
propositionen i denna del.
Icke-militärt motstånd
Riksdagen beslöt 1986 att icke-militära motståndsformer
ska ingå som ett komplement i totalförsvaret. Detta gäller
fortfarande.
Delegationen för icke-militärt motstånd inrättades våren
1987. Nu kommer regeringen att pröva ''i vad mån
delegationens verksamhet alltjämt är ändamålsenlig''.
Motivet sägs bl.a. vara risk för att oklara gränser kan skapas
mellan kombattanter och civilbefolkning. Denna risk var
väl känd när riksdagen fattade sitt beslut. Delegationen bör
fortsätta sitt arbete. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att huvudlinjen i säkerhetspolitiken skall vara alliansfrihet i
fred syftande till neutralitet i krig,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arméns brigadorganisation,
3. att riksdagen beslutar att I 20 i Umeå skall avvecklas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Muskövarvet,
5. att riksdagen beslutar att F 10 i Ängelholm skall
avvecklas,
6. att riksdagen beslutar att F 16 i Uppsala skall
avvecklas,
7. att riksdagen till totalförsvarets militära del för
budgetåret 1993/94 anslår 3 770 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 32 216 841 000 kr,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om icke-militärt motstånd.
Stockholm den 21 januari 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Jan Jennehag (v)