Talma sameby inom Kiruna kommun i Norrbottens län
med centralviste i Kattuvuoma, öster om Torneträsk, har
sedan årtionden strävat efter att erhålla vägförbindelse.
För nämnda samebys överlevnad är tillkomsten av
denna vägförbindelse av avgörande betydelse. Tidigare har
exempelvis transport av renslakt från detta väglösa område
skett med helikopter, vilket blev en allt större belastning på
lönsamheten. Den nya livsmedelslagen omöjliggör nu detta
då den ställer allt större krav på hanteringen av renslakt.
Vägverket har i mitten på 80-talet utarbetat en
lokaliseringsplan av väg för Talma sameby. Planen har varit
föremål för remissbehandling och så gott som samtliga
instanser har tillstyrkt planen med undantag av en,
nämligen Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket ansåg i sitt yttrande att förslaget stred
mot den vid tidpunkten föreslagna naturresurslagens 3 kap.
5 §. Verket ansåg att gränsen för de obrutna fjällområdena
måste ändras och för en sådan ändring krävdes ett
riksdagsbeslut.
I nämnda lag sägs dock, att inom Rostu obrutna
fjällområde, inom vilket Talma sameby ligger, får
bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om de
behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den
vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet.
Enligt vårt förmenande är detta vägobjekt nödvändigt
för renskötseln inom Talma sameby och därmed också en
garanti för den samiska kulturens överlevnad inom detta
område. Riksdagen bör därför tolka naturresurslagen på ett
sådant sätt att vägobjektet kan komma till stånd.
Regeringen bör därefter ta initiativ till ett förverkligande av
denna vägförbindelse för Talma sameby.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en vägförbindelse för Talma
sameby.
Stockholm den 21 januari 1993
Bruno Poromaa (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Åke Selberg (s)
Leif Marklund (s)
Monica Öhman (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)