I dagens bostadsdebatt talas det mycket om att vi bor för
bra, har alldeles för stor bostadsyta. Många tycker att nu är
det dags att tränga ihop sig och att ställa lägre krav.
Men vem är det som bor för bra och som måste flytta?
Enligt statistiken (SCB) så har varje invånare 47
kvadratmeter alldeles egen bostadsyta. Men detta är en
genomsnittssiffra och om vi studerar närmare skall vi
upptäcka att verkligheten ser annorlunda ut.Drygt en
miljon människor som bor ensamma i småhus har 98 kvadratmeter
var att röra sig på.808 000
makar i småhus har 58 kvadratmeter var, 95 000
ensamstående i lägenhet nästan lika mycket, 57,8 kvadratmeter.Barnfamiljer
och makar i småhus bor
däremot mycket trängre än riksgenomsnittets 47 kvadratmetrar.916 000
makar i lägenhet har 37,5 kvadratmeter per
person.Hos barnfamiljer i småhus finns fler än 1 647 000
personer. De bor på 34 kvadratmeter var.I
lägenhet får barnfamiljernas över 558 000
personer knappt 25 kvadratmeter var.
Det är ganska få som deltar i den överkonsumtion som
upptar en stor del av debatten, och som tyvärr ligger till
grund för många bostadspolitiska beslut. Men många av
dem som drabbas av kraftigt minskade bostadssubventioner
tillhör hushållen med de lägsta inkomsterna. Om dessa
människor tvingas lämna sina bostäder och lyckas hitta
billigare och mindre bostäder ser visserligen statistiken
bättre ut. Men vart tar rättvisefrågorna vägen, och finns det
några bostadspolitiska mål i den borgerliga
bostadspolitiken?
Det är följaktligen en relativt liten grupp som svarar för
en hög bostadskonsumtion. Det hindrar inte att det är
problem, särskilt i tider när det fordras uppoffringar. Då är
kravet på rättvisa viktigare än någonsin. Regeringens
omläggning av bostadspolitiken löser definitivt inte
problemet, utan tvärtom förvärras det. Bidragen skärs ner
till dem som redan bor dyrt och utan stora ytor, t.ex.
barnfamiljer i nyproduktionen. De som lyckats skaffa sig
stora ytor, och som bor billigt i äldre hus, berörs knappast
alls av regeringens försämringar.
En god bostad är en social rättighet. Vad en god bostad
innebär, kvalitetskrav och tillgänglighet för hela
befolkningen borde vara det som diskuterades i den
bostadspolitiska debatten istället för att några
betalningssvaga grupper ska tvingas lämna sina bostäder på
grund av orimliga hyreskrav. Alla åtgärder som underlättar
för folk att förändra sitt boende i olika skeden i livet borde
underlättas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de bostadspolitiska målen.
Stockholm den 21 januari 1993
Marianne Carlström (s)
Lars Stjernkvist (s)
Sinikka Bohlin (s)
Britta Sundin (s)
Ingegerd Sahlström (s)