Med dagens teknik förvandlas regnvatten till ett
miljöhot när det faller på tak, parkeringsplatser och andra
hårdgjorda ytor. Regnet byter skepnad och blir dagvatten,
ett tekniskt och miljömässigt problem, i stället för att bli en
tillgång som är berikande för våra sinnen och nyttigt i det
ekologiska kretsloppet.
Bortledning av dagvatten innebär i många fall export av
miljöföroreningar till recipienter vi inte kan kontrollera,
dvs rinnande vattendrag, sjöar och hav. Stora investeringar
i ledningssystem har inte löst problemen. I de gamla
kombinerade ledningarna svämmar det över vid kraftiga
regn och dagvatten uppblandat med helt orenat vanligt
avloppsvatten forsar ut. Det mesta dagvattnet leds helt
orenat till recipienterna.
Dagvatten från vägar, gator, upplagsområden,
parkeringsplatser och även från vissa takytor, är förorenat.
Det innehåller betydligt mer av en del miljögifter än vatten
som släpps ut från reningsverken. Däremot är dagvatten
som infiltrerats i marken renare än renat vatten från
reningsverk.
Vattenmiljöerna hör till de mest belastade och
ansträngda delarna av vår natur. De har ingen tolerans för
tungmetaller och andra främmande ämnen. All tillförsel ger
påverkan. Så t.ex. har experiment visat att redan mycket
små mängder av den vanligen förekommande
dagvattenföroreningen bly ändrar fiskarnas beteende när de
söker sin föda. Det är därför ytterst angeläget att minska
föroreningshalterna i dagvattnet redan vid källan.
Lokalt omhändertagande av dagvattnet är att föredra
före att leda bort det. Undantaget är starkt förorenat
dagvatten som i en del fall bör renas i reningsverk. En stor
del av dagvattnet i våra tätorter är mycket lite förorenat och
går utmärkt att utnyttja i grönområden.
Lokalt omhändertagande av dagvatten, LOD, innebär
att föroreningarna kan omsättas i ett lokalt kretslopp under
uppsikt istället för att exporteras genom okontrollerad
spridning i naturen. Att utnyttja möjligheterna till
infiltration ger i många fall billigare ledningar samtidigt som
miljöbelastningen minskar.
Genom utbyggnaden av vatten- och avloppsledningar i
våra tätorter blev det lätt att ansluta även dagvatten till
avloppsledningsnätet. Fram till 1950-talet var dagvatten
emellertid inte något större miljöhot. Endast regnvatten
från stenstädernas tak, trottoarer och gator leddes bort i
avloppsledningarna. Volymerna var små och gräsmattor,
planteringar och naturmark fick ta hand om vatten från
hustak i villaområden och förorter. De då ofta
förekommande grusvägarna och -planerna behövde inga
dagvattenledningar.
I samband med tätorternas stora expansion under 50--
70-talen blev dagvattnet ett tekniskt problem. Ju större ytor
som dagvattnet samlas upp från, desto större blir
flödestopparna när det regnar mycket. Det blev en störtflod
av dagvatten. Tekniken blev att leda bort vattnet via
brunnar ner i ledningar till reningsverk eller till diken,
bäckar och sjöar -- en satsning på bortledning istället för att
låta så stor del som möjligt av dagvattnet ledas ner i marken
och komma växter och grundvatten till godo.
Nu är cirkeln sluten. Vi kan inte fortsätta att leda bort
dagvatten utan måste återgå till mer lokala lösningar med
ny teknik. Alternativet, att rena allt dagvatten innan det
släpps ut, är mycket kostsamt.
Vi står nu inför ett ganska omfattande
ombyggnadsprojekt när det gäller våra gamla avlopps- och
dagvattenledningar. De måste antingen renoveras eller
ersättas. Arbetena har redan börjat, men med nuvarande
ombyggnadstakt kommer ledningsnätet att vara åtgärdat
först om 300--1 000
år. Redan idag är stora delar av ledningsnätet i vissa
tätorter så dåligt att man räknar med att 50% av det vatten
som når reningsverket är grundvatten som läckt in i
ledningarna på vägen. Samtidigt läcker en betydande del av
avloppsvattnet ut orenat i marken.
Kostnaderna kommer naturligtvis att bli mycket stora.
Lokala lösningar för dagvatten kan på lång sikt i många fall
vara ett billigare och miljövänligare alternativ än
ombyggnad av dagvattenledningarna. På kort sikt är det i
de flesta fall bättre för miljön med LOD och ibland blir det
även billigare.
Ett LOD-system kan bl.a. bestå av: planering för
minskat behov av dagvattenhantering användning av
permeabla ytskikt istället för täta utnyttjande av
vegetationsklädda ytor för infiltration fördröjning och
långsam avrinning vid behov breddning eller dränering
av rent/renat dagvatten till recipient eller dagvattennät.
Vad säger då lagarna om detta? Frågor som rör
dagvatten regleras bl.a. i 1970 års vatten- och avloppslag
(VAL), vattenlagen (VL) och hälsovårdsstadgan (HS).
Lagarna är mycket oklara vad gäller dessa frågor och det
finns få rättsfall som klargör hur de ska tillämpas. Termen
dagvatten finns inte omnämnd i lagtexten. I de flesta
situationer hänförs dagvattnet till ''avlopp'' och då gäller va-
lagen. I vissa situationer definieras dagvattenhanteringen
som ''torrläggning av mark'' och då är det vattenlagen som
gäller.
Den huvudregel som stadgas i VA-lagen säger att
kommunen ska sörja för eller tillse att allmän va-anläggning
kommer till stånd så snart det kan ske, om
vattenförsörjningen och spillvattenavlopp för viss befintlig
eller blivande bebyggelse med hänsyn till den allmänna
hälsovården behöver ordnas i ett större sammanhang.
Jag föreslår att man ser över och ändrar vatten- och
avloppslagen, vattenlagen och hälsovårdsstadgan på ett
sådant sätt att det klart anges vilka möjligheter det finns att
på ett miljömässigt sätt omhänderta dagvatten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagreglering av tillvaratagande av
dagvatten.