Under många år har exploateringsintressena fått väga tungt i besluten om älvarnas framtid. Nu växer det fram ett nytt medvetande om älvarnas betydelse för bevarandet av djur- och växtarter, för bevarandet av naturens skönhet samt för renskötande samer och fritidsfiskare. De orörda älvarna bör inte betraktas som vår egendom utan som en tillgång vi förvaltar åt framtida generationer. De tillhör inte bara vår nation utan skall ses som alla människors egendom. Förvaltarskapstanken måste här tillämpas i praktiken.
Regeringens proposition om utökat älvskydd är en stor framgång för Folkpartiet liberalerna och dem som fört den långvariga kampen för ett bättre skydd av värdefull natur. På många håll finns dock intresse av ytterligare utökningar av älvskyddet. Länsstyrelsen i Dalarna har föreslagit regeringen att överväga skydd för ytterligare tre älvsträckor och vattenområden av riksintresse. Dessa är Rotälvens avrinningsområde uppströms sammanflödet med Österdalälven (Mora, Älvdalens och Härjedalens kommuner), Unnans avrinningsområde uppströms sammanflödet med Ore älv (Orsa och Mora kommuner) samt Dalälven mellan St Skedvi och Storforsens kraftstationer (Säters, Hedemora och Avesta kommuner).
Även älvsträckan mellan Åsens kraftverk och Väsa vid Brunnsberg i Österdalälven bör övervägas i detta sammanhang. Den fanns med i Örjan Nyströms utredning (Ds 1992:29) men det har hävdats att delar av underlaget var felaktigt eller åtminstone ofullständigt. Eftersom Länsstyrelsen i Dalarna tillstyrkte ett skydd av denna sträcka i remissomgången bör den tas med i den vidare prövningen.
Skydd enligt naturresurslagen bör således övervägas för ytterligare älvsträckor och vattenområden. Sådana överväganden kan ses som en naturlig följd av resultaten från Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling (UNCED) som hölls i juni 1992. Regeringen bör alltså arbeta vidare med bl.a. de olika förslag som framförts av remissinstanser och andra.En viss tid måste naturligtvis ägnas åt det inventeringsarbete som är nödvändigt för att meningsfulla överväganden skall kunna göras. Sådana inventeringar bör dock kunna påbörjas utan onödigt dröjsmål.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett utökat skydd för ytterligare älvsträckor och vattenområden.
Stockholm den 25 januari 1993 Lennart Fremling (fp)