Riksdagen har i full enighet fattat beslut som gäller frågan om ålderdomshem. Att det skedde var glädjande särskilt med tanke på äldreomsorgens allt större behov av alternativ. Inte minst är ålderdomshem ett nödvändigt alternativ till sjukvården och en viktig länk i vårdkedjan och kan i många fall ersätta en plats i långvården. Beslutet innebar att ålderdomshemsidén rehabiliterades. Möjligheterna för kommunerna att återigen satsa på nybyggnad och ombyggnad av ålderdomshem öppnades. Betydelsen av beslutet framstår tydligare när man erinrar sig att nedläggningen av ålderdomshem pågått under en längre tid trots att vårdformen var efterfrågad.
Enligt riksdagens beslut är det alltså numera möjligt att få statliga bostadslån till nybyggnad och ombyggnad av ålderdomshem. Det är mycket väsentligt att riksdagens beslut blir känt i sin helhet ute i kommunerna. Det kan låta som en truism men erfarenheten visar att saken inte är fullt så självklar. Det motstånd som tidigare funnits i riksdagen och var ihärdigt på grund av ideologiska överväganden kan mycket väl på sina håll dröja sig kvar även sedan motståndet i riksdagen upphört. För vår del har de erfarenheter som vi gjort då vi undersökt hur riksdagsbeslutet uppfattats stärkt misstanken att så är fallet.
Något som riksdagen eftersträvade i beslutet om ålderdomshemmen var att undanröja ett stelt byråkratiskt tänkande och underlätta för flexibla lösningar där man rättade sig efter de äldres behov. Sålunda avstod man medvetet i riksdagsbeslutet från att fastställa en bestämd kvadratmeteryta. I samma syfte poängterar riksdagen att köksutrustningen kan göras mycket enkel med tanke på att köksfunktionen skall ersättas av gemensamt kök och matrum. (Intentionen framgår av att riksdagen använder ordet ''kokskåp'' och undviker orden ''kök'' och ''kokvrå''.)
Dessa för beslutet karakteristiska drag har enligt vår uppfattning trubbats av och fördunklats på vägen från riksdagen ut till genomförandet. Det innebär att man kan tala om förvanskning som är desto allvarligare eftersom det riskerar att försena och försvåra tillkomsten av ålderdomshem i den betydelse som riksdagen uppfattar begreppet.
Resultatet av den bristande stringensen i informationen om vad riksdagens beslut innebär gör att det lätt uppstår en osäkerhet och beslutsvånda både bland tjänstemän och politiker i många kommuner. Det har vi själva konstaterat. Korrekt information måste ges. Det ankommer på regeringen att ta ansvar för att så sker.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information angående riksdagsbeslutet om ålderdomshem.
Stockholm den 18 januari 1993 Ulla Tillander (c) Rosa Östh (c)