Sveriges försvar står inför en viktig omstrukturering.
Riksdagen har fattat ett beslut, som innebär att bara så
många värnpliktiga skall utbildas som behövs i
krigsorganisationen. Utbildningskapaciteten är för stor och
detta gör att en del anläggningar där värnpliktsutbildning
bedrivits kommer att läggas ner. Detta gäller naturligtvis
också i Skåne.
Just nu måste det vara rätt tid att diskutera försvaret,
dess uppgifter, volym och kostnader. Detta gäller både det
militära och det civila försvaret. Situationen i vår närmaste
omvärld har förändrats drastiskt sedan Berlinmuren föll
1989. De stora väpnade styrkor som fanns i Europa har
dragits tillbaka och håller på att upplösas. Risken för att
Sverige skall dras in i en stormaktskonflikt är mycket liten.
Detta betyder inte att Sverige kan klara sig utan beredskap
mot väpnat våld. Situationen i Europa är osäker. Det som
skulle kunna bli en viktig grund för fredligt samarbete, den
europeiska gemenskapen, ifrågasätts nu från flera håll. Blir
det ett litet kärn-EG, faller hela säkerhetstanken och det
kan istället handla om att bygga upp större nationella
styrkor, eller nya försvarsallianser. Det kan åter leda till
upprustning och misstänksamhet. Det pågår sedan ett par
år ett blodigt krig inne i Europa och ingen kan utesluta att
nya konflikter kan uppstå som resultat av stora skillnader i
levnadsnivå eller kulturella och politiska olikheter.
Skåne är inkörsporten till Sverige. Här bor en miljon
människor. Här finns infrastruktur som är viktig för hela
landet, järnvägar, vägar, flygplatser. Här finns omfattande
jordbruksproduktion och livsmedelsindustri som förser
stora delar av landet med viktiga förnödenheter. Här finns
viktiga hamnar, med snabba förbindelser med kontinenten.
En stor del av den tunga lastbilstrafiken använder dessa
förbindelser. Skulle Skåne slås ut av kris eller krig skulle
landet sluta fungera.
Därför behöver Skåne ha en tillfredsställande
beredskap. Det är viktigt att mobiliseringstiderna är korta.
Det kan de vara i Skåne eftersom de värnpliktiga och
reservofficerare som skall inkallas finns inom ett kort
avstånd för upptagningsområdet är tättbefolkat och
avstånden små. Ur effektivitetssynpunkt, av
beredskapshänsyn och av ekonomiska skäl bör de
värnpliktiga som behövs i Skåne få sin utbildning där.
För att kunna skydda den viktiga infrastrukturen måste
det i Skåne finnas ett välutrustat, insatsberett luftvärn, som
kan fungera i alla typer av väderlek, även i mörker.
Luftvärnet är en viktig del av det av riksdagen
högprioriterade luftförsvaret. Med anledning av
regeringens sparproposition föreslog Överbefälhavaren i
december 1992 helt överraskande att skånska
Luftvärnsregementet i Ystad (Lv4) skall avvecklas och dess
verksamhet överföras till Halmstad, Linköping, Norrtälje
och Skövde. Detta förslag ligger till grund för regeringens
proposition som föreslår att Lv4 bör avvecklas och dess
verksamhet överföras till Halmstad dit Lv6 enligt tidigare
fattat beslut skall flyttas, och till Norrtälje. Såväl
Överbefälhavarens som regeringens förslag strider mot
intentionerna i FB 92. Genom omflyttning och uppsplittring
kommer hela luftvärnet i södra militärområdet att bli
försvagat under en mycket lång tid. Naturligtvis är det
viktigt att alla rationaliseringsmöjligheter tillvaratas och en
sammanslagning av Lv4 och Lv6 är sannolikt motiverad av
detta skäl. En lokalisering i Halmstad skulle kräva stora
investeringar. En flyttning av Lv6 till Ystad skulle bli
betydligt billigare och den samlade luftvärnskapaciteten
skulle utsättas för störningar i minskad grad. Möjligheten
till samövning med flyget och de två pansarbrigaderna i
Skåne är av stort värde för krigsorganisationen. Därför
anser vi att detta alternativ är att föredra.
