Det är utomordentligt viktigt att statliga eller kommunala företag som finansieras helt eller delvis med skattemedel inte konkurrerar ut fria företag. Likväl händer detta.
Ett exempel är Statens lantmäteriverks verksamhet.
Statens lantmäteriverk arbetar som myndighet på uppdrag av regering och riksdag, dels inom en monopoliserad sektor, dels inom en sektor där konkurrens råder med privata företag.
Monopolverksamheten består av att i myndighetsutövning (fastighetsbildningsmyndigheten) verkställa olika slags förrättningar enligt fastighetsbildningslag, anläggningslag, ledningsrättslag m.fl. på det s.k. delprogram 2 a. Taxesättningen sker av regeringen och omprövas varje år.
Konkurrensutsatt uppdragsverksamhet bedrivs under myndighetsutövning på det s.k. delprogrammet 1 a. Denna taxesättning sker regionalt inom lantmäteriverksamheten och omprövas också varje år.
Båda taxorna bygger på att inkomster av utförda tjänster skall täcka de kostnader som utförda tjänster och uppdrag föranleder. Det skall således inte förekomma vare sig vinster eller förluster inom den statliga myndigheten.
Utöver dessa delprogram redovisas också vissa anslagsprogram, bl.a. inom fastighetsregistermyndigheten (FRM) för framställning av bl.a. digital registerkarta. Denna framställning sker alltså med skattemedel.
''Statlig'' rådgivning ger uppdrag -- till staten
I övrigt finns statliga anslag inom fastighetsbildningsmyndigheten (FBM) för bl.a. rådgivning åt kommunerna. Dessa medel används bl.a. för att representanter ska kunna sitta med som sakkunniga i kommunernas byggnadsnämnder och där ge för kommunerna kostnadsfri rådgivning i fastighetsrättsliga frågor och i frågor som handläggs enligt plan- och bygglagen.
Det är vällovligt att staten ger detta stöd till kommunerna, men det har visat sig ha som bieffekt att kommunerna ger uppdrag i form av byggnadsstadgeåtgärder såsom hussättningar, lägeskontroller, nybyggnadskartor, ajourhållning av primärkartor, nyanläggning av kommunala stomnät m.m., m.m. Det har framkommit att lantmäteriverket särskilt i de medelstora och små kommunerna utför budgeterade uppdrag på löpande räkning. Statens ''hjälpsamhet'' lönar sig -- på de fria företagens bekostnad!
Vi anser att man blandar ihop anslagsmedel i myndighetsutövningen (monopolet) med uppdrag i den konkurrensutsatta sektorn. Detta snedvrider möjligheten för fria företag att kunna konkurrera på lika villkor.
Prisdumpning
Lantmäteriets dubbla roll som myndighet i fastighetsbildningsfrågor m.m. och som konsult på mät- och kartläggningsområdet har tidigare diskuterats i flera sammanhang.
Särskilt det senaste året har direkt prisdumpning förekommit, bl.a. i Värmlands län. Ett företag i Karlstad har därför nyligen anmält Lantmäteriverkets verksamhet till Statens konkurrensverk.
Ett flertal exempel visar att Lantmäteriet tillämpat en klar underprissättning. Lantmäteriet har under hand observerat det fria företagets konkurrerande priser och har successivt sänkt sina priser för att övergå till ren underprissättning. Det kan ifrågasättas om inte ett visst ianspråktagande av statliga medel förekommit.
Det kan inte vara i överensstämmelse med konkurrenslagens regler att en på marknaden dominerande statlig offentlig myndighet tillämpar underprissättning i konkurrenssyfte gentemot privata företag. Det kan inte heller vara rimligt att myndigheten genom sin koppling till monopolet på fastighetsbildning och fastighetsregistrering i konkurrenssyfte får använda därtill anslagna statliga medel. Myndighetsuppgifter och anslagsmedel måste separeras i verksamheten så att konkurrens kan ske på lika villkor med privata företag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att offentliga myndigheter inte bör få tillämpa underprissättning i konkurrenssyfte gentemot privata företag,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Lantmäteriverkets underprissättning.
Stockholm den 25 januari 1993 Gullan Lindblad (m) Göthe Knutson (m) 1 Yrkande 1 hänvisat till FiU.