Nu är det hög tid att låta kvinnors värderingar påverka
samhällsutvecklingen, i samma utsträckning som männens.
Det är oacceptabelt att kvinnorepresentationen försämras,
som i det senaste valet.
Nu är det dags att säga ifrån. Vi kvinnor accepterar inte
lägre lön, med 10, ända upp till 25 %, för att vi är kvinnor.
Vi accepterar inte våld, våldet mot kvinnor måste
bekämpas. Vi accepterar inte att vår miljö förstörs för
kortsiktig ekonomisk vinnings skull.
Många kvinnor känner idag oro, besvikelse och
hopplöshet. En viktig förutsättning för förändringar är att
kvinnor finns med där besluten fattas, i politiken, på
arbetsplatser, i organisationer och föreningar. Kvinnors
speciella erfarenheter, kunskaper och önskemål måste tas
tillvara.
Visionen om ett samhälle där kvinnor och män delar på
ansvaret för hem och barn och deltar på lika villkor i
arbetslivet och samhällsarbetet måste förverkligas. Då
kommer både kvinnors och mäns vardag att fungera.
Mycket tyder på att kvinnors villkor försämras, bl a med
en snabbt växande kvinnoarbetslöshet. Situationen för
kvinnor skiljer sig mycket från männens. De flesta kvinnors
vardag är hård. Samtidigt med yrkesarbete har kvinnor
fortfarande huvudansvaret för hem och familj. Ständig
tidsbrist och dåligt samvete är vanliga företeelser. Många
arbetar därför deltid med sämre ekonomi och mindre
möjligheter till utveckling och inflytande över arbetet som
följd.
Demokrati är inte något självklart, den måste
återerövras gång på gång. Så länge vi inte har lika stor
kvinnorepresentation har vi inte en fungerande demokrati.
Händelser i vår omvärld visar att demokratin inte en
gång för alla är given. Demokratisk utveckling är nödvändig
såväl i vårt land som i vår omvärld.
Vi kvinnor vill se resultat av vårt arbete. Ändlösa
diskussioner som inte leder till konkret handling leder till
frustration och missnöje. Med fler kvinnor i beslutande
församlingar skulle besluten se annorlunda ut och komma
fortare. Vi anser att kvinnorepresentationen måste
förstärkas. Målet måste vara 50 % kvinnor i alla beslutande
församlingar.
Det finns frågor där alla kvinnor har anledning att arbeta
tillsammans. Men vi är också egna individer med rätt till en
egen partipolitisk uppfattning. Ett kvinnoparti är därför
inte lösningen på jämställdhetsproblemen.
Om vi ska få ett jämställt samhälle måste vi få fler
kvinnor i nämnder och styrelser som ansvarar för planering
och byggande i våra kommuner. Den erfarenhet och
helhetssyn kvinnor har av hur det dagliga livet fungerar i
närmiljön måste tas tillvara när politiska beslut fattas. Vi är
allvarligt oroade över den kraftiga minskningen av antalet
förtroendevalda som blivit en följd av den nya
kommunallagen. Kvinnors möjligheter att skola in sig i det
politiska arbetet har försämrats avsevärt. Besluten ska
istället flyttas ut nära dem som är berörda. Då ges fler
möjlighet att sätta sig in i frågorna och att ha åsikter. Även
formerna för det politiska arbetet är viktiga, som t ex
tidsbegränsade sammanträden.
Det småskaliga samhället kan vara lösningen på många
av dagens problem; ökad social kontroll bromsar
våldsutvecklingen. Det blir mindre slitage på miljön genom
färre och kortare resor. Småskaliga lösningar på energi- och
VA-frågorna påskyndar det framtida kretsloppssamhället.
Bättre överblick minskar dessutom risken för felaktiga,
kortsiktiga och dyrbara beslut.
Kvinnors miljömedvetande är stort. Vi anser att kravet
på en god miljö måste styra alla politiska beslut. Kortsiktiga
lösningar som enbart tar hänsyn till ekonomisk lönsamhet
måste avvisas.
Kvinnor står nära livet. Därför är det naturligt för oss att
leva resurssnålt och att säja nej till kärnkraften, med dess
oöverskådliga konsekvenser. En avveckling måste börja
med att två reaktorer stängs redan nu.
Sambandet mellan kost och hälsa är också viktigt och
välkänt för oss. Det är dags att byta livsstil, det kommer att
ta tid men det är nödvändigt. Dagliga vanor kommer att
brytas, produkter och varor måste förändras. Miljöfarliga
ämnen ska ersättas av andra. Vi måste bruka naturen utan
att förbruka den, vi måste sätta pris på miljön. Ett hållbart
samhälle måste fungera som en del av naturens kretslopp,
en förutsättning för att våra barnbarn ska få ren luft att
andas och friskt vatten att dricka.
