I dagens bostadspolitiska debatt diskuteras kostnader och subventioner och många hävdar att vi måste krympa bostadsytan. Att en god bostad är en social rättighet, att bostadsytan är ojämnt fördelad mellan olika hushåll och vilka kvalitetskrav vi kan ställa på bostaden talas det inte om.
Bostäder är långsiktiga investeringar som skall svara mot dagens och framtida behov. Det är därför viktigt att ställa krav på bostäders kvalitet.
Kraven är särskilt viktiga för att garantera hushåll med knappa resurser ett bra boende. Dessa hushåll har inte råd att bo med hög utrymmesstandard eller att komplettera sin bostad med diverse utrustning. De är också oftare än andra hänvisade till bostaden på sin fritid.
Kvalitetskraven på våra bostäder är viktiga för att undvika kortsiktiga och segregerade lösningar. Kvalitetskraven måste hävdas i byggnormer och finansieringsregler. Byggherrarna och byggnadsnämnderna måste också ta sitt ansvar för kvaliteten. Det är också nödvändigt med ett större konsumentinflytande vid planeringen av bostäder.
I planeringen av nya bostadsområden måste större hänsyn tas till skönhetsvärden och estetik. De tekniska och ekonomiska villkoren får inte bli allenarådande. Bostäder är långsiktiga investeringar och vi tror att de boende vårdar ett vackert och trivsamt område bättre.
Bostäderna skall fungera väl för olika hushåll. Planeringen måste därför garantera en mångsidig användning av bostaden. I bostadsplaneringen är det därför viktigt att ta tillvara den kunskap som finns om generella krav på bostadens utformning liksom möjligheterna att anpassa bostaden efter individuella önskemål.
Mångsidig användbarhet kan uppnås antingen genom att bostaden utformas allmängiltigt eller genom att det finns möjligheter till förändring utan stora ingrepp och kostnader.
Flerbostadshusens fördelar består bl.a. i att flera funktioner som bostaden skall fylla kan ordnas med gemensamma lösningar. Genom att välja en gemensam lösning kan man uppnå en större kvalitet i boendet till en lägre kostnad och på ett sätt som skapar social kontakt och samhörighet. Detta förutsätter att storskaligheten i de gemensamma funktionerna överges till förmån för lösningar för ett mindre antal hushåll.
För att ge de boende möjlighet att göra medvetna val och för att garantera en viss bestämd kvalitet bör en VDN- märkning av bostäder införas med det gamla systemet med VDN-märkning för möbler som förebild. Även garantitider och försäkringar som håller hyresgästerna skadeslösa vid byggskador och hälsorisker p.g.a. brister i material eller utförande bör införas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetskrav och försäkringar för boende.
Stockholm den 26 januari 1993 Marianne Carlström (s) Martin Nilsson (s) Sinikka Bohlin (s) Bengt-Ola Ryttar (s) Anita Jönsson (s) Anita Johansson (s)