Statens institut för byggnadsforskning flyttade 1976 från
Stockholm till Gävle. Statlig verksamhet omlokaliserades
för att dämpa Stockholms tillväxt och stärka
utvecklingspotentialen i regionala centra. Till Gävle
lokaliserades tre verksamheter med en gemensam bas i
samhällsbyggande, förutom institutet också
lantmäteriverket och centralnämnden för fastighetsdata.
Karaktäristiskt för dessa tre är den relativt höga andelen
personal med högskoleutbildning, av särskild betydelse i
Gävleborgs län som har exceptionellt låg andel
högskoleutbildade i yrkeslivet. Inte minst har tillskottet av
forskningsutbildad och forskande personal kommit att få
stor betydelse. Värdet har ökat snabbt i takt med att
samhällsbyggande blivit ett av den lokala högskolans
profilområden.
I Gävle har institutet byggts upp till en kvalificerad
forskningsmiljö med stark internationell anknytning.
Forskningsområdet är bebyggelsens och byggnadernas
planering och projektering, tillblivelse och användning.
Forskningen är såväl teknisk och naturvetenskaplig som
samhällsvetenskaplig och humanistisk. Ett särskilt värde
hos den urbanistiskt inriktade forskning som bedrivs vid
institutet ligger i samspelet mellan skilda perspektiv --
tekniska och samhälleliga, praktiska och vetenskapliga,
nationella och internationella. Långsiktigt uppbyggd
kunskap om och kontakter med bostadssektorn och
byggnadssektorns praktik kombineras med hög akademisk
kompetens inom skilda discipliner.
Inriktning och forskningsområde
Institutets forskning behandlar problem och
frågeställningar inom samhällsbyggandets hela område.
Målet är att generera kunskap om planering, projektering,
produktion och förvaltning av byggnader och bebyggelse
och att göra denna kunskap tillgänglig. Ungefär hälften av
verksamheten är teknisk och naturvetenskaplig, hälften
samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig.
Den samhällsvetenskapligt inriktade forskningen
behandlar bostadssektorn och byggnadssektorn på skilda
nivåer -- från nationell, regional och kommunal till företag
och hushåll -- liksom i internationellt jämförande
perspektiv. Den tekniskt och naturvetenskapligt inriktade
forskningen koncentreras på byggnadsmaterial och
komponenter i praktisk användning, främst åldrande och
nedbrytningsprocesser, på klimat och installationer och på
energihushållning.
Institutet har, som universiteten, eget programansvar.
Forskningen styrs av praktikens frågor och problem, men
också av utvecklingen inom de vetenskapliga disciplinerna.
Kunskaperna förs ut till praktiken genom publicering i
facktidskrifter och handböcker, via kurser och konferenser,
genom medverkan i utvecklingsarbete, i uppdrag och i
växande utsträckning som utbildning vid universitet och
högskolor. Resultaten publiceras också i traditionella
forskningsrapporter och som uppsatser i vetenskapliga
tidskrifter. Metoder och resultat granskas regelmässigt vid
interna och externa seminarier.
Kompetens -- både vetenskap och sakområde
De vetenskapliga metoder och kvalitetskriterier som
tillämpas vid institutet är desamma som vid universitet och
högskolor. Detsamma gäller kraven på den forskande
personalen. Personalsammansättning, organisation och
arbetsformer däremot främjar ett tvärvetenskapligt
förhållningssätt, anpassat till de praktiska frågor som
behandlas. Vid institutet arbetar nationalekonomer,
företagsekonomer, ekonomhistoriker, statsvetare,
sociologer, psykologer, kemister, fysiker och
kulturgeografer tillsammans med civilingenjörer och
arkitekter. Den senaste tioårsperioden har andelen
medarbetare med forskarutbildning ökat från 28 % till 38 %,
forskarutbildade med docentkompetens från några få
till 35 %.
Sedan
1988 finns vid institutet åtta professurer.
Professorerna skall forska vid institutet och till tjugo
procent av tiden undervisa vid universitet eller högskola.