Internationellt arbete
Världens kvinnor angår oss
Kvinnors levnadsförhållanden i u-länderna är ofta
mycket svåra, och kvinnans situation är i många fattiga
länder väsentligt mer utsatt än männens. Under ytterst
primitiva förhållanden ansvarar kvinnorna för hem och
familj. Traditionellt står kvinnorna också för en stor del av
familjens försörjning.
Ständiga graviditeter tär hårt på kvinnors hälsa. Det är
en myt att kvinnor i tredje världen vill ha stora barnaskaror.
Orsakerna till att man skaffar många barn är framför allt
brist på utbildning. Begränsad ekonomisk utveckling och
bristande tillgång till mödra- och barnavård är andra
orsaker till det alltför stora barnafödandet. Med sociala
satsningar, förbättrad utbildning, förbättrad
inkomstmöjlighet och direkta familjeplaneringsåtgärder
minskar barnafödandet och barnadödligheten. Den
viktigaste befolkningsåtgärden är att stärka kvinnans
ställning. Om kvinnan får status och själv kan styra över sin
ekonomi, föder hon inte fler barn än hon kan ta hand om.
Familjeplanering gynnar inte bara u-länderna. Det är
också den bästa vägen för att förhindra överbefolkning på
vår jord. Världens befolkning uppgår idag till 5,4 miljarder
människor. Den ökar i en takt som saknar motstycke i
historien och kommer att vara uppe i 6,4 miljarder om tio
år, om inte kraftfulla insatser sker omgående.
Vi anser att en ökning på sikt bör ske av bistånd på
befolkningsområdet, bl a till rådgivning, information, barn-
och mödravård och preventivmedel. Givetvis ska all
familjeplanering vara frivillig.
Miljöproblemen är ett av de svåraste hindren för
ekonomisk utveckling i u-länderna. Kvinnor har en mycket
viktig roll i det lokala miljöarbetet. De har ofta stort ansvar
i jordbruksproduktionen. De försörjer sina familjer med
inkomster från jordbruket. De ansvarar för att skaffa
bränsle för matlagning. Kvinnor har en avgörande
betydelse för att en ekonomiskt uthållig utveckling ska
komma till stånd i tredje världens länder.
Det svenska biståndet har uppmärksammat kvinnor,
men mycket återstår än att göra för att de ska få sin
rättmätiga del av vårt bistånd. FN:s kvinnofond, UNIFEM,
spelar en viktig roll i detta arbete. Vi anser att UNIFEM bör
få ökat svenskt stöd så snart de ekonomiska
förutsättningarna medger en ökning av biståndsmedlen.
Inför den internationella kvinnokonferensen 1995 bör
Sverige aktivt bidra i planeringsarbetet. Det är viktigt att
svenska organisationer, framför allt kvinnoorganisationer
tidigt involveras i förberedelsearbetet och att nödvändiga
resurser ställs till förfogande.
Stöd till kvinnor bör vara en integrerad del av projekt
men också ges till separata kvinnoprojekt. Tradition,
kultur, religion och andra lokala omständigheter måste vara
avgörande för vilken form som är mest lämplig. Bidragen
till separata kvinnoprojekt bör ökas.
Samtliga biståndsmyndigheter måste omfattas av kravet
på ökat bistånd till och förbättrad integrering av kvinnor i
utvecklingsprocessen. På så kallade icke traditionella
kvinnoområden måste kvinnors situation och roll
uppmärksammas. Till exempel inom infrastruktur och
näringslivsutveckling kan kvinnor ha en viktig funktion att
fylla, som vi i vårt samhälle inte är vana vid. Inom t ex
näringslivsutveckling är det angeläget att kvinnor får
tillgång till kapital och utbildning.
Kvinnor måste också i betydligt större utsträckning vara
representerade på samhällets alla nivåer inklusive
internationella fora. Sverige bör aktivt verka för att
kvinnorepresentation inom FN-systemets alla organ ökar.
Målet bör vara att 50 % av alla ledande befattningar innehas
av kvinnor senast år 2000.
I fredskonferenser i anslutning till konflikter är det även
viktigt att kvinnor deltar för att kunna påverka frågor som
är angelägna ur ett kvinnoperspektiv.
Våldshandlingar i konfliktsituationer mot kvinnor har
blivit allt vanligare. De används som ett vapen i konflikten.
Till exempel har systematisk våldtäkt mot kvinnor använts
i den pågående Jugoslavienkonflikten. Sverige bör, i
internationella fora, arbeta för att de som är ansvariga för
dessa brott mot de mänskliga rättigheterna ställs till svars.
Vi bör samtidigt garantera att kvinnor som flyr undan dessa
dåd garanteras asyl.
