''Jag har tröttnat på att vara en liten flicka. Nu vill jag
vara en medelålders man.'' (Marie-Louise Ekman, 1992)
I Sverige finns det färre män än kvinnor. Trots det, visar
det sig att män får större del av våra gemensamma resurser
än kvinnor. Vi kan konstatera att orättvisorna mellan män
och kvinnor i samhälle och arbetsliv består. Dolda
könsmässiga värderingar ligger bakom att männens liv och
arbete övervärderas i förhållande till kvinnornas. För att
uppnå rättvisa måste dessa förhållanden bli föremål för en
ingående utredning.
Det börjar redan ''i vaggan''
Vi föds jämlika, men så snart vi hamnar i vaggan, märker
vi av skillnaderna i behandlingen mellan pojkar och flickor.
Inte bara ljusblått och rosa skiljer gossarna från flickorna...
På dagis och i grundskolan tar sig -- och får -- pojkar i
genomsnitt dubbelt så mycket talutrymme som flickor.
Pojkar tar upp mer av lärarnas tid och resurser. Flickor blir
inte sedda på samma sätt och lärare ägnar dem därför inte
lika stor uppmärksamhet. Det leder till orättvis
resursfördelning av lärarens tid. Detta fortsätter hela
grundskoletiden och ända upp i gymnasiet. Mätningar visar
att även lärare som anstränger sig att ge flickor lika mycket
tid -- och tror att de gör det -- ändå ger pojkarna mer.
En nyligen genomförd undersökning i en gymnasieskola
i Stockholm visar att pojkarna, som blir ''sedda'' mer genom
skolåren, mår bättre än flickorna, vilka mår sämre som ett
resultat av detta, enligt skolöverläkaren. Hon betonar
vikten av att bli ''sedd'' för att må fysiskt och psykiskt bra.
Flickorna upplever mindre sammanhang och mening i
tillvaron, mer ensamhet och har sämre självkänsla.
Pojkarna får således ut mer av skolans resurser även på det
personliga emotionella planet.
Inom högskolan är det så att ju längre utbildningen är
desto fler män finns med och desto färre kvinnor.
Unga män och unga kvinnor reagerar generellt sett olika
när de har problem eller mår dåligt. Pojkar är ofta mycket
mer utagerande och destruktiva. De låter sin frustration och
sitt missnöje gå ut över omgivningen i större utsträckning.
De slår sönder, de river ner, de tänder eld, de förstör... de
tar plats och de kräver stora resurser från samhället i form
av personal med specialistfunktioner och frivilliga insatser i
form av organisationer som ''farsor och morsor på stan'',
''Non-fighting generation'' m.fl.
Forskare vid Väg- o trafikinstitutet (VTI) konstaterar i
en ny undersökning att de farligaste bilförarna är unga män.
Det betyder att killar orsakar större personella och
materiella skador för såväl privatpersoner som för
samhället. Det medför större personliga och
samhällsekonomiska kostnader. (Tjejerna är mindre än
hälften så olycksdrabbade som killarna.)
När det gäller trafikbrotten i övrigt, t.ex. rattfylla och
olovlig körning, dominerar männen statistiken för år
1991/92 med 3 311 brott mot kvinnornas 165.
Tittar vi så på kriminalvården finner vi att även där
förbrukar män mer resurser än kvinnor. Under 1991/92 satt
3 407 män och 175 kvinnor på anstalter och fängelser.
Skillnaden i livsvillkor mellan könen får konsekvenser
för hälsan. Ser vi på vilka som mår bäst i arbetslivet kan vi
konstatera att enligt en LO-studie har manliga högre
tjänstemän den bästa hälsan och kvinnliga arbetare har den
sämsta. Kvinnor är oftare sjukskrivna än män. Trots det är
vården i hög grad inriktad på män, vilket leder till att
kvinnor inte får likvärdig behandling när de är sjuka.
Nyligen visade en undersökning på Östra sjukhuset i
Göteborg att män med hjärtinfarkt får bättre behandling än
kvinnor med hjärtinfarkt. Trots att männen inte är så sjuka
som kvinnorna får de mer akut behandling med läkemedel
som begränsar infarkten och de skickas oftare till akut
kranskärlsröntgen.
Maktutredningen (SOU 1990:44) har identifierat 2 000
''makthavare'' i Sverige. Av dessa är 87 % män.
Männen är också överrepresenterade i riksdagen som till
67 % består av män.
Fler män än kvinnor är höga chefer. På den privata sidan
är 91 % av männen chefer och på den offentliga 71 %.
Skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner inom LO,
TCO och SACO är mycket stora. De allra högsta
löneinkomsterna har männen inom SACO. Helårs- och
heltidsanställda kvinnor inom LO har en genomsnittlig
inkomst som endast uppgår till ungefär hälften av SACO-
männens. I genomsnitt har LO-männen 14.500 kr/mån
medan kvinnorna har 11.700 kronor. TCO-männen har
18.400 kr/mån medan kvinnorna har 14.100 kronor. SACO-
männen har 23.300 kr/mån medan kvinnorna har 17.900
kronor.
Män kan tillgodogöra sig avdrag i högre grad än kvinnor.
Därför betalar kvinnor mer i skatt efter en brytpunkt på
120.000 kr. Män får mer i pension än kvinnor, 13 % av
männen och 1 % av kvinnorna uppnår full ATP.
Inom LO, TCO och SACO får männen mer
personalutbildning än kvinnorna. Lägst ligger de
privatanställda kvinnorna inom LO. Ungefär 10 % av dessa
har fått personalutbildning under ett år.
Män är överrepresenterade på fackliga
förtroendeuppdrag inom t.ex. LO. Trots att deras andel av
medlemmarna är 55 % har de 75 % av
förtroendeuppdragen.
Det är inte bara löneklyftorna som ökar. Detsamma
gäller socialbidragen. Män får i genomsnitt 2.500 kr mer i
socialbidrag än kvinnor. På fem år har gapet mellan vad
män och kvinnor får i socialbidrag i hela landet ökat med
cirka 25% räknat i fast penningvärde. Män med barn får
7.600 kr medan kvinnor med barn får 4.800 kr.
Så fortsätter resurser och makt att fördelas orättfärdigt,
både i arbetsliv och vardagsliv, alla ambitiösa
jämställdhetsprogram till trots.
Det är dags att på ett sammantaget sätt synliggöra dessa
förhållanden, analysera orsakerna och finna förslag till
förändringar. Målet måste vara en mera rättvis fördelning
av samhällets resurser mellan kvinnor och män.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resursfördelningen mellan
kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en resursutredning.
Stockholm den 25 januari 1993
Margareta Winberg (s)
Maj Britt Theorin (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Ines Uusmann (s)
Monica Öhman (s)
Birgitta Johansson (s)