De sökandes sakkunnighet bedöms, enligt avtal, av
tjänsteförslagsnämnderna vid samhällsvetenskapliga
fakulteten vid Uppsala universitet respektive v-sektionen
vid KTH i Stockholm. Två professorer är tillsatta och i
tjänst, i företagsekonomi och strömningsmekanik. För två
professurer, i nationalekonomi och statistik, har
tjänsteförslagsnämnden avgivit förslag. Regeringens
utnämning återstår. För att påskynda tillsättningen av
återstående fyra professurer -- ekonomiskt utrymme måste
skapas inom tillgängliga anslag -- har lokala intressenter i
Gävle erbjudit sig donera 2,6 miljoner kronor.
Fältundersökningar, enkätstudier, uppbyggnad av
databaser och bearbetning av statostol är frekventa inslag i
forskningen. På denna grund, och genom löpande
kontakter med näringsliv och förvaltning, har institutet
byggt upp en robust och tillförlitlig kunskap om sektorn och
dess praktik. Även datasystem med maskin- och
programvara, bibliotek och laboratorier har byggts upp för
att tillfredsställa de specifika kunskapsbehoven och
forskningsbehoven.
Universitets- och högskoleanknytning
Institutets personal samverkar med kollegor vid
universitet och högskolor. Forskarna samarbetar i projekt
och deltar i seminarier och konferenser. De föreläser i och
genomför fristående kurser i exempelvis byggnadsfysik,
byggnadsteknik och kommunal planering. Professorerna
leder doktorandseminarier i Uppsala och vid KTH. Mest
utvecklade är kontakterna med den lokala högskolan, UU
och KTH, men samarbete finns även med Chalmers
Tekniska Högskola, Lunds Tekniska Högskola och
universiteten i Lund, Linköping och Umeå.
I ökande utsträckning anlitas institutet i den löpande
undervisningen vid framförallt den lokala högskolan.
Denna medverkan har strategisk betydelse. Institutets
forskarutbildade och forskande personal täcker bristen på
sådan kompetens hos högskolans ordinarie lärare och
bidrar därmed till en ''undervisning på vetenskaplig grund''.
Högskolans lärare utnyttjar också institutets
forskningsresurser och seminarieserier, och växellektorat
har inrättats med halvtids forskning vid institutet och
halvtids undervisning vid högskolan.
Ett tiotal medarbetare vid institutet är inskrivna som
doktorander vid skilda universitet och högskolor. Varje år
avlägger en eller två forskarexamina.
Internationellt samarbete
I takt med att institutets forskning professionaliserats
har internationell samverkan kommit att bli en naturlig del
i arbetet. Motsvarande forskningsmiljöer i Europa har inte
samma bredd och sällan samma disciplinmässiga
kompetens. Det har givit institutet ett särskilt ansvar för att
utveckla internationella forskarnätverk inom området.
Institutets medarbetare deltar aktivt och innehar
ledande förtroendeposter i samtliga internationella
samarbetsorgan av betydelse på området, såväl
ingenjörsvetenskapliga som samhällsvetenskapliga.
Institutet hra tagit initiativet till och leder European
Network of Housing Research, ENHR, med över
sexhundra individuella och något hundratal institutionella
medlemmar. Sekretariat och redaktion har sitt säte i Gävle.
Institutet har också initierat den vetenskapliga tidskriften
Scandinavian Housing and Planning Research. Även
dennas redaktionsledning finns på institutet.
Institutet är värd för cirka fem utländska gästforskare
per år, några inom ramen för etablerat samarbete med
institutioner i USA, Canada, England och Holland.
Gästforskare kommer också från Kina, Japan och
Östeuropa. Några medarbetare per år är gästforskare vid
universiteten i Canada, USA, England, Frankrike, Italien
och Holland. Två har på inbjudan arbetat vid EG:s Joint
Research Center i Italien, med vilket institutet har
samarbete även i andra former, t.ex. uppdrag.
Samarbetsprojekt planeras inom EG:s forskningsprogram
Joule II, som avser mät- och kartläggning av
inomhusklimat.
