Om den samiska kulturen skall kunna överleva krävs det
att de gamla samiska näringarna såsom fiske, jakt och
renskötsel ges nya utvecklingsmöjligheter.
Samiskt fiske utgör den äldsta samiska huvudnäringen
som har mångtusenåriga traditioner. Fisket utgör
fortfarande en betydande näring för samer bosatta inom
renskötselområdet. Dagens fiskesamer tillhör inte den
renskötande samebefolkningen, utan är beroende av fiske
som sin huvudsakliga försörjning.
Många fiskesamer är bosatta på fjällägenheter vid sjöar
och längs älvdalarna ovan odlingsgränsen. I Sverige har
fiskesamerna blivit både ekonomiskt och rättsligt
missgynnade.
Vår åsikt är att fisket som näringsutövning bör få samma
status i rennäringslagen som renskötseln, eftersom de båda
vilar på samma grund, samisk urminnes hävd.
Det är en nödvändighet att samebyarna ges möjlighet att
bredda sin verksamhet genom att tillåtas bedriva annan
ekonomisk verksamhet än renskötsel.
Samebyn är grunden för samiskt liv och kommer även
framöver, vid sidan av Sametinget, att utgöra basen för det
samiska samhället. Det är därför naturligt att anknyta en
breddning av näringsverksamhet till samebyn.
Vissa initiativ har tagits för att utveckla och bedriva
samisk turism. Bolag och föreningar av samer och samebyar
i bl. a. Norrbotten och Härjedalen har utarbetat och
bedrivit turistprojekt. Inom turistbranschen framställs det
samiska livet som en drömprodukt, som väl svarar mot
konsumenternas önskemål om natur, kultur och äventyr.
Särskild vikt läggs vid samekulturens livsmönster som
uppfattas både som unikt och ekologiskt intressant.
Om turism, förädlingsindustri, marknadsföring, slöjd,
jakt, fiske m.m. skall bedrivas av samebyar, ekonomiska
föreningar bolag etc. beror på vilken verksamhet det gäller
och vad som lämpar sig bäst.
Mångfald och valfrihet måste även gälla samesamhället.
Klart är att samerna måste ges möjligheter att utveckla sina
näringar och att hitta andra utkomstmöjligheter.
Det måste skapas arbetstillfällen för dem som inte kan
få sin utkomst som renskötare, främst kvinnor och
ungdomar, för att de skall kunna leva kvar i det samiska
samhället.
Jakt och fiske är viktiga bitar i ett framtida turistutbud.
Jakt och fiske är även viktiga som rekreation för ortsbor.
Därtill kommer att jakten och fisket ingår i samernas
urminneshävd. Samerna har under ett antal år haft
försöksområden som de själva har fått sköta upplåtelsen av.
Det första området som låg i Sjangeli var ett
samarbetsprojekt med Kiruna kommun och Länsstyrelsen.
Det innefattade en anläggning för 16 personer, där gästerna
kan uppleva en unik miljö längst inne i fjällvärlden med
helpension, guidning, fritt fiske och information om samer
och samiskt liv. Den anläggningen fungerar bland annat
som konferensanläggning och dygnskostnaden är relativt
hög, men då ingår även helikoptertransporten dit.
För ortsbor har upplåtelsen för ripjakt i områden som är
lättare att nå varit 50 kronor per dygn.
Om jakt och fiske dels skall ingå som ett komplement i
renskötseln, dels som en del i en framtida turistnäring och
med rekreationsmöjligheter för ortsbor, krävs det att
samerna själva genom sametinget organiserar och
administrerar upplåtelserätten för statens mark ovanför
odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i rennäringslagen att fisket som näringsutövning får
samma ställning som renskötseln enligt vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av rennäringslagen att samebyarna tillåts driva
annan ekonomisk verksamhet än renskötsel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mångfald och valfrihet i
samesamhället,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samerna genom Sametinget
skall administrera upplåtelse för jakt och fiske på statens
mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Stockholm den 23 januari 1993
Berith Eriksson (v)
Elisabeth Persson (v)