Kvinnor i Norden
Även om jämställdhetsmålen inte är uppnådda är det ett
obestridligt faktum att kvinnor i Norden har nått betydligt
längre än någon annanstans i världen. Mer än 70 % av
kvinnorna förvärvsarbeter -- i Sverige ca 80 %. I övriga
Europa är andelen betydligt lägre.
Många kvinnor finns på inflytelserika politiska poster i
de nordiska länderna. Norges statsminister, Islands
president, Finlands försvarsminister, Sveriges utrikes- och
finansministrar är alla kvinnor. Fler kvinnliga statsråd finns.
Kvinnorepresentationen i parlamenten är utan jämförelse
högst i världen. Kvinnor från de nordiska parlamenten är
pådrivande i det nordiska samarbetet.
Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är
fortfarande betydande. Lönegapet mellan män och kvinnor
är enligt en rapport från projektet ''Lika lön för kvinnor och
män i Norden'' mellan 9 och 19 % (den lägre siffran är från
Sverige) beroende på diskriminering eller på att kvinnorna
arbetar i ett kvinnodominerat yrke. I alla länderna har
jämställdhetslagarna ändrats i syfte att fastställa kriterier
för ''arbete av samma värde'' samt bevisbördeproblemet.
Slutsatsen i rapporten är att den viktigaste likalönsinsatsen
nu är en nyvärdering av traditionellt kvinnoarbete och
traditionellt mansarbete så att likhetstecken i fortsättningen
inte ska sättas mellan kvinno- och låglönearbete.
Det nordiska samarbetet är i denna tid av
internationalisering och närmande till EG av större vikt än
kanske någonsin tidigare. Den nordiska identiteten, våra
kulturella, demokratiska och öppna traditioner och vår
välfärdspolitik ger oss en särställning som har stor betydelse
inte minst för kvinnorna. Även om välfärdspolitiken nu
omprövas av ekonomiska skäl är inställningen stark att vi
ska ha ett heltäckande socialt skyddsnät.
Jämställdhetsarbetet och arbetet för att förbättra kvinnors
situation på arbetsmarknaden är intensivt. Oavsett vilken
samarbetsform de olika länderna väljer när det gäller EG
har vi kvinnor i Norden ett stort ansvar att både i det
nordiska samarbetet och i våra respektive länder fortsätta
att driva detta.
EG -- ur ett kvinnoperspektiv
Ett eventuellt svenskt medlemskap i EG är en av de
viktigaste frågorna under detta århundrade. Det svenska
folket ska ges möjlighet att avgöra ett svenskt medlemskap
i EG-EU i en folkomröstning. Där kommer kvinnornas
ställningstagande att få ett stort avgörande
Alla måste få kunskap om innebörden och
konsekvenserna av ett svenskt EG-EU-medlemskap samt
ges möjlighet att analysera och debattera detta. Inte minst
viktigt är det för svenska kvinnor att få veta hur ett EG-
inträde kommer att påverka deras situation. I Sverige
förvärvsarbetar en större andel kvinnor än vad som är fallet
i EG-länderna. Sverige har väl utbyggda sociala förmåner
för förvärvsarbetande kvinnor med små barn, i jämförelse
med EG-länderna.
Det är därför viktigt att belysa hur ett svenskt EG-
medlemskap kommer att påverka rätten för kvinnor och
män till förvärvsarbete, utbildning, egen försörjning samt
social trygghet. Detta bör ske i någon av de utredningar som
regeringen tillsätter för att göra konsekvensanalyser av ett
EG-medlemskap, t ex i utredningen om välfärd och
jämställdhet.
Viktiga frågor att driva i förhandlingarna om ett
medlemskap är hur ett EG-medlemskap påverkar god
miljö, regional utveckling och tryggad
livsmedelsproduktion, social trygghet och full
sysselsättning, respekt för alliansfriheten och demokrati och
öppenhet.
Ett antal grupper och utredningar har tillsatts för att
arbeta med frågor rörande våra framtida relationer med
EG. I dessa grupper sitter en majoritet av män. Kvinnor
anses ofta stå för andra värderingar än män, som t ex mer
sociala och omvårdande hänsynstaganden. Det är därför
självklart att utredningsgrupper, förhandlingsdelegationer
och andra grupper som har tillsatts för att ta fram underlag
inför ett ev svenskt EG-medlemskap också består av
kvinnliga representanter. Regeringen har ett stort ansvar att
bevaka detta.
För att kvinnor ska kunna sätta sig in i de olika
frågeställningarna behövs det kunskap och information.
Kvinnoorganisationerna måste få ökade möjligheter att
utbilda kvinnor i EG-EU-frågan. Därför är det oerhört
angeläget att regeringen prioriterar kvinnoorganisationerna
vid fördelning av anslag.
