Ett av de första initiativ som den tillträdande regeringen
tog hösten 1991 var att tillsätta en utredning om ett förstärkt
ägarskydd. Tanken bakom det hela är att äganderätten skall
få ett bättre grundlagsskydd.
Om det nu anses angeläget att förstärka skyddet för det
ägande som redan idag genom klara gränser och övriga
handlingar har sin äganderätt ostridig, vad borde då inte
göras för dem som av olika anledningar inte har eller anser
sig ha detta.
I Norrlands inland ovanför den s.k. odlingsgränsen anses
oklarheter råda både vad gäller omfattningen av det privata
ägandet av skogs- och jordbruksfastigheter samt vilka
villkor i övrigt som är de riktiga.
Det är främst två problemområden som berörs. Det ena
är den allmänna avvittringen där den privata marken skildes
från kronans. Den andra är rennäringens intressen och
rättigheter vad gäller den privata marken.
Då det gäller avvittringen så anses från
ortsbefolkningens sida att fel begåtts och att därför mark
som rätteligen skall ägas av de olika privata fastigheterna
istället har blivit kronoöverloppsmark. Frågan om en
översyn av avvittringen har tidigare varit uppe till
behandling i riksdagen, mig veterligt med det enda
resultatet, en informationsskrift från justitiedepartementet.
Det torde nog inte vara en information om avvittringen som
efterfrågas, vad som krävs är en översyn och utredning av
densamma.
I samband med regeringens proposition om samerna och
samisk kultur aktualiserades åter en rad frågeställningar
kring rennäringens rättigheter på enskild mark. Här finns
en rad inskränkningar i den privata äganderätten som
ifrågasätts av fastighetsägarna. Många ställer sig frågan om
det överhuvudtaget finns någon förfogandefrihet på sådan
enskild egendom som det här är frågan om. Även här synes
avvittringen ha haft en stor betydelse för både samerna-
renägarna som för de privata fastighetsägarna.
Att de privata fastighetsägarna ovanför odlingsgränsen
måste ta hänsyn till rennäringen, det är nog alla införstådda
med, men att oklarheter ifråga om deras rätt till sin
egendom inte utreds har de ingen förståelse för. De
oklarheter som man från berört håll pekar på är ju av den
omfattningen att en ordentlig översyn och utredning är
nödvändig, det kan inte vara varje fastighetsägares
skyldighet att t ex genom process få klarhet om
förhållanden som den berörde inte har kunnat råda över.
Här måste staten ta sitt fulla ansvar för att eventuella
felaktigheter åtgärdas.
Äganderätt och skydd för denna borde ju vara
densamma oavsett var man bor i landet, detta även med
tanke på den hänsyn som måste tas till andra intressen, t ex
rennäring. Sådan hänsyn kan ju rimligen inte ändå innebära
sådana inskränkningar i äganderätten att ägaren inte
disponerar över sin egen fastighet.
Enligt min mening bör frågan om äganderätten för
privata fastigheter belägna ovanför odlingsgränsen i
Norrlands inland ses över. Kommittén för Fri- och
rättigheter bör därför få tilläggsdirektiv för att göra en
sådan översyn och utredning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Fri- och
rättighetskommittén.