Det är vanligt att fastigheter i Dalarna är uppsplittrade
på många smådelar på olika håll. De flesta fastighetsägare
vill gärna föra samman sin egendom. Omarronderingen är
en god utväg. Problemet har varit att samhället krävt en viss
minsta storlek på fastigheten, så att en del fruktat att bli av
med sitt jord- och skogsinnehav och allt som detta ger.
Kraven har emellertid nu mildrats betydligt. Minimikraven
har sänkts till 10 hektar eller den lägre arealgräns som kan
föranledas av rådande förhållanden i området, som
länsstyrelsen i Kopparbergs län säger.
Insikten växer att det ensidiga storskalighetstänkande
som rått en tid varit förödande för naturen. Det har drivits
fram av storskogsbrukets synsätt och behov av stora
mängder massaved. Ett bondeskogsbruk med små
brukningsenheter ger mer utrymme för ekologisk mångfald.
Om man ''försummar'' sin skog innebär det att vi får kvar
mer naturskog, vilket kan visa sig helt väsentligt i
framtiden. Kvalitet främjas inte i storskaligt skogsbruk.
Också när det gäller jordbruket börjar man tänka om.
Ett varierat landskap har ett egenvärde. Det är helt
väsentligt för en bygd att många människor ägnar sig åt att
bruka och vårda marken. Vi börjar inse att jordbruk inte
bara är lika med stora gårdar, ensidigt tänkta som
leverantörer av råvaror till livsmedelsindustrin.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har nu beslutat om nya
riktlinjer för omarrondering. Bland annat ska den i första
hand göras där det finns en klar och positiv viljeinriktning.
I Orsa har försök med frivillig omarrondering, en s k
markbytarbörs, bedrivits under några år. Intresset från
markägarna har varit mycket positivt, men man har dragit
sig för kostnaderna, eftersom fastigheterna inte kan bära
dem. Statsbidrag har inte utgått. Lantmäterikostnaderna
upplevs, enligt Mellanskog, som orimliga och måste ses
över.
Enligt fastighetsbildningslagen utgår statsbidrag vid
omarrondering. Markbyten kan naturligtvis ske på frivillig
väg, men då utgår inga statsbidrag eftersom
fastighetsbildningslagen i Dalarna tolkas så att det inte är
fråga om omarrondering om någon markägare har rätt att
ställa sig utanför.
Detta ''allt eller intet''-tänkande borde nu kunna
överges. En markägare som inte vill slå ihop sin egendom
kan ha goda skäl till detta, medan det i samma trakt kan
finnas markägare som verkligen behöver omarrondering.
Lagen bör ge utrymme för länsstyrelserna att kunna
förmedla statsbidrag också när vissa fastigheter ställs
utanför en omarrondering. Detta bör kunna ske genom en
enkel justering i fastighetsbildningslagen, som utskottet
ombedes utarbeta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar ändra fastighetsbildningslagen för
att underlätta omarrondering, i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 26 januari 1993
Birgitta Hambraeus (c)