Skåne har kust på tre sidor och Öresund är en av
världens mest trafikerade farleder. Här förekommer
dagligen olyckstillbud och risken för miljökatastrofer får
inte underskattas. Ännu större kommer detta problem att
bli i samband med byggandet av Öresundsbron. Kring
Skånes sydkust sker de flesta kränkningarna av svenskt
territorium både till sjöss och i luftrummet. Trots det nya
läget i omvärlden förekommer här dagligen militära
rörelser. Skulle någon form av konflikt uppstå i Östersjön
skulle detta omedelbart påverka spänningen i området
kring Skånes kust. Därför är det viktigt med marin närvaro
här. Många huvudmän delar på ansvaret för säkerheten i
Öresund, men det är viktigt med militärt-civilt
samutnyttjande och att en operativ ledning finns i området.
Marinens nyutrustade sjöcentral i Malmö är av ovärderlig
nytta när det gäller att ha överblick över de olika
fartygsrörelserna.
Enligt Överbefälhavaren har försvaret endast råd med
ett varv. Genom detta hotas ubåtstillverkningen vid
Kockums Marine. Om denna skulle flyttas från Malmö
förlorar regionen ett företag med sedan generationer
grundmurat gott anseende både hemma och i utlandet. En
stor del av det högteknologiska kunnande som här
genereras skulle gå förlorat för Sverige, eftersom den
arbetskraften är attraktiv utomlands.
F10 i Ängelholm har en viktig uppgift i det högt
prioriterade luftförsvaret. Det är en sektorsflottilj med
luftförsvarsansvaret i det södra militärområdet, ända upp
till Göteborg. I den framtida organisationen för flygvapnet
är inriktningen fem storflottiljer och på dessa skall de
beslutade 16 divisionerna fördelas. Vilka dessa flottiljer blir
kan inte avgöras förrän miljökoncessionsnämnden har sagt
sitt. F10 har redan tillstånd att flyga med tre divisioner och
en bullernivå som motsvarar JAS 39 Gripens, vilket ingen
annan flottilj har, eftersom Viggenplanen har en lägre
bullernivå. Drakenplanen kan alltså inte flyttas. De måste
vara kvar på F10. De behövs i luftförsvaret tills de kan
ersättas av JAS före sekelskiftet. Mest logiskt är därför att
planera för byte av Drakensystemet på F10 till Jassystemet
när det är klart. Det är angeläget att få till stånd ett sådant
beslut för att ge ledning och personal möjlighet att planera
för framtiden. För Sveriges del är det oundgängligt med ett
effektivt incidentberett luftförsvar i de södra delarna. För
Skånes del och rent ekonomiskt, är det också viktigt med
det samutnyttjande militärt-civilt som sker på Ängelholms
flygplats.
I den öppna terräng som är utmärkande för Skåne har
pansarbrigader varit självskrivna. Nu när
kustinvasionshotet inte längre anses lika aktuellt har det
blivit möjligt att minska med en pansarbrigad. P7 har inte
varit ifrågasatt som brigadproducerande förband. Revinge
erbjuder mycket goda utbildningsmöjligheter och kommer
att behövas för att utbilda en stor del av de värnpliktiga från
Skåne. Vilken utrustning som brigaden skall ha i framtiden
måste bli föremål för diskussion. I nuvarande
säkerhetspolitiska läge borde det vara möjligt att köpa
ganska nya stridsvagnar och förse dem med svensk teknik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1992/93:100
vad avser flyttningen av Lv 4 från Ystad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Lv 6 i Göteborg bör flyttas till
Ystad och där samlokaliseras med Lv 4,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om Skånes försvar.
Stockholm den 22 januari 1993
Karin Wegestål (s)
Börje Nilsson (s)
Maja Bäckström (s)
Kaj Larsson (s)
Johnny Ahlqvist (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)
Nils T Svensson (s)
Bo Nilsson (s)
Birthe Sörestedt (s)
Jan Andersson (s)
Bo Bernhardsson (s)
Per Olof Håkansson (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Gunnar Nilsson (s)
Anita Jönsson (s)