Under senare år har s.k. elöverkänslighet debatterats livligt. Olika sjukdomsproblem har drabbat framförallt personer som arbetar vid bildskärm, s.k. ''bildskärmssjuka''. Alltfler svåra fall har tillkommit där människor inte kan vistas i en normal bostad utan måste söka sig till en miljö som är praktiskt taget fri från elektriska och magnetiska fält, t.ex. i fritidshus och husvagnar.
Föreningen för el- och bildskärmsskadade uppger att det troligtvis finns ca 2 000 elöverkänsliga personer i landet och att uppskattningsvis 500--1 000 personer är långtidssjukskrivna p.g.a. olika sjukdomsbesvär. Såväl mänskliga som ekonomiska faktorer (sjukskrivningskostnader för troligen hundratals miljoner kr) talar för att vi måste ta denna fråga på allvar.
''Därom tvista de lärde''...
För några år sedan förnekade vetenskapsmän helt att det fanns några som helst tecken på hälsoproblem förknippade med kraftfrekventa elektriska fält. Även idag råder oenighet i frågan, inte minst bland läkare. De sjukas symptom hänförs av många till stressfaktorer och psykiska besvär. Det finns dock läkare och vetenskapsmän som tar frågorna på allvar och som ägnar sig åt allsidig forskning i ämnet, såväl här hemma som utomlands.
Frågorna tas på allvar i arbetslivet
Det kan konstateras att företag och arbetsgivare hittills tycks ha tagit de anställdas problem på större allvar än läkare och vetenskapsmän.
Vattenfall har tagit initiativ till det hittills största projektet kring elöverkänslighet i Sverige, bl.a. till ett forskningssymposium i Stockholm hösten 1992. Tillsammans med andra industrier engagerar sig företaget såväl ekonomiskt som med stort intresse i forskning och arbetsmiljöfrågor.
Arbetsmiljöinstitutet engagerar sig i forskning på området.
Arbetslivsfonden har bidragit med medel till elsanering på vissa håll.
NUTEK arbetar bl.a. med frågor kring bostäder och lokaler i närheten av kraftledningar.
Arbetarskyddsstyrelsen och Boverket är engagerade i bl.a. det s.k. HEM-projektet, studier av hälsoeffekter från elektriska och magnetiska fält. Ett delprojekt i Karlskoga ingår som en del i ett större riksövergripande projekt, där fyra kommuner är engagerade i olika typer av byggande för elöverkänsliga.
Örebro läns landsting har tillsatt en särskild arbetsgrupp för att studera de forskningsresultat som finns inom och utom landet samt att samarbeta med övriga landsting och olika institutioner i frågan.
Vissa kommuner, t.ex. Haninge och Grums har engagerat sig i elsanering av bostäder och lärosalar. Bostadsanspassningsbidrag har beviljats.
Vissa arbetsgivare har uppnått lyckade resultat med elsanering på arbetsplatserna och sjukskrivna har kunnat återgå i arbete.
Några ex.:
SAS kontor i Stor-Stockholm, som haft ett 50-tal drabbade, har utfört elsanering.
Naturvårdsverket har en ''referensarbetsplats''.
Boxholms elverk har utöver arbetsplatssanering även hjälpt till att ordna el-sanerad bostad.
Stensunds folkhögskola utanför Trosa har elsanerat lokaler och bostadsrum.
Vad bör ytterligare göras?
Långsiktiga mål
Ett långsiktigt mål bör vara att tillägna sig sådana kunskaper om bakomliggande mekanismer att förebyggande insatser kan börja värderas. Genom ökade kunskaper bör kostnadseffektiva åtgärder också kunna sättas in hos personer som redan drabbats av elöverkänslighet.
Problemområdena bör under 90-talet bli så belysta att berörda myndigheter och samhällsorgan får underlag till ställningstaganden inom respektive område.
Kortsiktiga mål
Intensifierad forskning
Som framgår av redovisningen ovan pågår en rad studier och olika forskningsprojekt. Även om företag och vissa myndigheter engagerat sig starkt i forskning och olika projekt kring elöverkänslighet bör staten ha ett övergripande ansvar för forskningen. Denna bör bedrivas förutsättningslöst och tvärvetenskapligt.
Särskilt viktigt äratt stödja fortsatta provokationsstudieratt kartlägga alla försök med elsanering på arbetsplatser och i bostäder samt systematiskt analysera vilken effekt åtgärderna haftatt stödja forskning kring den typ av organiska skador på huden som har observerats i ett inledande försök vid enheten för experimentell dermatologi vid Karolinska institutet.
Stöd åt drabbade
Även om orsakerna till de sjukas besvär ännu inte är helt vetenskapligt klarlagda bör samhällets olika instanser se till deras faktiska situation och handikapp. Bl.a. bör deras möjlighet till bostadsanpassning med elsanering utredas. Socialstyrelsen och Boverket bör i nära samverkan med de drabbade utforma riktlinjer för detta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt allsidig forskning kring elöverkänslighet och om att staten bör ha ett övergripande ansvar för denna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de sjukas faktiska situation och handikapp bör ligga till grund för bedömningen av möjligheten till bostadsanpassning och att det bör uppdras åt Socialstyrelsen och Boverket att utforma riktlinjer för detta.
Stockholm den 25 januari 1993 Gullan Lindblad (m)