Vid de svenska samernas landsmöte 1991 diskuterades
ett näringspolitiskt program med syfte att bredda
sameområdets (Sapmis) närings- och befolkningsmässiga
bas, bl.a. genom att utveckla tjänste- och
kunskapsprodukter. Särskilt underströks turismens
ekonomiska betydelse inte minst mot bakgrund av de
nordiska ländernas närmande till EG. Samisk turism har ett
marknadsmässigt stort värde och en satsning på en samisk
turistnäring svarar väl mot målsättningarna i det nordiska
turistprogrammet.
Enskilda samer och samebyar föreslogs söka vägar för
att etablera sig inom turistnäringen och därmed utnyttja
sina unika resurser, t.ex. ge möjligheter till natur- och
kulturupplevelser för turister. Bl.a. framhölls behovet av
omfattande attitydförändringar till samisk
företagsverksamhet, såsom förädling, marknadsföring och
försäljning av de egna produkterna. Som målsättning
uttalades utveckling av det samiska näringslivet i Sverige i
samarbete med samiskt näringsliv på norsk, finsk och även
rysk sida samt uppbyggnad av kompetens för att möta en
kommande internationalisering. Turism i egen regi skulle
kunna sysselsätta många samer, som annars har svårt att
finna sysselsättning i anknytning till samebyarna.
Vissa initiativ har tagits för att utveckla och bedriva
samisk turism. Samer och samebyar i Kiruna kommun har
t.ex. utarbetat turistprojekt och en ''Lapplandssafari'' har
etablerats i Ammarnäs. På norsk sida finns stort intresse för
en ekologiskt inriktad turism. På sikt måste all turism vara
ekologisk.
Inom turistbranschen framhålls den samiska
turistprodukten ofta som en drömprodukt, väl svarande
mot konsumenternas önskemål om natur, kultur och
äventyr. I en statlig turistutredning (1990) framhålls natur-
och kulturbaserade aktiviteter som grundvalar för turismen
i norr. Särskild vikt läggs vid samekulturen, vars livsmönster
uppfattas som både unikt och ekologiskt intressant.
Det finns därför starka skäl att främja uppbyggnaden av
en genuint samisk turism. För detta ändamål behövs en
grundutbildning i turism för samer, avpassad efter de egna
förutsättningarna och behoven. En sådan utbildning kunde
knyta an såväl till den samiska folkhögskolan i Jokkmokk
som till branschutbildningarna i norr. Samiska institutioner
som Nordiskt samiskt institut m.fl. kunde också tänkas
medverka med forsknings- och utvecklingsprojekt. Vidare
skulle krävas inrättande av ett förmedlingsorgan i samisk
regi med utgångspunkt i den enskilde producentens
kontakt- och marknadsföringsbehov gentemot omvärlden.
Frågan om samisk turistnäring togs upp vid Nordiska
rådets session i Århus i november 1992. Rådets ekonomiska
utskott noterade därvid att Nordiska ministerrådet 1990
antagit ett nytt nordiskt samarbetsprogram på
turistområdet, som bl.a. resulterat i nordiska
marknadsföringskampanjer i USA och Tyskland. Också
Nordkalottkommittén hade en plan för att i Europa
marknadsföra turismen på Nordkalotten.
Båda dessa planer ansågs ha problem med pengar till
kampanjerna, och utskottet ville därför inte stödja förslaget
som sådant, men föreslog att de samiska intressena skulle
beaktas i samband med såväl Nordkalottens som Nordiska
turistrådets planerade kampanjer. Nordiska rådet kom
därför bara att anta en urvattnad rekommendation till
Nordiska ministerrådet att i samband med gemensamma
nordiska turistkampanjer ta hänsyn till de samiska
intressena i en utbyggd turistnäring. Rekommendationen
antogs med acklamation och utan debatt.
Då vi anser att samernas möjligheter att utveckla en
egen turistnäring är av stor betydelse bör frågan inte ges en
så summarisk behandling på nordisk nivå. Vi finner det
angeläget att regeringen tar initiativ till förslag för att bygga
upp en samisk turistnäring i Norden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den aktivt bör medverka till en nordisk insats för att stödja
uppbyggnaden av en samisk turistnäring.