Boverket gjorde i början av 1992 bedömningen att det
fanns ett verkligt behov av 140 000 lägenheter sammanlagt
ur gruppen Hushåll utan eget kontrakt.
Det beror på lågkonjunkturen, t.ex. att alla ungdomar
som är ''flygfärdiga'' naturligtvis inte vill flytta hemifrån just
nu, att andrahandshyresgäster inte vill flytta ut etc.
Skillnaden mellan högkonjunktur och lågkonjunktur ligger
runt 100 000 ungdomar, unga som väntar på arbete och
också väntar på att flytta hemifrån. Vi vet alltså redan nu
att när konjunkturen vänder så är det plötsligt en eller flera
årskullar ungdomar på bostadsmarknaden, samtidigt.
Befolkningsökningen, invandringen, stora barnkullar
som är på väg att växa upp etc. beräknas under 1990-talet
blir 284 000 personer, varav 242 000 mellan 20 och 64 år. I
snitt består varje hushåll i dag av 2,1 personer. Om
befolkningsökningen delas med 2,1 så får man 135 000
lägenheter. Så tillkommer ''självdöende'' lägenheter --
lägenheter som rivs av ren ålderdom, lägenheter som är för
små och slås samman etc. Nettoavgången är 8 000 per år,
vilket gör 80 000 på tio år. Sedan tillkommer det ständiga
behovet av ''renoveringslägenheter'', alltså lägenheter som
står tomma medan de rustas, lågt räknat 9 000 lägenheter.
Antalet tomma lägenheter är i dag, outhyrda eller osålda,
ca 40 000. Till det kommer behovet att rusta upp lägenhete.
I miljonprogrammet finns det ungefär 400 000 lägenheter
som behöver renoveras före år 2000. Det betyder 50 000
lägenheter per år fram till år 2000.
Men i verkligheten är bostadsmarknaden i dag
stillastående. Det finns två viktiga orsaker till det. Den ena
är arbetslösheten. Man väntar ett år och ser, man byter ned
sig till mindre bostad etc. Det andra skälet är
boendekostnaden: när hyrorna är höga i förhållande till
inkomsterna så t.ex. väntar ungdomarna några år på att
flytta hemifrån. För varje år man väntar med att bygga
bostäder så förvärras överhettningen när nästa
högkonjunktur kommer. Vi riskerar alltså att upprepa
samma karusell som under 1980-talet med inflation som
rusar iväg, fastighetspriser som går i taket och spekulationer
som följer i deras spår.
Det är det som kallas marknadens villkor. Med hög
efterfrågan blir också priset högt. För att undvika denna
situation behövs omgående ett omfattande ROT-program,
som omfattar även bostadshus, samt en parlamentarisk
utredning om framtida bostadsfinansiering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett ROT-program för bostadshus
m.m.
Stockholm den 22 januari 1993
Karl Hagström (s)
Axel Andersson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Sinikka Bohlin (s)
Widar Andersson (s)
Ulrica Messing (s)