Riksdagen har i full enighet fattat beslut som gäller
frågan om ålderdomshem. Att det skedde var glädjande
särskilt med tanke på äldreomsorgens allt större behov av
alternativ. Inte minst är ålderdomshem ett nödvändigt
alternativ till sjukvården och en viktig länk i vårdkedjan och
kan i många fall ersätta en plats i långvården. Beslutet
innebar att ålderdomshemsidén rehabiliterades.
Möjligheterna för kommunerna att återigen satsa på
nybyggnad och ombyggnad av ålderdomshem öppnades.
Betydelsen av beslutet framstår tydligare när man erinrar
sig att nedläggningen av ålderdomshem pågått under en
längre tid trots att vårdformen var efterfrågad.
Enligt riksdagens beslut är det alltså numera möjligt att
få statliga bostadslån till nybyggnad och ombyggnad av
ålderdomshem. Det är mycket väsentligt att riksdagens
beslut blir känt i sin helhet ute i kommunerna. Det kan låta
som en truism men erfarenheten visar att saken inte är fullt
så självklar. Det motstånd som tidigare funnits i riksdagen
och var ihärdigt på grund av ideologiska överväganden kan
mycket väl på sina håll dröja sig kvar även sedan motståndet
i riksdagen upphört. För vår del har de erfarenheter som vi
gjort då vi undersökt hur riksdagsbeslutet uppfattats stärkt
misstanken att så är fallet.
Något som riksdagen eftersträvade i beslutet om
ålderdomshemmen var att undanröja ett stelt byråkratiskt
tänkande och underlätta för flexibla lösningar där man
rättade sig efter de äldres behov. Sålunda avstod man
medvetet i riksdagsbeslutet från att fastställa en bestämd
kvadratmeteryta. I samma syfte poängterar riksdagen att
köksutrustningen kan göras mycket enkel med tanke på att
köksfunktionen skall ersättas av gemensamt kök och
matrum. (Intentionen framgår av att riksdagen använder
ordet ''kokskåp'' och undviker orden ''kök'' och ''kokvrå''.)
Dessa för beslutet karakteristiska drag har enligt vår
uppfattning trubbats av och fördunklats på vägen från
riksdagen ut till genomförandet. Det innebär att man kan
tala om förvanskning som är desto allvarligare eftersom det
riskerar att försena och försvåra tillkomsten av
ålderdomshem i den betydelse som riksdagen uppfattar
begreppet.
Resultatet av den bristande stringensen i informationen
om vad riksdagens beslut innebär gör att det lätt uppstår en
osäkerhet och beslutsvånda både bland tjänstemän och
politiker i många kommuner. Det har vi själva konstaterat.
Korrekt information måste ges. Det ankommer på
regeringen att ta ansvar för att så sker.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information angående
riksdagsbeslutet om ålderdomshem.
Stockholm den 18 januari 1993
Ulla Tillander (c)
Rosa Östh (c)