Det svenska försvaret står inför stora nödvändiga
nedskärningar i den fredstida organisationen om man skall
ha en hygglig chans till att behålla de 16 brigader som anses
nödvändiga för att försvara landet vid ofred. 1992 års
försvarsbeslut präglades av en vilja att skapa 16 slagkraftiga
modernt utrustade brigader. Försvarsbeslutet anses av
många som det försvarsbeslut under senare tid som hade
bäst balans mellan mål och medel trots att en viss
underfinansiering kunde skönjas, främst avseende de
försvarsindustriella projekten Bonus och Bamse. En
majoritet inkl. nyd ansåg att dessa projekt var nödvändiga
för totalförsvaret och skulle därför bibehållas och drivas
vidare medan man sökte en vettig finansiering.
Finansieringen är nu löst och projekten är säkrade vilket vi
inom nyd finner mycket tillfredsställande. Men p g a
den finansiella situationen för landet har försvaret
belagts med sparkrav för perioden 92--97 vilket ytterligare
skapar obalans i förhållande till uppsatta mål. Denna
obalans förstärks av det nuvarande läget för den svenska
kronan i förhållande till utländska valutor. Man kan t ex
räkna med en avsevärd fördyring i JAS-projektet som
till stor del består av från utlandet inköpta komponenter.
Med dessa fakta som grund vill ny demokrati föreslå
följande åtgärder för att förbättra den svenska
försvarsekonomin på kort resp. lång sikt.
Armén
Den materiella upprustningen bör prioriteras för 12
brigader. De fyra andra brigaderna skall naturligtvis leva
vidare men utbildningen till dem bör minimeras och
bemanning ske genom den bevisligt stora utbildade
personalreserv som finns samt genom att man ökar
omsättningstiden på dessa förband. Om det
säkerhetspolitiska läget motsäger en avveckling av dessa
förband skall naturligtvis resurser satsas på dem i framtiden
så att de når samma duglighetsgrad som de tidigare
omtalade 12 brigaderna. I detta sammanhang är det viktigt
att man utnyttjar sambandet flexibilitet--
återtagningsförmåga--en vital försvarsindustri. En naturlig
följd av detta är att antalet fredstida utbildningsplattformar
minskar och att man optimerar utbildningen per regemente
(utbildning för två brigader per regemente i största möjliga
mån). Då vi nu är inne i den värsta ekonomiska krisen på
nittonhundratalet måste sparsamhet även visas på det
militära området därför föreslås att ÖB får i uppdrag att
redovisa ett minimerat behov av värnpliktiga (GU och
RU) ett minimerat behov av utbildningsetablissemang
ytterligare kostnadsbesparingar (och i detta
sammanhang relevanta tidsfaktorer).
Av besparingsskäl i närtid bör därför Lv6 och Lv4
samlokaliseras i Ystad. I20 Umeå bör läggas ned och den
utbildning som bedrivs där idag och som bedöms som
nödvändig bör flyttas till Boden. Det finns säkert en
ytterligare rationaliseringspotential att utnyttja inom armén,
i alla fall enl RRV, och då främst vad gäller inköpsrutiner
etc. Vidare bör försvarsledningen undersöka vilket eller
vilka ytterligare regementen som lämpar sig för
samlokalisering och återkomma till regering och riksdag
som då har att fatta beslut om ytterligare
besparingsåtgärder av denna natur.
Marinen
En fråga som åter bör aktualiseras är frågan om
sammanslagning av kustflottan och kustbevakningen. Om
man beaktar det faktum att både kustbevakningen och
flottan i en snar framtid behöver omsätta sina mindre fartyg
och att bägge parterna lider brist på pengar är frågan ytterst
intressant då man lätt ser ett samband som leder till ett
möjligt samutnyttjande av resurserna. Det finns åsikter som
hävdar att en sådan åtgärd skulle ses som en militarisering
av civila göromål. Detta anser vi vara fel då man kan peka
på att ett sådant arrangemang ej är en ovanlig företeelse
internationellt. Vidare innebär detta stora ekonomiska
besparingar, då kustflottan idag måste utbilda värnpliktiga
och hålla fartygen igång. Av detta skäl skulle det vara
ekonomiskt och samhällsnyttigt att samtidigt kunna kunna
lägga in lite av vardagsnära arbete i flottans uppgifter.
Vidare kan man se fördelar med att äldre officerare lättare
kan omplaceras till mer renodlade bevakningsenheter. I
sammanhanget bör ju trots allt nämnas att kustbevakningen
står under marint kommando i krigs- och
mobiliseringstillstånd och det anses allmänt att fredstida
organisation bör anpassas till krigsorganisationen. En
utredning bör tillsättas för att snabbutreda vilka
ekonomiska vinster som kan göras till följd av en dylik
omorganisation.Vad som ovan sagts om samdrift avseende
flotta--kustbevakning gäller naturligtvis även förhållandet
flottan--sjöfartsverket.
Marinens inre struktur
Det sägs ofta att det interna samarbetsklimatet inom
marinen inte är tillfredsställande. Man hänvisar till
motsättningar som går mycket långt tillbaka i tiden och som
har sin grund i uppdelningen av de två vapenslagen, flottan
och kustartilleriet. Dessutom har nämnts en brist på
gemensamma mål.
Dessa samarbetssvårigheter lär ha utvecklats, trots olika
försök till samordningsgrepp, i en allt mer negativ riktning.
Följden blir hög inre friktion och bristande effektivitet.
