Den nuvarande internationella säkerheten vilar på
bräcklig grund. Det visar inte minst de oroliga
förhållandena i förutvarande Sovjetunionen, i Mellanöstern
och på andra håll i världen.
Vad som än händer kommer området i södra Östersjön
att under lång tid vara av säkerhetspolitiskt intresse.
Sydsverige är för många stater ett militärt attraktivt område
med sin ''hangarfartyg-funktion''. Därför måste Sverige
kunna genomföra ett trovärdigt luft-, sjö- och markförsvar
av södra Sverige.
Viktiga nyckelbegrepp
Försvarsplaneringen görs i dag för många årtionden
framöver och ingen kan förutsäga hur världen då ser ut och
vilka hotbilder som finns då.
Ett effektivt modernt svenskt försvar måste tillgodose
följande tre grundläggande krav:ett flexibelt försvar med
anpassningsförmåga till varierande hotbilder ett
markförsvar som är förberett för ett alleuropeiskt
försvarssamarbete en ekonomisk hållbarhet över hela
försvarsperioden.
Det är en självklarhet att man måste finna en lösning --
inte bara för södra Sverige -- som ligger inom tillgängliga
ekonomiska ramar och som utgör en försvarsmodell där
maximal värnkraft per satsad försvarskrona kan erhållas.
Gällande försvarsbeslut
Nu gällande försvarsbeslut innebar stora förändringar av
den svenska försvarsmakten. Men egentligen åstadkoms
främst en kvantitativ krympning av vårt ''omoderna''
försvar med vissa tillskott på försvarsmaterielsidan för att
öka försvarskvaliteten. Däremot uppfylldes inte de tre
ovannämnda grundförutsättningarna. Särskilt byggde
beslutet på ett ekonomiskt önsketänkande med så stora
inbyggda brister att beslutets genomförande egentligen
äventyrades redan från början.
Dessutom innebar försvarsbeslutet en klar nedskrivning
av det säkerhetspolitiska hotet mot södra Sverige och en
inriktning av försvaret som i princip kommer att rasera
södra Sveriges invasionsförsvar även på längre sikt genom
avsaknad av tillväxtförmåga.
Det är därför med oro som befolkningen i södra Sverige
betraktar pågående nedläggningar och omflyttningar av
militära förband och ledningsorgan i regionen. Dessutom
framförs nu hot om ytterligare försämringar av det skånska
försvaret.
För övrigt har kritik mot försvarsbeslutet framförts även
av experter på hög militär nivå.
Omprövning av försvarsbeslutet
Inte minst till följd av de s.k. krispaketen hösten 1992
pågår redan en viss omprövning av gällande försvarsbeslut.
Det signaleras nya nedläggningar av förband samt
inhibering eller i vart fall senareläggning av viktig
försvarsmaterielanskaffning.
Det är dock felaktigt att fortsätta med
''krympningsmetoden''. Nu är det ofrånkomligt att satsa på
en ny inriktning av försvarsmakten och då i enlighet med
ovannämnda tre grundbegrepp: flexibelt försvar, europeisk
anpassning och ekonomisk hållbarhet.
Denna omvandling förbereds lämpligast genom den
redan arbetande försvarsberedningen, som riksdagen gav
omfattande befogenheter. Intentionerna var ju att denna
nya beredning inte bara skulle passivt kontrollera
försvarsbeslutets genomförande utan även aktivt låta vidta
nödvändiga korrigeringsåtgärder för att riksdagens mål
skulle uppnås, nämligen högsta försvarskvalitet inom givna
ekonomiska ramar.
Denna försvarsberedning har alltså en nyckelroll vid
skapandet av ett modernt svenskt försvar.
Lämplig modell
Ett ställningstagande avseende det framtida försvaret av
Sverige måste bland annat ta sin utgångspunkt i det osäkra
säkerhetspolitiska läge som för närvarande råder.
En lämplig modell -- anpassad till de nya av regeringen
förordade ekonomiska ramarna -- kunde innebära en
satsning på ''storgarnisoner'' som kompletteras med
''minigarnisoner'' för att garantera förmågan att växla upp
dessa modulförband till fullständiga brigader. Detta skulle
också innebära ökade möjligheter att genomföra
utbildning, krigsplanering, mobilisering samt
ledningsansvar för det territoriella försvaret.
Vidare borde införas en differentierad militärutbildning,
där huvuddelen av de värnpliktiga erhåller en militär
grundutbildning samt därav -- efter aktuellt försvarsbehov --
vissa värnpliktiga får kompletteringsutbildning.
Dessutom måste Sverige medverka i det europeiska
försvarsindustriella samarbetet särskilt inför anskaffandet
av högkvalitativ försvarsmateriel, exempelvis stridsvagnar.
