Många av de uppgifter regionala statliga organ har att
fullgöra är direkt knutna till befolkningens storlek.
Exempelvis kan nämnas från länsstyrelsernas
ansvarsområde sådana saker som registerfunktioner,
prövning av överklaganden i byggnadsfrågor med mera,
körkortsfrågor etc. På motsvarande sätt ökar
arbetsbelastningen med en ökande befolkning hos en rad
andra myndigheter. Även om andra faktorer också väger in
är det tveklöst så att till exempel polisens resursbehov även
ökar med en växande befolkning.
Hitills tycks varje regional myndighet själv ha fått
argumentera kring vilka behov befolkningsökningen
medför. Ibland har de haft framgång och viss hänsyn tagits
därtill. Ofta har dock budgetbehandligen centralt inneburit
att man ej tagit rimlig hänsyn till en stark
befolkningsökning. Detta har inneburit att många län har
fått se sina anslag per invånare relativt sett minska på ett
oroande sätt. Det innebär nämligen att den basservice som
är medborgaranknuten kan komma att bli uttunnad och
sämre i län som har en stark befolkningsökning. Särskilt i
årets budgetproposition tycks inte hänsyn ha tagits till
befolkningsförändringar. Inom en given ekonomisk ram
borde det annars vara självklart att göra sådana
omfördelningar.
Det kan i sammanhanget nämnas att det statliga bidraget
till kommunerna inom den givna ramen direkt är kopplat
även till befolkningsförändringar under året. Kommuner
som ökar sin befolkning får full bidragshöjning för detta
(samtidigt som det finns en spärr som tar hänsyn till
situationen vid stor befolkningsminskning).
Det finns anledning att bygga in en automatik även i hur
staten fördelar de egna anslagen till myndigheterna så att
inte negativa effekter vid befolkningstillväxt uppstår.
Dagens system har, som framförts ovan, en tendens att
automatiskt missgynna tillväxtlän eftersom det fordras
manuella korrigeringar varje år och det finns en tydlig
tendens att inte vidta dessa, åtminstone vissa år.
Vi kan konstatera att länsstyrelseanslaget till Uppsala
län urholkats relativt i förhållande till andra län, detta på
grund av den starka tillväxten de senaste åren. Detsamma
torde gälla till exempel Hallands län.
Polisanslaget till Uppsala län har heller inte beräknats på
sätt som borde vara rimligt med hänsyn till
befolkningsförändringen. Antalet polismän i Uppsala län
ligger således långt under riksgenomsnittet och
relationstalet försämras nu ytterligare. Detta trots att även
andra faktorer, till exempel närheten/tillhörigheten till
storstad, innebär behov av särskilda förstärkningar till
länets polisverksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelning av anslag till statliga
regionala myndigheter med automatiskt hänsynstagande till
förändringar av befolkningen i betjäningsområdet.
Stockholm den 24 januari 1993
Lennart Hedquist (m)
Håkan Holmberg (fp)
Rosa Östh (c)
Lars Svensk (kds)
Ingrid Andersson (s)