med anledning av prop. 1992/93:121 En lag om byggfelsförsäkring

I propositionen förslås en obligatorisk
byggfelsförsäkring vid framtida ny- och ombyggnader av
flerbostadshus.

I lagförslagets 7 § regleras försäkringsgivarens rätt att
begränsa sin ansvarighet till a) ett visst belopp per byggnad
(försäkringsbelopp) samt b) ett visst belopp för samtliga av
försäkringsgivaren under ett kalenderår utfärdade
byggfelsförsäkringar (gemensamt försäkringsbelopp).

Vi motionärer inser att en begränsning av
försäkringsgivarnas ansvarighet kan vara nödvändig.
Därför finner vi det rimligt att ett försäkringsbelopp kan
maximeras per byggnad. Skäligheten i en sådan maximering
har försäkringstagaren möjlighet att bedöma. Därmed kan
också försäkringens omfattning mot offererad
försäkringspremie prövas och villkoren mellan olika
försäkringsgivare jämföras.

Beträffande den andra begränsningsregeln, d.v.s. det
gemensamma försäkringsbeloppet, är förhållandena
annorlunda. Ett fixerat totalbelopp i ett antal miljoner
kronor för en viss försäkringsgivares ansvarighet är ju helt
beroende av hur många försäkringstagare som tecknar
försäkring inom denna ram. För en försäkringstagare torde
det vara omöjligt att värdera innebörden av denna
begränsningsregel.

Om en försäkringsgivare efter det att det gemensamma
försäkringsbeloppet fastställts säljer långt fler försäkringar
än vad som ingått i den ursprungliga kalkylen blir givetvis
försäkringsskyddet i motsvarande mån försvagat. Därmed
ökar risken för att försäkrad som drabbas av skada sent
under tioårsperioden helt går miste om ersättning.

I likhet med flera remissinstanser anser vi införandet av
självrisk tveksamt och att självrisk, om den ändå införs,
måste begränsas.

Mot denna bakgrund är det enligt vår mening angeläget
att riksdagen vid sin behandling av propositionen uttalar sig
för en precisering av begränsningsregeln med innebörden
att det gemensamma försäkringsbeloppet skall stå i rimlig
proportion till antalet försäkrade enheter under året t.ex.
antalet lägenheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det gemensamma
försäkringsbeloppet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående självrisk.

Stockholm den 17 mars 1993

Marianne Carlström (s)

Inga-Britt Johansson (s)