Kvinnors arbete
Arbetslösheten
Arbetslinjen måste gälla. Rätten till förvärvsarbete är
grundläggande. Kvinnors rätt till eget yrkesarbete får inte
ifrågasättas. Social trygghet, ekonomiskt oberoende och
personlig självkänsla är kopplat till anställning. Rådande
arbetslöshetskris får aldrig medföra att kvinnor betraktas
som en reserv på arbetsmarknaden.
Hittills har arbetslösheten drabbat män betydligt
hårdare än kvinnor. Men verkligheten ser annorlunda ut
idag. När nu liggande varsel inom offentliga sektorn och
inom bank- och försäkringsväsendet träder i kraft kommer
kvinnor att drabbas hårt. Många traditionella kvinnojobb
rationaliseras bort både på grund av besparingsbehov och
på grund av teknisk utveckling som gör att dessa jobb inte
behövs. De kvinnor, ofta medelålders, som arbetat länge
med uppgifter som nu blir omoderna befinner sig i en svår
situation. Här krävs särskilda insatser.
Vi anser att ett särskilt arbetsmarknadspolitiskt
kvinnoprogram bör utarbetas för att möta den växande
arbetslösheten. Åtgärder föreslås som leder till att kvinnor
erbjuds kompetenshöjande utbildningar så att deras
kunskaper och erfarenheter kan tillvaratas och de kan vara
med och slåss om de nya jobben. Utbildningsvikariat är ett
sätt.
Bryt könsuppdelningen i arbetslivet
Sverige har ett mycket könsuppdelat arbetsliv. Den
historiska bakgrunden är bl a att när kvinnorna gjorde sitt
stora inträde på arbetsmarknaden på 1970-talet
expanderade den offentliga sektorn kraftigt. Största delen
av det nytillskott på arbetsmarknaden som kvinnorna
utgjorde svaldes av den offentliga sektorn.
För att få ett mer jämställt arbetsliv är det viktigt att
bryta könsuppdelningen. Flickor måste t ex i ökad
utsträckning uppmuntras till teknisk utbildning, dels för att
bredda sin arbetsmarknad, dels för att få kompetens att
möta det starkt ökande teknikinnehållet även inom
traditionellt kvinnliga arbeten. Detta måste ske tidigt.
Tid för liv och arbete
Kvinnors vardag är ofta pressad. Särskilt gäller det
heltidsarbetande kvinnor med små barn. Fortfarande har
kvinnor det övergripande arbetet för hem och familj.
Mannens timmar i hemarbetet påverkas mycket litet av
antalet timmar hustrun förvärvsarbetar. Vi kvinnor i
politiken har ett stort ansvar för att driva opinionsbildning
så att delat ansvar i hemmet blir en självklarhet.
Kvinnor tar ut huvuddelen av föräldraledigheten. Det är
också kvinnor som i högre grad än män minskar sin
arbetstid när barnen är små. Detta var redan i
högkonjunktur ett hinder för kvinnor på arbetsmarknaden,
särskilt när det gällde tillsättandet av kvalificerade tjänster.
Idag är det ett hinder inom alla områden i arbetslivet. En
arbetsgivare anställer inte gärna en kvinna som de befarar
ska vara barnledig och sedan frånvarande för vård av barn.
Barnen är vår främsta tillgång för framtiden och ska inte
behöva vara yrkeshinder. Arbetsgivarna måste inse att både
kvinnor och män är föräldrar som måste ta sitt ansvar för
barnen. Detta bör i första hand ske på frivillighetens väg.
Flexibel arbetstid
En av de viktigaste förutsättningarna för att få arbete
och privatliv att fungera är att kunna påverka sina
arbetstider i större utsträckning än idag. Under 1992 lade
utredningen om flexibla arbetstider fram sitt förslag om
årsarbetstid och större möjligheter att lokalt på den
enskilda arbetsplatsen kunna bestämma arbetstiderna. Alla
lokala försök som gjorts där arbetstiderna utformats
flexibelt i enlighet med de anställdas önskemål pekar på att
trivsel och produktivitet ökat och arbetsskadorna minskat.
Både arbetsgivare och arbetstagare tjänar på ett sådant
system. Vi förutsätter att regeringen snarast kommer med
en proposition i den riktningen.
Kvinnoarbetstiden är idag i genomsnitt, generellt sett, 6
timmar per dag. Kvinnor väljer att förkorta sin arbetsdag på
egen bekostnad för att deras och familjens vardag ska
fungera. Arbetstiderna bör också i större utsträckning
anpassas till livet utanför lönearbetet. Utvecklingen mot en
förkortad normalarbetstid bör fortsätta. Målet måste vara
att alla ska få möjlighet till en arbetstid på 30 timmar per
vecka, vilket ger utrymme för en normalarbetstid på 6
timmar per dag.
