De allmännyttiga bostadsföretagen spelar en central roll
på den svenska bostadsmarknaden. De ger kommunerna en
möjlighet att bidra till förverkligandet av en social
bostadspolitik. Genom att bygga bra bostäder, som svarar
mot befolkningens behov, och göra dem tillgängliga för alla,
uppfyller kommunerna en av sina uppgifter i
bostadsförsörjningen.
Det är förvisso vanligt internationellt att kommunerna
äger ett betydande antal bostäder. Den svenska
allmännyttan är emellertid unik i den meningen, att den är
tillgänglig och attraktiv för i stort sett alla bostadssökande.
I flertalet länder erbjuder kommunerna endast
socialbostäder, dvs. bostäder för dem som slås ut från den
ordinarie bostadsmarknaden. Vår allmännytta är
följaktligen unik därför att den är ett aktivt instrument för
att motverka segregation i boendet.
Grundstenar i den svenska allmännyttiga hyresrätten
är:den drivs utan enskilt vinstintressehyrorna baseras
på självkostnadendemokratiskt inflytande
hyressättning efter bruksvärde/boendevärdeden boende
behöver ej betala någon kontantinsats.
Den allmännyttiga hyresrätten sätter genom
bruksvärdessystemet tak för hyrorna i det privata beståndet
och är därför en förutsättning för en solidarisk
hyressättning. Genom detta påverkas också prisbildningen
positivt på egnahem och bostadsrätter.
Sammantaget ger detta omistliga värden för den sociala
bostadspolitiken och för den svenska bostadsmarknaden.
Allmännyttans roll ifrågasätts och hotas nu på flera sätt.
Både på riksnivå och i kommunerna diskuteras
utförsäljning av allmännyttiga företag, ibland med
ideologiska förtecken och ibland med hänvisning till
kommunens ekonomi.
I bostadsfinansieringen har de särregler som tidigare
gällt för allmännyttiga bostadsföretag tagits bort.
Genom lagändringar har den nuvarande regeringen
velat göra det lättare att omvandla allmännyttiga lägenheter
till bostadsrätter.
Regeringen planerar att, i enlighet med Danells förslag,
införa konventionell beskattning av allmännyttiga
bostadsföretag. Därmed jämställs allmännyttig
bostadsförvaltning, som drivs med självkostnaden som
grund, med all näringsverksamhet som drivs i renodlat
vinstsyfte.
I årets budgetproposition föreslås att räntestödet till
underhåll skall tas bort, vilket framför allt drabbar de
allmännyttiga bostadsföretagen.
I propositionen aviseras också förslag om att de
allmännyttiga företagens hyror inte skall vara normgivande
vid bruksvärdesprövning. Detta påverkar naturligtvis inte
de allmännyttiga företagen i sig, men deras roll som
stabiliserande faktor på marknaden äventyras. Vägen för
marknadshyror öppnas.
Vår slutsats är att den nuvarande politiken oundvikligen
leder till att de allmännyttiga företagen förlorar sin
nuvarande roll inom bostadspolitiken. Följden blir att
kommunerna tvingas etablera socialbostäder för att kunna
erbjuda alla kommuninvånare tak över huvudet.
Denna utveckling, eller rättare uttryckt avveckling,
måste brytas. De allmännyttiga företagens roll måste
bevaras och försvaras. Det innebär inte att inget behöver
göras. Tvärtom, behovet av åtgärder är akut. Många företag
har svåra ekonomiska problem. Risken för nedslitning av
stora bostadsområden är uppenbar.
Därför måste olika vägar för att stärka företagen prövas.
Vi vet att det inom allmännyttan finns många idéer, både
centralt och lokalt. I Vadstena har t.ex. företaget tagit
initiativ till ett bosparande.
För att underlätta utvecklandet av ett bosparsystem för
alla, även hyresrättsinnehavare, och för att kunna stärka
allmännyttan inför framtiden, behöver behovet av
lagändringar övervägas.
Utgångspunkten för detta arbete skall alltså vara att
allmännyttan behöver utvecklas, inte avvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utveckla och
stärka de allmännyttiga företagens roll inom
bostadspolitiken.
Stockholm den 26 januari 1993
Lars Stjernkvist (s)
Britta Sundin (s)
Marianne Carlström (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Anita Johansson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Per Olof Håkansson (s)