Konsekvenser för Skåne
För Skåne skulle detta kunna innebära bl.a. följande:
--I Skåne bildas tre garnisoner, nämligen Hässleholm,
Kristianstad och Revinge/Ystad.
--Den s.k. ''storgarnisonen'' utbildas i Hässleholm i form
av en modern sydsvensk pansarbrigad (Skånska
Pansarkåren), med högre utbildnings- och materiell kvalitet
än dagens pansarbrigader. Denna brigad skall prioriteras
vad avser ny stridsvagn.
--Två garnisoner med anknytning till Skånska
Pansarkåren upprätthålles i Kristianstad resp. Revinge i
form av ''minigarnisoner''. Vid dessa garnisoner
upprätthålls dels förmåga att växla upp antalet brigader i
Skåne från en till tre genom att där upprätta två ytterligare
brigadledningar, dels förmåga att genomföra territoriellt
försvar i Skåne. För genomförande av utbildnings- och
planläggningsverksamhet inom territorialförsvaret samt för
att vidmakthålla förmåga till uppväxling av brigadförband
bibehålls ett antal yrkesofficerare. Deras antal avpassas till
den totala krigsorganisationens behov av nyckelpersonal.
--Pansarstridsskolan placeras i Skåne (i stället för i
Skövde) och samlokaliseras med någon av
pansarbrigaderna. Den militära utbildningen genomförs i
form av cirkulationstjänstgöring på skolan och de tre
brigaderna.
--Inom flygsektorn upprätthålls vid F 10 i Ängelholm tre
divisioner Draken med förmåga att vid behov ta i bruk en
fjärde division. Snarast efter sekelskiftet tillförs JAS 39
Gripen. Möjligheterna till administrativ samverkan mellan
flygvapnets förband och skolor i södra Sverige bör utredas.
--Var centrum för luftvärnsutbildning i ett sammanslaget
Södra och Västra militärområde skall förläggas bör utredas
ytterligare under våren. Sannolikt bör Lv 6 från Göteborg
omlokaliseras till Lv 4 i Ystad i stället för till Halmstad.
--På marina sidan omorganiseras Malmö marina
bevakningsområde snarast till Öresunds marindistrikt
(MDÖ) -- men fortfarande som egen myndighet under
södra militärbefälhavaren -- för ökad samstämmighet
mellan fredsoch krigsorganisationen för
övervakningsverksamheten i Öresund och södra Östersjön.
För ytterligare ökad effektivitet i den fredstida
övervakningen bör anordnas resurssambruk mellan MDÖ
samt kustbevakningen, tullen och polisen.
--Underhållstjänsten för södra Sverige organiseras även
fortsättningsvis i Hässleholm. Skånska trängbataljonen --
samlokaliserad med P 2 -- skall dels producera
underhållsförband på brigad- och fördelningsnivå och dels
svara för organiseringen av en rörlig stab för
underhållssystemet inom militärområdet.
Alleuropeiskt försvarssamarbete
Den svenska försvarsmakten måste organiseras så att
man uppnår rätt struktur i ett europeiskt alliansperspektiv.
Vid ett militärt angrepp mot Sverige måste vi tillämpa en
tidsvinnande strategi, dvs. att på egen hand värna svenskt
territorium tills hjälp kommer från vänligt sinnade stater.
En väl avvägd kombination av lätt gripbara flygstridskrafter
(F 10), marina enheter i viktigare områden (MDÖ) samt
markstridskrafter (Pansarkåren) möjliggör snabba insatser
i ett befolkningstätt område. Det bör betonas att för den
händelse fienden lyckas genomföra luftlandsättningar får
markstridskrafterna avgörande betydelse.
Om Sverige väljer att stå utanför ett europeiskt
försvarssamarbete är det nödvändigt med en långsiktig
kraftfull satsning på ett flexibelt markförsvar.
För den händelse att vi väljer att ingå i ett alleuropeiskt
försvarssamarbete är det angeläget att vår försvarsmakt är
så organiserad att onödiga omstruktureringar kan undvikas.
Eftersträvat slutresultat
Det eftersträvade resultatet är att skapa ett modernt
svenskt försvar och att få ut maximal försvarskraft per
försvarskrona. Dessutom gäller det att stoppa en fortsatt
militär försvagning i Skåne och i stället fastlägga som ett
nationellt mål att även upprätthålla ett trovärdigt skånskt
försvar. Slutresultatet blir då också ett effektivt försvar för
hela landet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Skånes försvar.
Stockholm den 25 januari 1993
Bengt Harding Olson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Siw Persson (fp)
Olle Schmidt (fp)