Den nuvarande länsindelningen i Västsverige tillkom i mitten av 1600-talet. Den anpassades då till de förutsättningar och villkor som gällde avseende kommunikationer, befolknings- och näringsstruktur samt handel.
För att lösa regionala samverkansbehov inom främst sjukvården tillkom 1862 landstingen som självständiga kommunala enheter. Landstingens gränser sammanfaller i allt väsentligt med länsgränserna. Göteborg, i den västsvenska regionens centrum, utgör dock en s.k. landstingsfri kommun inom Göteborgs och Bohus län.
Gränsdragningen och ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner har blivit alltmer otydlig och orationell. Inom verksamheter där samverkan påkallas har ett otal länsgränsöverskridande organisationer, kommunalförbund, bolag och liknande samverkansformer utvecklats. Under hand har dessa organisationer, som ofta formats för att tillgodose speciella sektoriella samverkansfunktioner inom regionen, i sin tur nödgats inbördes anpassa sina verksamheter för att nå rationella helhetslösningar. Det är uppenbart att konglomerat av denna karaktär inte förmår tillgodose moderna krav på effektivitet och handlingskraft. De ställer därtill stora krav på både personella och ekonomiska resurser. Till detta skall läggas att det är en från demokratisk synpunkt tveksam ordning.
Den omstrukturering som sker på en mängd vitala områden kräver samverkan mellan stat och kommun på regional nivå. Snart sagt alla områden i Västsverige skulle gagnas av en ändamålsenlig regional administration -- näringsliv, trafik, miljö, regional planering, utbildning, hälso- och sjukvård, räddningstjänst, kultur o.s.v.
Det är av största vikt för Västsverige och för hela vårt land att vi får en konkurrenskraftig västsvensk region som stöd för en rationell och balanserad utveckling.
Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt framlägga förslag till en omstrukturering av den statliga regionala representationen i västra Sverige i syfte att bereda väg för en rationell regional organisation baserad på kommuner i samverkan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en västsvensk region.
Stockholm den 25 januari 1993 Stig Grauers (m) Sonja Rembo (m) Tom Heyman (m) Sten Svensson (m)