Kvinnors inflytande på arbetet måste öka. Kvinnors
resurser i form av kunskaper, erfarenhet och
organisationsförmåga nyttjas alltför dåligt idag. Detta leder
till lägre produktivitet men också till otillfredsställelse,
stress och ohälsa. Kvinnorna måste kräva större inflytande
i arbetet så att arbetsgivarna ska inse att de har outnyttjade
resurser som kan tas tillvara bättre.
Det obetalda arbetet
Enligt slutdokumentet från FN:s kvinnokonferens i
Nairobi är en av de viktigaste strategierna inför 2000-talet
att man börjar mäta och värdera det obetalda arbetet i
ekonomisk statistik. BNP-måttet måste kompletteras.
För att få kunskap om människors hela arbetssituation
måste det obetalda arbetet mätas och värderas. Det är inte
minst viktigt för att kunna få reda på kvinnors bidrag till den
totala ekonomin. Tidsanvändningsstudier är därför
nödvändiga för att vi ska kunna mäta detta obetalda arbete.
För att kunna ta med värdet av det obetalda arbetet i
nationalräkenskaperna krävs lika modeller i Europa.
Likvärdig lönesättning
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män fortsätter att
öka. På den svenska arbetsmarknaden ligger kvinnolönerna
15 till 25 % lägre p g a lönediskriminering. Hela
samhällslivet är uppbyggt på att värdera de manliga
egenskaperna högre.
Kvinnornas sociala roll har skapat en ond cirkel.
Eftersom de alltid haft lägre lön är det kvinnorna som
stannat hemma med barnen. Det har lett till sämre
karriärmöjligheter och sämre möjligheter att arbeta
politiskt. De yrken som av tradition domineras av kvinnor
är lågt betalda. Det behövs en uppvärdering av dessa liksom
av kvinnors kunskaper och erfarenheter vid exempelvis
chefstillsättningar. Hela samhällslivet skulle tjäna på att
kvinnors värderingar får ett ökat genomslag.
Förutsättningarna för harmoniska arbetsplatser ökar om
det råder balans mellan könen.
Löneklyftorna ökar även inom offentlig sektor. Det är
därmed ingen skillnad på privat och offentlig anställning. Vi
anser att kommuner, landsting och stat måste gå före och
utjämna löneskillnader istället för tvärtom.
Lika lön för likvärdigt arbete är en av 90-talets viktigaste
frågor. Vi behöver ett könsneutralt arbetsvärderingssystem.
Arbetsmarknadens parter har misslyckats. Större krav bör
ställas både på arbetsgivare och på fackliga organisationer
för att utjämna löneskillnaderna. Detta är än viktigare när
löneökningsutrymmet är litet eller obefintligt men
ambitionen måste förstärkas. Löneskillnadsutredningen C
1991:5 med Ingemar Mundebo som ordförande väntas lägga
sitt betänkande i början av 1993. Den bör presentera förslag
till hur man ska utjämna löneskillnaderna.
Arbetsmiljö
Många kvinnor vårdar, står i affär, arbetar på kontor
eller städar. Andra har monotona arbetsuppgifter inom
industrin. Det är arbeten som betraktas som både lätta och
rena. I verkligheten ger de arbetsskador som hör till de
svåraste. De ger belastningsskador som ligger bakom
huvuddelen av såväl arbetssjukdomar som
förtidspensioneringar.
Ett allvarligt problem är de psykosociala arbetsskadorna
som ökar kraftigt även om nivån är lägre, ca 2.000 fall om
året hittills. Flera rapporter om mobbning på arbetsplatser
bekräftar att detta är ett allvarligt problem som av naturliga
skäl är svårare att tackla än de rent fysiska problemen. Inte
minst vid nedskärningar och osäkerhet om framtiden blir
dessa problem stora. Det är viktigt att de psykosociala
problemen på arbetsplatserna uppmärksammas betydligt
mer. Sambandet mellan psykisk och fysisk hälsa är
obestridligt.
När det gäller det förebyggande arbetsmiljöarbetet har
Arbetarskyddsstyrelsen en viktig roll. Det är angeläget att
särskilda resurser sätts in för att förebygga de skador som
mest drabbar kvinnor, i likhet med projektet för bättre
arbetsmiljö i hemtjänsten.
När nu arbetslivsfonderna går in i sin slutfas så är det
angeläget att dessa inriktar sina satsningar på att förbättra
de typiskt kvinnliga arbetsplatserna. Offentlig sektor, där
många kvinnor arbetar, har inte varit särskilt framgångsrik
när det gäller att erhålla bidrag från arbetslivsfonderna. Här
måste kommuner och landsting bli mer offensiva att söka
medel.
