Den svenska länsindelningen stammar från Axel Oxenstiernas tid. Den blir med förbättrade kommunikationer alltmer obsolet.
Det finns ett klart behov av en decentraliserad statlig tillsyn och kontroll på en rad områden. Det är samtidigt alldeles uppenbart att de statliga myndigheter som inte är obligatoriskt förbundna med länsstyrelserna (t.ex. Socialstyrelse eller Läkemedelsverk) organiserar denna i större regioner än länen, ofta 5--7 regioner. Det är lika uppenbart att åtskilliga av de verksamheter som nu är knutna till länsstyrelserna samorganiseras i enheter omfattande flera län för att få fram effektivare regionala enheter.
Dessa från länsstyrelserna delvis fristående regionala organ är naturligtvis tecken på att länen inte längre är den optimala administrativa indelningsgrunden för den statliga tillsynen. Det i sammanhanget olyckliga att de ofta skall samverka, och då finner stora svårigheter då deras geografiska områden inte sammanfaller. Det är därför angeläget att snarast finna en annan och rationellare regionalindelning för den statliga tillsynen.
Inom det EG vi nu ansökt om medlemskap i bör en region omfatta mellan en och 2,5 miljoner invånare. Detta synes rationellt även i vårt land. Härigenom skulle vi också få naturliga regioner för att utse de statliga företrädarna i EG:s Committee of Regions.
Detta behov av en ny statlig regionindelning under successiv avveckling av länen bör ske helt oberoende av den pågående debatten om länsparlament. Sedan sjukvården frigjorts från landstingen torde kvarvarande sekundärkommunala uppgifter rörande fysisk planering, trafikplanering, kultur och miljö väl så bra kunna fullgöras via frivilliga kommunalförbund utan egen beskattningsrätt.
Den statliga tillsynen däremot, kan bli allvarligt handikappad av om man inte på ett tidigt stadium finner en ny regional indelning, anpassad till morgondagens behov. En vildvuxen flora av regioner och olika tillsynsmyndigheter kommer att kräva komplicerade åtgärder för samordning i framtiden.
Det är därför angeläget att fastlägga en ny statlig regionindelning och successivt överföra länsstyrelsernas nuvarande uppgifter till denna nivå.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv avveckling av länsstyrelserna.
Stockholm den 20 januari 1993 Bertil Persson (m)