Den svenska ekonomiska krisen fortsätter att förvärras.
I januari står över en halv miljon människor utanför den
ordinarie arbetsmarknaden, över 7 %
är öppet arbetslösa. I vissa branscher är det ännu
värre. Det gäller framför allt byggsektorn med en
arbetslöshet på ca 25 %.
Därför är det ett särskilt ansvar för regeringen att
med all kraft verka för att byggprojekt, både vad gäller
nybyggnad och renoveringar, startas.
I satsningar på sådana byggprojekt bör studentbostäder
tillmätas ett alldeles speciellt intresse, och det av ett flertal
skäl. För det första är behovet av renoveringar av
studentbostäderna oerhört stort. Många studenter lever
under bostadsförhållanden som knappast skulle accepteras
av någon annan grupp. Att det är små bostäder är en sak --
vi vänder oss inte huvudsakligen mot att många studenter
bor på mindre än 20 kvadratmeter, och delar dusch, toalett
och kök med kanske tio andra. Men när dessa bostäder
dessutom är dåligt underhållna, och hyran kan ligga i nivå
med vanliga lägenheter i allmännyttan som är mer än
dubbelt så stora, då finns det anledning att reagera.
För det andra är behovet av nya studentbostäder också
stort. Fortfarande saknas studentbostäder i tillräckligt antal
på många högskoleorter och studenter tvingas bo under
osäkra former, inneboende eller i andra hand. Detta skapar
svårigheter att satsa på studierna i den omfattning den
enskilde studenten skulle önska. I slutänden innebär det att
högskolestudierna kan ta omotiverat lång tid, enbart på
grund av problem att få en egen studentbostad. Sverige
kommer att behöva fler med högre utbildning i framtiden,
om vi vill hänga med i den internationella konkurrensen,
och därför måste antalet platser på universitet och
högskolor öka. Men med fler studenter följer också ett ökat
behov av studentbostäder -- och då är det klokt att börja
bygga nu, i en lågkonjunktur med låga byggkostnader.
För det tredje kan studentbostäder ses som ett statligt
ansvarsområde -- antingen direkt eller via universiteten. Vi
kan inte lägga över ansvaret för studentboendet på
kommunerna -- de saknar i dag pengar för att kunna ta det
ansvaret.
För det fjärde saknar många studentbostadsföretag
pengar till nödvändiga investeringar. I dag har dessa företag
i t.ex. Uppsala och Lund så dålig ekonomi att de knappt
klarar nödvändigt underhåll -- än mindre att öka
bostadsbeståndet. Skulle de likväl försöka sig på det,
tvingas de öka hyrorna än mer, något som skulle avskräcka
många att börja läsa över huvud taget, eftersom man då
skulle få svårt att få studiemedlen att räcka till.
Summan av detta är att vi anser att staten måste ta ett
större ansvar för studentboendet. Man kan se detta som en
dubbel investering -- dels satsas det pengar på framtida
kunskap i form av ett ökat antal studenter, till gagn på lite
sikt för svensk industri och konkurrenskraft. Dels satsas
resurser som minskar arbetslösheten i byggsektorn, något
som kanske kan höja efterfrågan och få igång hjulen i
ekonomin igen.
Exakt hur ett sådant stöd skall administreras överlämnar
vi åt regeringen att utforma. Man kan tänka sig många
lösningar -- direktriktat stöd, lånegarantier, särskilda lån,
räntesubventioner osv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett större statligt ansvar för
studentboendet och satsningar på nybyggande och
renovering av studentbostäder.
Stockholm den 25 januari 1993
Martin Nilsson (s)
Kent Carlsson (s)
Ulrica Messing (s)