Lagen om arbetsskadeförsäkringen
Nya regler för tillämpning av lagen om
arbetsskadeförsäkring har nu presenterats som innebär en
strängare bedömning än tidigare. Tyvärr har det klart visat
sig att kvinnor med monotona arbeten har svårt att få sina
besvär godkända som arbetssjukdom i
Försäkringsöverdomstolen. Detta tyder på att
lagstiftningen inte är tillräckligt klar. Därför måste dessa
konsekvenser klaras ut i det fortsatta utredningsarbetet
med sammanläggningen av arbetsskadeförsäkringen med
sjukförsäkringen.
Allmän arbetslöshetsförsäkring
Andelen arbetslösa i Sverige som står utanför
arbetslöshetsförsäkring eller blir utförsäkrade ökar snabbt.
Speciella problem uppstår vid deltidsarbetslöshet. Bland
dem som helt eller delvis saknar ekonomiskt stöd, finns
många kvinnor. För att få ökad rättvisa krävs att det införs
en allmän arbetslöshetsförsäkring. Den utredning som nu
sitter måste komma med förslag på hur en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring ska utformas.
Jämställdhetslagen
Vi centerkvinnor hade en rad invändningar mot den nya
jämställdhetslagen när den infördes, invändningar som vi
fortfarande anser relevanta. Lagen har emellertid varit i
kraft så kort tid (sen 1/1 1992) att ingen utvärdering har
kunnat göras. JämO har t ex inte funnit några bra fall att
föra till Arbetsdomstolen. Vi anser därför att lagen ska gälla
ytterligare en tid innan en utvärdering kan ske och
nödvändiga förändringar föreslås.
I den nya lagen finns angivet att jämställdhetsplaner ska
upprättas på alla arbetsplatser med mer än 10 anställda.
Den undersökning som JämO gjort om kunskaperna om
och efterlevnaden av detta är nedslående. Särskilt inom den
privata sektorn är kunskaperna små. Här behövs särskilda
informationsinsatser till arbetsgivare och fackliga
organisationer för att förbättra situationen.
Kvinnor flyttar till arbete och utbildning
Utflyttning av kvinnor från landsbygden är ett av de
största hoten mot en positiv landsbygdsutveckling.
Kvinnornas situation på arbetsmarknaden måste ägnas stor
uppmärksamhet i regionalpolitiken.
I årets budgetproposition betonas betydelsen av
särskilda insatser för kvinnor i det regionalpolitiska arbetet.
Detta är bra.
Närings- och teknikutvecklingsinstitutet (NUTEK) har
på regeringens uppdrag upprättat ett handlingsprogram för
att främja kvinnors företagande i stödområdet. I uppdraget
ingick att analysera villkoren för de kvinnliga företagarna.
Här framkom att andelen kvinnliga företagare är ca 15 %.
Av dem som startade företag 1991 var 17 % kvinnor. De
nystartade företagen finns främst inom tjänstenäringarna.
NUTEK:s förslag till åtgärder för att främja kvinnligt
företagande -- ett tjugotal -- främst de förslag som rör
infrastrukturen och nätverken, bör enligt föredraganden
omedelbart beredas och genomföras. Medel härtill anvisas
ur anslaget D 6. Detta stöder vi.
Länsstyrelserna administrerar medlen för det
regionalpolitiska stödet. Det behövs fler kvinnor i
handläggande och beslutande nivåer i det regionala
utvecklingsarbetet. Det har nämligen visat sig att det är
lättare för kvinnor att få gehör för sina projektidéer, om de
bedöms av kvinnliga handläggare. Länsstyrelserna bör
därför beakta behovet av särskilda mottagningsenheter för
kvinnor, som vill bli företagare.
Kvinnligt företagande
Det finns för litet forskning om kvinnors företagande.
Elisabeth Sundin och Carin Holmquist har dock gjort en
studie om detta. De konstaterar i denna att det finns många
skäl varför kvinnor startar eget. Viljan att skapa något eget,
möjlighet att kombinera förvärvsliv och hemarbete,
möjligheten att bestämma över sitt eget liv är några av dem.
I miljöer där flickor uppmuntras till självständighet, att
skaffa sig utbildning och ta tillvara den egna kreativiteten
skapas förutsättningar att i vuxen ålder starta eget.
Härutöver är det inte lätt att hitta studier som belyser
kvinnliga företagares villkor och förutsättningar och deras
betydelse för samhällsutvecklingen. Däremot finns det idag
betydande kunskaper om kvinnor som arbetstagare. Där
finns goda kunskaper om arbetssituation, arbetsskador och
villkor i övrigt. Reformeringen av den kvinnodominerade
offentliga sektorn skapar utrymme för tillkomsten av nya
företag, såväl kooperativa som enskilda.
