Ta tillvara kvinnors erfarenhet vid boendeforskning
Vi väljer inte själva villkoren för vardagen. Villkoren formas genom en rad beslut, små och stora, som påverkar hur samhället ska förändras och utvecklas.
Vi är beroende av hur samhället är planerat och utformat, vare sig det är kommunerna, staten eller näringslivet som svarar för detta.
Detta gäller i hög grad kvinnor. Trots allt arbete för en verklig jämställdhet som pågått och trots att det faktiskt skett en försiktig utveckling i en sådan riktning, är det fortfarande kvinnor som får vardagen att fungera. Både genom att de tar ett stort ansvar för familjen, barnen och grannskapet och genom att det framför allt är kvinnor som arbetar i bostadsområdena i skolor och på dagis, på fritidshem och i äldreomsorgen osv.
Så länge män och kvinnor lever olika men sammantvinnade liv, så länge behövs både mäns och kvinnors erfarenheter och kunskap i bl.a. planering, byggande och förvaltning.
Hur ser de kvinnliga erfarenheterna ut? Vad är viktigt för kvinnor? Och hur ska planerings- och byggprocessen vara utformad för att kvinnor ska kunna få ett verkligt inflytande och kvinnoerfarenheter kunna tas tillvara? Skulle samhället se annorlunda ut om fler kvinnor kunde vara med och påverka?
Självklart är det så! Men det måste byggas under med kunskapsutveckling om vad som verkligen är viktigt ur kvinnors perspektiv.
I traditionell forskning döljs kvinnors speciella erfarenheter i ett neutralt eller t.o.m. manligt dominerat genomsnitt eftersom man inte skiljer på synpunkter och erfarenheter efter kön.
Under senare år har en rad kvinnliga forskare visat hur viktigt det är att lyfta fram såväl mäns som kvinnors synpunkter och erfarenheter.
Och resultaten från de få projekt som genomförts med sådana utgångspunkter är tankeväckande. Några exempel:
Kontaktkommittéer med enbart kvinnor driver andra frågor än manligt dominerade kontaktkommittéer: Praktiska frågor kring förråd och förvaring, städning och skötsel. Frågor om barnens miljö. Det är inte förvånande. Anmärkningsvärt är däremot att de får mycket sämre genomslag för sina önskemål och krav än männen.
Traditionella organisationsformer och betoning av ekonomiska frågor som t.ex. i många bostadsrättsföreningar, leder till att kvinnorna drar sig ur och männen tar över. Men det finns också exempel på hur betoning av breda verksamheter och mer lösa organisationsformer engagerar kvinnor. Dessutom kvinnor som i vanliga fall inte är föreningsvana men för vilka ett lokalt engagemang är viktigt.
Kvinnliga forskare har också lyft fram nya sätt att se på det lokala livet och hur detta kan organiseras inom ramen för det som kallats ''det nya vardagslivet''. De har också visat på hur viktigt det är att kunna be nära släktingar i olika generationer om hjälp och vilken stor roll som släkten kan spela även i dag.
De här exemplen visar att det behövs insatser på många områden för att lyfta fram det kvinnliga perspektivet och skapa förutsättningar för att kvinnor engagerar sig.
En viktig uppgift i detta sammanhang är att bygga upp systematisk kunskap ur kvinnors perspektiv. Det finns en början till svar på dessa frågor i den forskning om boende och planering som drivs med ett kvinnoperspektiv. I dag är byggforskningen i stor utsträckning tekniskt inriktad. Det behövs kort och gott en större satsning på boendeforskning i bred mening av och för kvinnor.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om boendeforskning ur ett kvinnoperspektiv.
Med hänvisning till den anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om boendeforskning ur ett kvinnoperspektiv.
Stockholm den 24 januari 1993 Eva Zetterberg (v)