Sverige har idag två brister som överskuggar allt annat.
Nämligen bristen på pengar och på arbetstillfällen. I en
sådan situation bör det anses som viktigt att när man
stoppar in bristvaran pengar för att råda bot på bristvaran
arbetstillfällen man får ut något beständigt och för landet
värdefullt i andra änden. I detta sammanhang bör man
skilja på riktiga arbetstillfällen och ren sysselsättning.
Byggsektorn har som bekant drabbats av en ohygglig
utslagning senaste året delvis på grund av att i många fall
onödig nyproduktion upphört, vilket är bra, mindre bra är
att nödvändig produktion omöjliggjorts pga brist på kapital.
Ett exempel på detta är ett problem som nästan alla
kommuner lider av och även de flesta äldre fastigheterna i
landet. Vatten- och avloppsstammarna i husen är i stort
renoveringsbehov och detta gäller också nätet i gata och
mark. 30--40-procentiga förluster på renat vatten (=
kostnad för kommun och konsument) mellan vattentorn
och nyttjare är inte ovanligt. Vad ett dåligt avlopp och
dagvattenssystem kan ställa till med får vi uppleva varje vår
när vatten tränger upp i bostäder vilket naturligtvis leder till
ett ökat antal utbetalningar från försäkringsbolag och som
följd av detta premiehöjningar som drabbar
försäkringstagarna (= stat, kommun, landsting och privata
försäkringstagare). Samma fenomen uppstår naturligtvis
även i fastigheter med uttjänta stammar. Att detta problem
är akut förstås om man beaktar det faktum att alla städer
lade ner sina avloppsnät i början på seklet vilket medför att
de tar slut ungefär samtidigt. Detta problem har man
uppmärksammat även i utlandet. Det som gäller nät i mark
gäller ju som tidigare sagts också va-stammar i fastigheter, i
en del fall så pass nya som de första fastigheterna byggda
under miljonprogrammet.
Detta problem är så stort att det bör åtgärdas genom en
ekonomisk insats i syfte att skapa riktiga arbeten. Till
skillnad från alla s.k. infrastruktuella satsningar som, om de
blir av, mest skapar sysselsättning för den tunga
maskinparken skapar detta en mängd arbetstillfällen för
byggnadsarbetare av alla kategorier. I en stamsanering i en
hyresfastighet är följande yrkesgrupper inblandade:
arbetsledare, betongarbetare, träarbetare, plattsättare,
mattläggare, målare och med all sannolikhet även
elektriker. Vad detta får för spin-off-effekt på respektive
yrkesgrupps materielindustri kan var och en räkna ut.
Med åberopande av ovanstående redogörelse föreslår
motionärerna att en del av de medel man tänker använda
sig av i kampen mot arbetslösheten istället frigörs till
räntesubventioner på lån avseende ovan beskriven ROT-
verksamhet. En lämplig summa att börja med kan vara 2,5
miljarder då dessa pengar ej skall lånas ut utan användas till
att subventionera glappet mellan låneränta och
marknadsränta.
Lånen bör ha låg ränta, t.ex. 5 %, och skall erbjudas
myndigheter, näringsliv och allmänhet på samma sätt som
man förr kunde få lån till energibesparande åtgärder.
Lånebevillningen kan ske genom de gamla
energilånekanalerna i kommunerna på det att åtgärderna i
ROT-sektorn må komma igång snabbt (3--4 mån) då
tillgången på arbetskraft och prisbilden inom byggsektorn
just nu är gynnsam samt det faktum att arbetslösheten är
värre än på trettiotalet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en del av de pengar som
avsätts till arbetsmarknadsåtgärder specialdestineras till
räntesubventioner avseende lån till ROT-arbeten på vatten-
och avloppsstammar i hus och mark.
Stockholm den 20 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Robert Jousma (nyd)