Utvecklingsfonderna bör aktivt initiera och stödja
kvinnors företagande. Kvinnor som har eller avser att starta
serviceföretag måste få möjlighet att i större utsträckning än
hittills erhålla stöd, rådgivning och utbildning genom
utvecklingsfonderna. Dessa måste därför kunna bedriva
utlåningsverksamhet även till företag inom tjänste- och
servicesektorn. Ett exempel är möjligheten att bedriva
personalkooperativa företag. Denna företagsform är ett
utmärkt alternativ för anställda eller f d anställda inom
offentlig sektor, som vill starta eget företag.
De personalkooperativa företagen måste få samma
tillgång till riskkapital som andra företagsformer. Detta
skulle kunna lösas genom särskilda kooperativa
kreditinstitut, genom statliga kreditgarantier eller genom
förmånliga lån via staten. Det senare sker i bl a Spanien och
Italien. Genom datateknikens utveckling öppnas nya
möjligheter inte minst för kvinnor. Med goda
telekommunikationer ökar förutsättningarna för ett
decentraliserat samhälle och kvinnors företagande i
glesbygd.
Mer riskvilligt kapital behövs inom näringslivet, inte
minst för kvinnligt företagande. Ett bra tillskott har skett
genom riskkapitalbolagens och nyföretagarlånets tillkomst.
En större del av detta kapital måste komma kvinnorna till
del. En samlad redogörelse bör göras som visar hur man
ökar riskkapitalet till kvinnligt företagande.
Lokala studiecentra
Det är inte bara bristen på arbete och bristande åtgärder
för att skapa aktiva kvinnojobb, som gör att kvinnor flyttar.
Bristen på utbildningsvägar är ofta ett större problem bland
kvinnor än bland män. Med ett kvinnligt synsätt på
utbildning och forskning i inland och glesbygd kan kvinnors
förutsättningar förbättras.
Viljan att söka sig till högre utbildning är starkt
beroende av närheten till utbildningsutbudet.
Decentraliserat kursutbud vid t ex lokala kurscentra i
kombination med distansutbildning gör att fler kan studera,
trots långa avstånd till högskolan. Lokala kurscentra kan ge
praktikplatser för läkare, lärare, förskolepersonal m fl. Det
är angeläget att praktikplatser kan erbjudas på andra orter
än högskole/universitetsorter. Därmed underlättas också
den framtida rekryteringen.
För närvarande pågår en utredning om formerna för ett
kvinnouniversitet i Norrland. Basen skulle kunna ligga
inom universitet/högskola. Det finns ett stort antal orter
som kan utses som lämpliga lokaliseringar. En sådan
etablering skulle stärka kvinnornas situation i inlandet och
glesbygden. Möjligheten att inrätta lokala studiecentra
måste finnas i högskoleförordningen.
Social trygghet
Kvinnors trygghet i vardagen
Vårt land har en god social service. Barnomsorg,
sjukvård och äldreomsorg ligger internationellt sett på en
hög nivå. Det sociala trygghetssystemet är välutvecklat
jämfört med andra länders.
För att kvinnor och män ska kunna vara samspelta i
vardagslivet krävs ett trygghetssystem som tar hänsyn till
kvinnornas situation. I ett land där förvärvsfrekvensen i
stort sett är lika stor för kvinnor som för män, 81 respektive
85 %, måste barnen även bli pappornas och arbetsgivarnas
angelägenhet.
Papporna behöver också vara hemma, framför allt för
barnens skull. Den första nära relationen med barnet är
mycket viktig för att grundlägga en djupare och varaktig
kontakt mellan förälder och barn. Inte minst behöver
pojkar en manlig förebild.
Barnomsorg
För att kunna förena förvärvsarbete och föräldraskap
krävs att omsorgen om barnen kan ordnas på ett bra sätt. Vi
betonar vikten av att valfrihet måste finnas så att
föräldrarna själva kan välja den barnomsorg som passar
dem och barnen bäst. Därför ska olika alternativ i
barnomsorgen underlättas. Ett första steg har tagits genom
att det nu utgår statsbidrag till privata daghem och
fritidshem på samma villkor som till kommunala. En väl
fungerande kommunal barnomsorg är viktig.
De som väljer att avstå från förvärvsarbete på hel- eller
deltid medan barnen är små bör också ha rätt att få del av
samhällsstödet.
En särskild ''barnomsorgslag'' är aviserad i
budgetpropositionen. Den får därför inte genomföras utan
att den kan kopplas också till rätten att få ett
vårdnadsbidrag.
För att familjepolitiken ska kunna anses vara komplett,
måste ett vårdnadsbidrag införas. Vi anser att ett första steg
på en sådan reform måste ha fortsatt hög prioritet.
Rättvisa pensioner
Ett nytt pensionssystem håller på att utarbetas, som ska
ersätta nuvarande ATP-pension. Syftet är att trygga
pensionerna för framtiden och att få en mer rättvis
pensionsmodell. Enligt förslaget ska livsinkomsten avgöra
pensionen och intjänandetiden kommer att räknas redan
från 16 års ålder.
