Den regionala verksamheten har belysts i
regionutredningens perspektivstudie ''Regionala roller''
och i bilagorna ''Utsikt mot framtidens regioner'' och
''Kartboken''. Det finns dock en omfattande del av den
regionala verksamheten som helt förbisetts. Det gäller all
den verksamhet som är uppbyggd på socken- och
landskapsområden.
En omfattande och i vissa fall mer än 100-årig
kulturhistorisk forskningsverksamhet är uppbyggd och
dokumenterad på socken- och landskapsområden. Sveriges
biologer har i mer än 200 år använt och i stigande
omfattning använder sig av sockenområdena som
registreringsenheter. Detsamma gäller Naturhistoriska
Riksmuseet, Nordiska Museet, Riksantikvarieämbetet, den
kyrkliga verksamheten, den lokalhistoriska verksamheten,
institutioner och organisationer samt folkrörelser.
För den omfattande forskning som sker med en
kontinuitet som sträcker sig genom århundraden, som t.ex.
kulturhistorisk forskning och biologisk forskning, är det
förödande om registreringsgrunderna bryts sönder varje
gång en kommun eller ett län ombildas. Enligt vår mening
måste socken- och landskapsområdena även i framtiden
bibehållas för forskning. För att kunna följa förändringar
inom såväl den kulturhistoriska som den biologiska
forskningen är det nödvändigt att kunna dela in landet i små
enheter.
Vi anser att den fråga vi här tagit upp kommer med som
en viktig del när Sveriges framtida regionala verksamhet
och indelning planlägges. Den av regeringen tillsatta
Regionberedningen bör därför få tilläggsdirektiv med
uppdrag att utreda möjligheten att bibehålla socken- och
landskapsindelningen för framtidens kulturhistoriska och
biologiska forskning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till
Regionberedningen angående socken- och
landskapsindelning för att möjliggöra framtida forskning.
Stockholm den 25 januari 1993
Stina Gustavsson (c)
Marianne Andersson (c)