''Kvinnokraft'' är ett centralt projekt för ökad samverkan mellan arbetsmarknad och landsbygds/glesbygds- och skärgårdskvinnor. Det är en fortsättning på handlingsprogrammet för kvinnor på landsbygden och har startat som ett 3-årigt projekt hösten 1992. Idéer och erfarenheter ska samlas in, synliggöras och spridas. ''Kvinnokraft'' arbetar för att förbättra arbetsmarknaden och levnadsvillkoren för kvinnor på landsbygd, i glesbygd och skärgård.
Målet är att få regionala myndigheter att satsa mer på landsbygdens kvinnor och att regionala resurscentra för kvinnor skapas i varje län. Att söka få regionala och centrala myndigheter att se kvinnors verklighet och stötta deras verksamhet.
Kvinnokraftprojektet har följt upp glesbygdsstödet till kvinnor och funnit att det under de senaste fyra åren bara varit en liten ökning, från 7 till 9 % på fyra år. Endast en liten del av glesbygdsstödet går till kvinnor.
Det är inte meningen att bygga upp någon typ av kvinnlig utvecklingsfond. Kvinnliga resurscentra ska ge kvinnor råg i ryggen och hjälpa fram kvinnor så att de når verksamhet på utvecklingsfondsnivå. Dessa centra ska bilda nätverk mellan kvinnor som driver liknande verksamhet att nå ut på arbetsmarknaden. De ska också satsa på utbildning.
I Jämtlands och Gävleborgs län har kvinnliga resurscentra bildats och andra är på gång.
I de allra flesta län finns nu en kommitté eller grupp, som börjat förbereda kvinnokraftskonferens. Syftet är bl a att knyta samman nätverk för kvinnor och även på sikt inrätta regionala kvinnliga resurscentra.
I Jönköpings län har en grupp träffats som en förberedelse för en kvinnokraftskonferens 23--25 april 1993. Där deltog representanter för Länsstyrelsen, Länsarbetsnämnden, Nässjö kommun, Landstinget, LRF (Emiliorna), Hushållningssällskapet, Jordbruksverket och lokal representant för Kvinnokraft. Planer och förhoppningar finns att kunna bilda ett regionalt resurscentrum i länet.
I dessa tider med omstruktureringar i offentlig sektor, som oftast påverkar kvinnors arbetssituation, är det än viktigare med nätverk där kvinnor kan få stöd, rådgivning, utbildning och information. Det är nödvändigt för att stoppa den kvinnoflykt som drabbar landsbygden. Ett resurscentrum ska vara anpassat efter kvinnors verkliga behov och utformas efter förutsättningarna i länet. Samordning av insatserna ger ett bättre resursutnyttjande, som kan komma landsbygdskvinnor till godo.
Finansiering av en grundplåt till detta resurscentrum förutsätts ske inom ramen för anslaget för länsstyrelserna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bildande av ett regionalt kvinnligt resurscentrum i Jönköping.
Stockholm den 26 januari 1993 Märtha Gårdestig (kds)