Dagens samhälle innehåller många kemiska ämnen och produkter som om de hanteras felaktigt kan leda till betydande negativa konsekvenser för hälsan och miljön. Det finns i dag uppskattningsvis 20 000 ämnen som marknadsförs för praktiskt bruk i Sverige. Det förekommer cirka 50 000 kemiska produkter, i stor mängd material och varor som används i en rad olika industriella processer.
En vanlig uppfattning är att kommunerna har ansvar för att samla in MFA i hushållsavfallet och se till att detta hanteras enligt de regler som gäller för MFA.
Förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall, FMFA, anger i 4 § att förordningen inte gäller när miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall enligt 1 § första stycket i renhållningslagen (1979:596). Av detta följer att de hanteringsregler som gäller för miljöfarligt avfall, MFA, med utgångspunkt i FFMA inte gäller hushållsavfall, oavsett farligheten i detta.
Utvecklingen när det gäller hanteringen av avfall från hushållen går mot ökad separering och en tidigt etablerad sådan. I många fall sker redan i dag i fastigheten en sortering och separat samling av miljöfarligt avfall. Osäkerhet råder om vilka regler som gäller för detta MFA. Är det en beståndsdel av hushållsavfallet eller inte? Gäller FMFA eller inte? Praxis växlar.
Då hushållsavfallet hålls oseparerat torde det inte kunna ifrågasättas att det är kommunen som genom den kommunala renhållningsskyldigheten har ansvaret för insamlingen och behandlingen. När nu en separering av MFA sker är det inte lika självklart. Anses kommunen ha ansvaret oavsett graden av separering beroende på att delen MFA anses vara en beståndsdel av hushållsavfallet finns bland annat problemen med att FMFA ej gäller och att FMFA-regelverket senare i flödet skall komma att gälla. Om å andra sidan exempelvis ett på fastighetsnivå separerat MFA inte betraktas som en beståndsdel av hushållsavfallet gäller givetvis direkt FMFA med dess transport- och hanteringsregler. På goda grunder kan det diskuteras vem som har ansvaret.
Det är enligt vår uppfattning en självklarhet att kommunen i sin naturliga roll som ställföreträdare för den formella innehavaren av hushållet skall fullgöra det nödvändiga och korrekta innehavareansvaret i syfte att säkerställa en miljöriktig och effektiv behandling av den beståndsdel i hushållsavfallet som är MFA. De senaste årens erfarenheter visar att en tillförsäkrad frivillig rättighet inte ger detta utfall.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära ett klarläggande av regelsystemet och kommunens ansvar för omhändertagandet av det miljöfarliga avfall som faller inom hushållssektorn eller som ingår som en del i hushållsavfallet. Regeringen bör på lämpligt sätt redovisa för riksdagen hur frågan lösts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett klarläggande av ansvarsfrågorna för omhändertagandet av miljöfarligt avfall från hushållen.
Stockholm den 14 januari 1993
Per Olof Håkansson (s)
Ines Uusmann (s)