Här hos oss i Norden är blåsten det stora och dominerande klimatproblemet. Den gör att det under stora delar av året blir för kallt och att uppvärmningskostnaderna ökar. Det motsatta problemet uppträder periodvis i delar av städerna under sommaren -- det blir för varmt. När vi söker idéer och lösningar från andra länder är det viktigt att hålla våra speciella klimatförutsättningar i minnet. Den viktigaste kunskapskällan är våra egna traditioner och det sätt man sedan urminnes tider arbetat med att förbättra närklimatet vid bostäder och odlingar.
Klimatet och den dåliga luften i staden kan påverkas i gynnsam riktning av träd och annan växtlighet. I våra tätorter är det tyvärr så att klimatet är onödigt påfrestande på grund av att vegetationen inte utnyttjas tillräckligt för att minska blåsten, utjämna temperaturen och göra luften fuktigare och behagligare att andas. Vindskydd måste byggas upp i flera led för att bli effektiva. Det räcker inte med en vindskyddsplantering vid stadsgränsen -- den måste åtföljas av planteringar inne i bebyggelsen.
Varje träd, varje allé, är ett luftreningsaggregat. Stoftpartiklar fastnar på blad och barr, vilka fungerar som ett renande filter. Undersökningar har konstaterat att mängden luftburet stoft i våra städer i genomsnitt är 15 gånger högre än på landet. Ett ha granskog kan binda 52 ton stoft och ett ha bokskog upp till 68 ton! Eftersom det mesta spolas ner till marken vid regn kan träden sammanlagt under ett år ta upp betydligt större mängder stoft än så.
Blad och barr ökar luftfuktigheten genom att avdunsta vatten. För den processen förbrukas värme och lufttemperaturen sjunker. En varm sommardag kan temperaturen under ett träd vara flera grader svalare. Men det är ändå skönt under trädet, därför att lövverket släpper igenom upp till 60 procent av den värmande solstrålningen. Lövfällande träd och buskar har också den fördelen framför permanenta skärmar, att de reglerar ljusflödet under året. Under den mörka årstiden försvinner skuggan nästan helt under dem.
Vegetationen ger oss ett jämnare klimat. Den fungerar som en naturlig luftkonditioneringsanläggning. Den svalare och fuktigare luften sugs in i bebyggelsen, när luften där värms upp och stiger uppåt. Den förbrukar koldioxid vid fotosyntesen och renar luften från partiklar samt den påverkar luftrörelserna både horisontellt och vertikalt.
Vid all planering för bebyggelse måste man på ett helt annat sätt än tidigare ta hänsyn till det lokala klimatet och markens naturliga förutsättningar. Vegetationen ger ofta bättre vindskydd än andra material. I våra slättbygder eller vid våra kuster är befintlig vegetation eller ordentliga läplanteringar i praktiken det enda alternativet för ett fungerande vindskydd.
En läplantering, som är tät nertill, verkar på en sträcka upp till 10 gånger planteringens höjd. I motsats till byggnader och plank släpper den igenom en del av vinden och man undviker på så sätt obehagliga virvelvindar på läsidan.
Därför bör i de lagar som berör mark- och bostadsplanering samt miljöfrågor som klimat och luftföroreningar särskilt påpekas vikten av ekologiskt tänkande med träd- och buskplanteringar i olika former.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klimat och luftkvalitet.
Stockholm den 26 januari 1993 Siw Persson (fp)