Med de stora förändringskrav som försvaret står inför
måste kraftfulla åtgärder vidtas för att eliminera dessa
motsättningar inom marinen. För att klara detta torde det
behövas konkreta strukturella ingrepp varvid den
nuvarande funktionsuppdelningen inom marinen och
uppgiftsfördelningen mellan försvarsgrenarna armén och
marinen bör omprövas.Vi vill därför föreslå att de
marina strukturproblemen granskas förutsättningslöst av en
särskild utredning.
Flygvapnet
Satsningarna som görs på flygvapnet finner vi riktiga om
än dyra. Det enda sättet att hålla nere kostnaderna för
flygvapnet torde vara att, förutom interna rationaliseringar,
minimera antalet flottiljer. Men eftersom frågan är under
utredning och även styrs av utfallet på de
koncessionsprövningar som pågår är det dumt att låsa sig
vid något antal flottiljer, men antalet fem som nämnts är
intressant som arbetshypotes. Vidare bör i sammanhanget
noggrant undersökas om det kan gagna och underlätta för
en framtida JAS-export om vi kan erbjuda ett färdigt
beväpningsprogram (SAAB Missiles rbt 225). Detta
svensk-brittiska projekt kan vara en bra lösning på
beväpningsproblematiken då man framför allt slipper
knäsätta sig ytterligare hos USA, det kan räcka med motorn
som hinder för en fri export.
Försvarsmaterielexport
Den svenska dubbelmoralen avseende
försvarsmaterielexport måste försvinna, och en generösare
och ärligare syn bör prägla lagstiftningen. Det generella
exportförbudet skall upphävas och ersättas med laglig rätt
för svenska företag att sälja och utveckla försvarsmateriel,
oavsett det svenska försvarets behov av produkten. Den
nuvarande tillståndslagen skall bytas ut mot en lag som
föreskriver en anmälningsplikt före eller under affärens
gång. På detta sätt kommer man ifrån den krångliga
tillståndsbyråkratin då industrin mer kommer att få handla
under eget ekonomiskt och moraliskt ansvar. Det skall
naturligtvis inte vara helt fritt att exportera men förbuden
kan i huvudsak begränsas till tre punkterVapen får ej
säljas till krigsförande part. Handel med krigsmateriel
får ej ske på sådant sätt att det sker mot svenska intressen
och kan innebära ett hot mot riket. Vidare skall ej handel
med krigsmateriel ske med land som grovt förbryter sig mot
de mänskliga rättigheterna.
Dessa tre grundläggande regler räcker då inget svenskt
företag är så dumt att det satsar en massa pengar på
utveckling eller drar på sig onödiga försäljningskostnader
avseende en affär med en part som man kan misstänka inte
klarar grönt ljus enligt prövning under ovan angivna
punkter.
För övrigt kan man hänvisa en lagändring till det faktum
att fler och fler länder kan räkna sig som demokratier och
att vi lever i vad man kan kallar ett fredligt Europa trots
kriget i det forna Jugoslavien. Det borde därför inte finnas
några formella hinder för vapenexport till EG-länderna så
länge de uppfyller de tre angivna punkterna.
Ovan föreslagna åtgärder skapar ej några besparingar i
omedelbar närtid men skulle med all säkerhet om det sköts
rätt kunna innebära besparingar om ca fem procent av den
totala försvarsbudgeten under budgetåret 95/96. För övrigt
är det inte orimligt att förutom detta ge alla myndigheter ett
sparkrav på ytterligare fem procent av deras totala budget.
Detta torde vara enkelt att uppfylla genom rationaliseringar
av administration, ekonomiska rutiner, drift, underhåll etc.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den materiella upprustningen
inom armén prioriteras till tolv brigader och att de övriga
fyra brigaderna får leva vidare med ett minimerat uppdrag,
2. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag
att redovisa ett minimerat behov av värnpliktiga inom
armén,
3. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag
att redovisa ett minimerat behov av
utbildningsetablissemang,
4. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag
att föreslå ytterligare kostnadsbesparingar inom armén och i
sammanhanget relevanta tidsfaktorer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Lv
4 och Lv
6 samlokaliseras i Ystad,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att I
20 läggs ned och att den utbildning som bedrivs där i
dag och som bedöms som nödvändig flyttas till Boden
eller annan ort som av ÖB bedöms vara lämplig,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare
rationaliseringspotential inom armén i fråga om
inköpsrutiner och annat som uppmärksammats av RRV,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att försvarsledningen bör få i
uppdrag att återkomma med förslag på vilket eller vilka
förband som lämpar sig för samlokalisering,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en
sammanslagning av kustbevakningen och kustflottan,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
en sammanslagning av Sjöfartsverket och kustflottan,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om strukturella
ingrepp i den nuvarande funktionsuppdelningen inom
marinen och uppgiftsfördelningen mellan försvarsgrenarna
armén och marinen utreds förutsättningslöst i syfte att
eliminera vissa motsättningar inom marinen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om antalet flygflottiljer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att noggrant undersöka om en
framtida JASexport kan underlättas om man kan erbjuda
ett färdigt beväpningsprogram,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i krigsmateriellagstiftningen att det generella
förbudet mot export upphävs och ersätts med en generell
rätt för de svenska företagen att sälja och utveckla
försvarsmateriel, oavsett det svenska försvarets behov av
produkten, dock med viss anmälningsplikt,
15. att riksdagen hos regeringen begär att ett krav ställs
på de myndigheter och andra verksamheter som sorterar
under begreppet försvar att de internt rationaliserar med 5
% av sin budget fr.o.m. budgetåret 1994/95.
Stockholm den 19 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Robert Jousma (nyd)