År 1981 infördes förbud mot s.k. dubbelupplåtelse av bostadsrätt. Förbudet innebär att en hyreslägenhet inte får upplåtas med bostadsrätt så länge hyresförhållandet består.
Syftet med förbudet mot dubbelupplåtelser var att komma till rätta med en typ av spekulativa ombildningar till bostadsrätt som förekom i bl.a. Stockholm under slutet av 1970-talet. En fastighetsägare kunde då -- helt utan hyresgästernas insyn eller medverkan -- själv bilda en bostadsrättsförening, upplåta alla lägenheter med bostadsrätt till sig själv och därefter sälja ut lägenheterna en och en.
Förbudet mot dubbelupplåtelse har, tillsammans med andra ändringar i bostadsrättslagen, haft åsyftad effekt; hyresgästerna och fastighetsägaren är jämbördiga parter vid en ombildning. Garantier finns både för att hyresgästerna själva har den fulla kontrollen över sin bostadsrättsförening och för att boende som önskar kvarstå som hyresgäster inte får sin ställning försvagad vid en ombildning.
En effekt av förbudet mot dubbelupplåtelse är dock att priset för en ombildning blir starkt beroende av andelen hyresgäster som vill medverka. I fall där många boende önskar kvarstå som hyresgäster kan dubbelupplåtelseförbudet därför omöjliggöra en ombildning, trots att denna är seriös och helt saknar de spekulativa inslag som förbudet är avsett att förhindra.
För närvarande förhandlar många kommunala bostadsföretag med sina hyresgäster om ombildning till bostadsrätt. Sådana ombildningar är bostadspolitiskt angelägna samtidigt som de helt saknar de spekulativa inslag som motiverat förbudet mot dubbelupplåtelser.
Om kommunen eller det kommunala bostadsbolaget får möjlighet att gå in som bostadsrättshavare till kvarvarande hyreslägenheter begränsas kraven på insatskapital från de boende som deltar i ombildningen. De kvarstående hyresgästerna kan känna full trygghet i vetskapen om att kommunen/det kommunala bolaget även framgent är deras hyresvärd. Kommunen/det kommunala bolaget får slutligen viss tillgång till lägenheter i beståndet, även sedan detta avyttrats.
Mot denna bakgrund bör förbudet mot dubbelupplåtelse slopas i de fall upplåtelsen sker till kommun eller kommunalt bostadsbolag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partiellt slopande av förbudet mot dubbelupplåtelse i 4 kap. 3 § bostadsrättslagen.
Stockholm den 25 januari 1993 Mikael Odenberg (m)