med anledning av prop. 1992/93:242 Minskad statlig reglering av kommunernas ansvar för boendefrågor
De kommunala bostadsstiftelserna drabbas orättvist av
förslagen i prop. 1992/93:242. Bland SABOs
medlemsföretag finns idag 140 stiftelser med totalt ca 222
000 bostäder. Detta motsvarar knappt hälften av SABO-
företagen, och dessa företag äger ca en fjärdedel av SABO-
företagens bostäder. Därutöver finns uppskattningsvis ett
femtiotal allmännyttiga bostadsstiftelser som inte är
medlemmar i SABO. Bostadsförsörjningslagen från 1947
ger idag kommunerna rätt att lämna stöd till allmännyttiga
bostadsföretag; t.ex i form av täckning av hyresbortfall,
borgensåtagande eller på annat sätt.
Enligt proposition 1992/93:242 föreslås
bostadsförsörjningslagen upphävas den sista juni 1993.
Därefter får kommunalt stöd endast lämnas till enskilda
hushåll.
I propositionen skriver föredragande statsrådet Bo
Lundgren på
sid 26:
För egen del anser jag att kommunernas handlingsfrihet
idag är för stor på detta område. Reglerna i
bostadsförsörjningslagen ger en kommun möjlighet att
särskilt gynna vissa fastighetsägare. En sådan möjlighet bör
inte finnas i fortsättningen.
på sid. 29 och 30:
Lagförslaget ger däremot inget utrymme för en kommun
att lämna ekonomiskt stöd till den som yrkesmässigt
upplåter bostäder utöver vad som följer av kommunallagen.
Det sistnämnda innebär att lagen inte ger kommunerna
rätt att lämna ekonomiskt stöd till hyreshusägare --
enskilda, bolag eller stiftelser -- eller till
bostadsrättsföreningar. Detta gäller oavsett om stödet i ett
enskilt fall skulle oavkortat komma de boende till godo. En
strikt avgränsning i detta avseende är nödvändig, eftersom
det i annat fall öppnar möjligheter att med kommunala
medel gynna vissa ägare av i första hand flerbostadshus
framför andra, vilket skulle stå i strid med
likställighetsprincipen i kommunallagen. Stöd till sådana
fastighetsägare bör inte få lämnas i vidare mån än vad som
följer av kommunallagens bestämmelser om användning av
kommunala medel.
Om man antar att ett bostadsföretag som är ett
aktiebolag och ägs av kommunen kan ges det stöd som en
ägare kan ge ett av honom ägt aktiebolag, innebär detta att
stiftelser, vilka formellt inte har någon ägare, blir kraftig
missgynnade:Kommuner kommer inte att kunna lämna
förnyade borgensåtaganden till stiftelser, vilket
kreditgivaren ofta kräver vid omsättning av lånen.
Kommuner kommer inte att kunna lämna bidrag till
stiftelser för att täcka hyresbortfall, trots att detta kan ha
sin grund i ett kommunalt beslut om bostadsproduktion.
Kommuner som erhållit statlig ersättning för
förvaltningsförluster (s.k. § 33-pengar) kommer inte att
kunna lämna dessa till stiftelser.Kommuner kommer inte
i övrigt att till en stiftelse kunna lämna sådant stöd som en
aktieägare kan lämnas till ett av honom ägt aktiebolag.
Sammanfattningsvis innebär detta en kraftig orättvisa
för de bostadsföretag som är organiserade i stiftelseform.
Det är rimligt att det bostadspolitiska regelverket är
konkurrensneutralt vad gäller bostadsföretagens
associationsform. Kommuner bör därför ha samma
möjligheter att ge stöd till stiftelser man grundat som man
har att ge stöd till de aktiebolag man äger.
Det bör också ges rimliga möjligheter för de företag som
av historiska skäl är stiftelser att övergå till
aktiebolagsform -- inte minst mot bakgrund av att
stiftelseformen i ett konventionellt beskattningssystem är
sämre än bolagsformen, eftersom bl.a SURV-avsättningar
inte får göras. Möjligheten att övergå till aktiebolag finns
redan idag, men är nyligen stängd genom en ''straffavgift'' i
form av stämpelskatt.
Hittills har Kammarkollegiet nämligen i princip alltid
medgivit dispens från skyldigheten att betala stämpelskatt
för bostäder när allmännyttiga bostadsföretag ändrat sin
juridiska form. Numera ger Kammarkollegiet inte längre
dispens med hänvisning till de stora förändringarna inom
det bostadspolitiska området. När den konventionella
beskattningen (se prop. 1992/93:241) införs för de
allmännyttiga bostadsföretagen den 1 januari 1994 måste
dessa i likhet med andra fastighetsägare erlägga en
stämpelskatt på 3 %.
De kommunala bostadsstiftelserna hamnar därigenom i
en fälla. Kommunen förbjuds att lämna stöd till företagen --
eftersom de är stiftelser. Vill stiftelsen ta sig ur detta och
övergå till en modernare företagsform med en klart
definierad ägare tvingas man betala en avgift motsvarande
hela 3 % av taxeringsvärdet/köpeskillingen. Det är rimligt
att de företag som bildats i en annan marknadssituation och
under andra betingelser men nu vill anpassa sig till de nya
spelreglerna på bostadsmarknaden ges en möjlighet att göra
detta utan ''straffavgift''. SABO har tillsammans med
Svenska Kommunförbundet i en skrivelse till
finansdepartementet (1993-04-05) begärt att en
övergångsregel ska införas som medger befrielse från
stämpelskatt när en stiftelse avvecklas och tillgångarna
överförs till ett kommunägt aktiebolag. Övergångsregeln
kan vara tidsbegränsad, men bör gälla minst fram till och
med år 1995.
Om kommunallagen däremot skulle komma att tolkas så
att likställighetsprincipen förbjuder kommuner att lämna
stöd också till kommunägda aktiebolag, kommer samma
problem som beskrivits ovan vad avser stiftelser att drabba
alla kommunala bostadsföretag. Ett förbud att förnya
borgensåtaganden skulle förmodligen leda till mycket
kraftiga hyreshöjningar i områden med hög
bostadsefterfrågan och ett stort antal konkurser och
utlösning av återstående kommunala borgensåtaganden i
kommuner med låg bostadsefterfrågan och besvärlig
ekonomisk situation p.g.a. sviktande arbetsmarknad m.m.
Sammanfattning
--
p1pLagförslaget innebär en diskriminering av bostadsföretag
som arbetar i stiftelseform.Regelverket bör vara neutralt
i förhållande till associationsform.Övergång från stiftelse
till aktiebolag bör underlättas genom en tillfällig befrielse
från stämpelskatten.Det måste klarläggas att kommuner
har samma möjlighet att ge stöd till bostadsstiftelser man
grundat som till bostadsaktiebolag man äger.Det måste
klarläggas att kommunens självklara rätt att ta det
ägaransvar för sina bostadsföretag som förutsätts i
aktiebolagslagen inte begränsas av bestämmelser i
kommunallagen eller annan lagstiftning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regelverket bör vara neutralt
i förhållande till associationsformen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att underlätta
övergången från stiftelse till aktiebolag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunens rätt att ge stöd såväl
till av kommunen grundade bostadsstiftelser som till ägda
bostadsaktiebolag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas rätt att ta
ägaransvar för sina bostadsföretag.