I propositionen föreslås genom ett tillägg till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m att ytterligare älvar och älvsträckor skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.
Den departementspromemoria (Ds 1992:29) som remissbehandlats och föregått propositionen innebar även ett utökat skydd för älvsträckan från Åsens kraftverk ned till dämningen vid Väsa kraftverk i Älvdalens kommun, Kopparbergs län.
De höga bevarandevärdena är ett viktigt argument för ett skydd vid Brunnsberg i Österdalälven och således ett starkt skäl till att låta den enda sträcka som bibehållit något av sitt ursprung sparas till eftervärlden och kommande generationer. Resterande del av älven har genom tidigare utbyggnader förvandlats till lugnvatten mellan kraftverksdammar.
Kommunstyrelsen och länsstyrelsen har enigt gått på linjen om ett skydd för denna älvsträcka. Dessutom har bevarandet en stark folklig förankring i bygden. På ca 5 000 invånare i socknen har 4 200 namn mot en framtida utbyggnad insamlats. Det finns en stark folkvilja för bevarande av älvsträckan. Inom kommunen finns redan idag 8 st vattenkraftverk och älvdalingarna har således mer än väl bidragit till att tillgodose energibehovet i Sverige.
I Kopparbergs läns Naturvårdsprogram klassas älvsträckan Åsen--Väsa som högsta skyddsvärde på alla ingående punkter, dvs geologi, zoologi, botanik, landskapsbild och rörligt friluftsliv.
Älven rinner i det berörda avsnittet i en kraftfullt markerad dalgång med omgivande berg uppemot 250 m högre än älven. Många öar uppbyggda av älvsediment finns i älven. De har en frodig vegetation och utnyttjades tidigare som slåttermarker. Floran på öarna är rik med flera ovanliga arter. Detta gäller även flera ängs- och hagmarker längs älven. Kung Karls spira, majviva och svarthö tillhör denna flora. System av fångstgropar vid älven visar att älvdalen var befolkad redan under stenåldern. En gammal värdefull stenbro, styrvoltsbron från 1700-talet, skulle överdämmas vid ett eventuellt kraftverksbygge.
De turistiska värden och inkomster ett bevarande kan ge för framtiden är ovärderliga. Det handlar ändå bara om att bevara den enda outbyggda delen av Österdalälven från Särna ned till Siljan.
Det är också en rättvisefråga. Det handlar om att lyssna på ortsbefolkningen som under tio års tid kämpat för att få behålla något av den ursprungliga älven för framtiden och kommande generationer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att älvsträckan vid Brunnsberg i Österdalälven skall omfattas av 3 kap. 6 § i naturresurslagen, om utökat älvskydd.
Stockholm den 25 januari 1993 Lars Svensk (kds)