Prövning enligt naturresurslagen av större trafikanläggningar
Inledning
Få saker kan ställa saker på sin spets såsom planer på och
projektering av trafikanläggningar. Speciellt gäller detta vid
ombyggnad av större vägar samt planering av nya
trafikleder där riksintressen står på spel.
Förutom den barriäreffekt trafikleder kan skapa i
landskapet har man även att beakta hälsoeffekter orsakade
av framförallt buller, påverkan på natur-, kultur- och
friluftsmiljön samt frågor som rör hushållning med
naturresurser.
Det har ofta visat sig svårt att jämka intresset mellan en
väl fungerande infrastruktur och alla ovan nämnda
intressen. Strävan måste dock vara att i största möjliga
utsträckning minimera negativ påverkan. För att detta ska
vara möjligt krävs en god framförhållning och att
förväntade negativa konsekvenser på olika intressen på ett
tidigt stadium kan kartläggas.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar, så kallad
MKB, skrevs in i väglagen i samband med att
naturresurslagen tillkom 1987. I förordningen kopplad till
naturresurslagens 5 kapitel, vilket behandlar hur och när
MKB skall utföras, nämns dock inte trafikanläggningar.
Detta är en brist som bör rättas till.
De olika trafikverken har alla någon typ av miljöpolicy
utarbetad. Banverket och Vägverket har i princip liknande
miljöpolicy. För dessa gäller att MKB skall utföras i
samband med förprojektering. Målet är att på ett så tidigt
stadium som möjligt identifiera tänkbara miljöeffekter och
konflikter med andra intressen i ett aktuellt geografiskt
område. För de projekt som tas upp i Vägverkets
treårsbudget för väghållningen ska sådan dokumentation,
dvs MKB, finnas med som jämför effekter av olika
alternativa åtgärder, inklusive nollalternativ. Detta är något
man från Vägverkets sida lägger stor tonvikt vid, då man vill
att regeringen på ett tidigt stadium skall vara förberedd på
i vilka fall det kan bli aktuellt med en prövning enligt
naturresurslagen.
Obligatorisk prövning av stora trafikanläggningar
Med tanke på de stora konsekvenserna av större
trafikanläggningar bör dessa prövas av regeringen. Det är
naturligt inte minst eftersom beslut rörande stora
trafikanläggningar har en strategisk betydelse för trafikens
miljöpåverkan. Var gränserna ska gå för vilka
trafikanläggningar som ska prövas enligt NRL bör bli
föremål för utredning. Idag finns inga kriterier utarbetade
för när en sådan prövning skall komma till stånd. Detta ger
upphov till en osäkerhet som är olycklig.
I detta sammanhang måste det kommunala vetot
diskuteras. Det vore orimligt om en kommun genom sitt
kommunala veto skulle kunna förhindra tillkomsten av
trafikanläggningar av nationell betydelse när inga andra
lämpliga lösningar står till buds. Detta gäller inte minst
järnvägar och vägar som med nödvändighet måste sträcka
sig igenom flera kommuner. Därför måste det kommunala
vetot genombrytas beträffande dessa större
trafikanläggningar under samma förutsättningar som idag
gäller för vissa andra anläggningar enligt 4 kap NRL.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en obligatorisk
prövning enligt NRL för större trafikanläggningar, med
beaktande av vad som i motionen framförts angående det
kommunala vetot,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att en utredning
tillsätts med uppdrag att utarbeta kriterier för prövning
enligt NRL för större trafikanläggningar.