Den 1 januari 1992 upphörde den statliga
bostadslånegivningen. Detta innebär att all lånefinansiering
skall ske på den allmänna lånemarknaden. Lånen skulle
''garanteras'' genom statliga kreditgarantier. Syftet med
reformen var att det skulle förenkla tillvaron för
lånesökandena.
Det nya finansieringssystemet har inte fungerat och det
måste ligga inom regeringens ansvar att se till att så sker
enligt givna intentioner.
Vad som nu skett är att långivningen har byråkratiserats
onödigt mycket.
Långivarna är ovana vid den nya situationen och har
stora brister i sin kompetens att värdera bostadsfastigheter.
Länsbostadsnämnderna skall avvecklas men ändå tills
vidare fastställa bidragsunderlag m.m.
Statens bostadskreditnämnd skall fastställa pantvärden
d.v.s. inom lägen för den statliga kreditgarantin. Nämnden
har ingen som helst erfarenhet av fastighetsvärderingar och
har nu beslutat om märkliga föreskrifter om hur
pantvärdestillägg skall beräknas. T.ex. 1 200
kr/m2 bruksarea under mark och 13 000
kr/m2 för vissa lokaler enligt ovan. Detta
underlag skall tillsammans med vad kreditnämnden
fastställer utgöra pantvärdet.
Pantvärdet bestämmer den yttersta gränsen för
kreditgarantin. Sedan kan kreditgivaren (som söker
pantvärdestillägget) begära ett lägre pantvärde.
Byggherren skall söka bidrag hos Länsbostadsnämnden,
få beslut om bidragsunderlag, söka kreditiv och lån hos
kreditgivaren. Kreditgivaren skall söka kreditgarantier med
åtföljande beräkningar av pantvärde hos
kreditgarantinämnden och sedan får lånesökanden se om
det går att genomföra projektet.
Hur skall någon byggherre med detta förfaringssätt våga
satsa pengar på projektering av ett byggprojekt? Förut
kunde man förutsäga bidragsunderlag, pantvärde och
långivning under förutsättning att kostnaderna var rimliga.
Nu finns ingen möjlighet att förutsäga någonting. Boverkets
och länsbostadsnämndernas någorlunda förutsägbara
beslut har ersatts av godtycke hos kreditgivare och
kreditnämnder vilka har egna synpunkter som skall
kombinera strikta och märkliga regler.
Om kreditgarantierna skall ha den betydelse som
förväntats, krävs att de bestäms till sin storlek och sitt
säkerhetsläge på ett sätt som någorlunda väl kan förutsägas
av byggherrarna och att lån garanteras inom översta
gränsen för kreditgarantin. Vidare krävs att denna gräns
fastställs med hyfsad precision.
Lägg därför in kreditgarantinämnden hos Boverket, som
bör åläggas att fastställa värderingsregler som kan
accepteras av marknaden. Med marknaden avses då såväl
byggherrar som kreditinstitut.
Värderingsreglerna skulle också kunna ligga till grund
för subventionsunderlaget och ta hänsyn till
bostadsprojektens läge, utformning och långsiktiga
kvaliteter.
Förslaget syftar till att underlätta den sammanlagda
administrationen för byggherrar, kreditgivare och staten
samt utjämna risktagning och fördela subventionerna på ett
effektivt sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostadsfinansiering och
Kreditgarantinämnden.