Institutets framtid -- tema samhällsbyggnad vid Uppsala
universitet
Den särskilde utredaren Sverker Gustavsson föreslår i
sin översyn att institutet överförs till
utbildningsdepartementet och inordnas i Uppsala
universitet. Vidare föreslås att institutet utvecklar den
breda inriktningen mot samhällsbyggande och urbanistik i
ett internationellt och särskilt europeiskt perspektiv. Denna
temalösning är ett bra förslag, med en stor potential för
framtiden. Institutet tillstyrker det i sitt remissvar.
Detsamma gör länsstyrelsen i Gävleborg och Uppsala
universitet. I stort sett samtliga remissinstanser tillstyrker
att institutet förs till utbildningsdepartementet. Institutets
överflyttning till universitetsväsendet är också vad som
under senare år föreslagits i moderata motioner avseende
byggnadsforskningen.
Det förslag till organisatorisk temalösning som föreslås
av universitetet, en fristående institution i paritet med
fakulteterna med egen styrelse och chef och eget anslag,
tillfredsställer alla krav som kan ställas. Det är enkelt,
praktiskt och obyråkratiskt. Det ger institutet stor
självständighet och garanterar fortsatt lokalisering i Gävle.
Det ökar de formella kraven på vetenskaplighet och oväld
vid rekryteringar och projektstart, och kan därigenom bidra
till att göra institutets forskning än bättre i akademisk
mening. Medverkan i undervisningen vid den lokala
högskolan underlättas. Samtidigt behåller institutet sin
identitet och anknytning till samhällsbyggandet.
En unik fördel med förslaget är den symbios och det
mervärde som skapas genom den formella knytningen
mellan institutets tillämpade och tvärvetenskapliga
forskning och den disciplinärt ordnade forskningen vid
universitetet. Institutets forskare får det stöd och den
vetenskapliga korrektion som universitetsdisciplinerna kan
ge. Universitetsforskarna får tillgång till institutets
sakkunnighet, data och kontaktnät inom
samhällsbyggnadsområdet. Den stora och betydelsefulla
samhällsbyggnadssektorn får en naturlig hemvist vid ett
välrenommerat universitet, med professurer och
doktorander och en plats i grundutbildningen. Sektorn får
en bredare bas för rekrytering av kvalificerade
medarbetare.
Ingen annan organisatorisk lösning ger samma fördelar.
Ett fristående institut av branschforskningsmodell skulle i
dagens konjunkturläge vara utomordentligt riskfyllt.
Forskningen skulle med stor sannolikhet fokuseras mot
tekniska och produktionstekniska problem, och den rena
utvecklingsverksamheten skulle dominera. Långsiktig
forskning och kompetensuppbyggnad riskerar
erfarenhetsmässigt att sättas på undantag, när forskningen
styrs av betalningsvillig efterfrågan och uppdragsandelen
ökar. Den kvalificerade och långsiktigt högintressanta
samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga
forskningen vid institutet skulle förtvina av brist på stöd,
och basen för medverkan i undervisningen vid Högskolan i
Gävle/Sandviken skulle snabbt urholkas. Stora delar av det
internationella kontaktnätet skulle också försvinna i brist på
medel och kompetenta forskare.
Inget enskilt fackdepartement har ett ansvarsområde
som svarar mot bredden i institutets forskning och
kompetens. Näringsdepartementet, med ansvar för
industriell utveckling, svarar mot delar av den tekniska och
naturvetenskapliga forskningen. Finansdepartementet med
ansvar för bostadsfinansieringen, justitiedepartementet
med ansvar för hyreslagstiftningen och miljö- och
naturresursdepartementet med ansvar för fysisk planering
svarar mot andra delar av institutets verksamhet.
Utbildningsdepartementet är däremot en naturlig
huvudman, om man tar forskningen till utgångspunkt.
Uppsala universitet är den naturliga samarbetsparten, om
lokalisering och disciplinär kompetens ges vikt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Statens institut för
byggnadsforskning överförs till Utbildningsdepartementet
och inordnas i Uppsala universitet.
Stockholm den 20 januari 1993
Sinikka Bohlin (s)
Axel Andersson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Karl Hagström (s)
Widar Andersson (s)
Ulrica Messing (s)