Vård av barn kommer att ingå i den samlade
livsinkomsten. Den tid man vårdar barn ska vara
pensionsgrundande, vilket är ett gammalt
centerkvinnokrav. Det viktiga är hur stort beloppet blir och
hur lång intjänandetid som skall räknas. Lång tid och lågt
belopp är en dålig lösning ur pensionssynpunkt.
Enligt utredningen är utbildningstiden inte
pensionsgrundande. Vi anser att den som använder några
av sina aktiva år för att utbilda sig inte ska straffas för detta
som pensionär. Det skulle drabba särskilt hårt eftersom de
idag är mer välutbildade än män ända upp på högskolenivå.
De flesta kvinnor har ändå lägre lön än män. Efter
studietiden stannar många hemma med barnen och
återvänder ofta till arbetsmarknaden på deltid. Den totala
livsinkomsten blir därför låg. Vi anser att även
utbildningstiden måste vara pensionsgrundande. I
pensionsutredningen diskuteras även delning av
pensionsrätten. Förslaget är inte bra ur
jämställdhetssynpunkt. En självständig ekonomi är
grunden för jämställdhet för kvinnor och män.
Diskussionen om en delad pensionsrätt bör föras i ett annat
forum, som kan studera de civilrättsliga möjligheterna till
ett frivilligt avtal makar eller samboende emellan.
Den föreslagna pensionsmodellen förutsätter rättvisa
löner. Dagens mönster där kvinnor som grupp alltid har
sämre ekonomi måste ändras. Det förutsätter att inte nya
hinder byggs in, som ger fel signaler både till kvinnor och
män.
Vi vill ha ett rättvist pensionssystem med en rejäl
grundpension, där ovanstående krav angående vård av barn
och pensionsgrundande utbildningstid beaktas. Vi anser att
nya stora reformer ska genomgå en ''kvinnorevision'', dvs
att förslagen noga analyseras ur kvinnosynpunkt innan
beslut fattas.
Kvinnors hälsa
Hälsoproblemen bland kvinnor har börjat
uppmärksammas de senaste åren. Det som oroat är till
exempel det ökade s k ohälsotalet bland kvinnor, det vill
säga sjukskrivningsfrekvens, arbetsskador och
förtidspensioneringar.
Det finns tre väsentliga grundförutsättningar för hälsa,
nämligen fungerande sociala nätverk, arbete och
meningsfull sysselsättning samt upplevelse av sammanhang.
Kopplingen mellan levnadsvillkor och hälsa är obestridlig.
Hälsa har ett tydligt samband med klass, kön och etnisk
tillhörighet.
Det är framför allt de lägst betalda kvinnorna med de
mest enformiga arbetena och det minsta inflytandet som
drabbas av till exempel belastningsskador. Dessa ökar även
bland unga kvinnor. Ständig värk, långa sjukskrivningar och
förtidspensioneringar innebär inte bara ett stort och onödigt
mänskligt lidande utan också stora kostnader för samhället.
Kvinnor utnyttjar genomgående sjukvården mer än
män. Är det så att kvinnor tar kroppens tidiga signaler på
större allvar? Är det förklaringen till en högre andel av
korta sjukskrivningar? Minskar detta risken för allvarligare
hälsoproblem, eller är detta beteende nödvändigt för att
klara den extra belastning som kvinnors dubbelarbete
innebär? Här behövs mera forskning.
Kvinnor har ofta arbetsuppgifter med mindre inflytande
än män. Det är klarlagt att arbete med torftigt innehåll och
begränsat inflytande skapar hälsoproblem, medan arbeten
som är utvecklande och som man kan styra själv inte alls gör
det i motsvarande grad. Brist på inflytande över
arbetssituationen ger starkare stressreaktioner hos kvinnor
än hos män. En förändring av denna situation med ökat
inflytande över arbetssituationen skulle sannolikt förbättra
kvinnors hälsa i arbetslivet.
Ensamstående kvinnor med barn är en grupp som är
utsatt för särskilda påfrestningar. Småbarnsmammor har
generellt minskat sin sjukfrånvaro sedan mitten av 70-talet.
Om man däremot ser till de ensamstående
småbarnsmammornas situation är bilden en annan. Deras
årliga sjukfrånvaro ökar med i genomsnitt 8 dagar för varje
barn. Medan sjukfrånvaron 1989 för män var i genomsnitt
16 dagar per år och motsvarande siffra för samboende
småbarnsmödrar drygt 17 dagar, hade en ensamstående
heltidsarbetande kvinna med barn under sju år en egen
sjukfrånvaro med nära 47 dagar per år. För
deltidsarbetande ensamstående småbarnsmammor var
sjukfrånvaron nästan 29 dagar per år.
Exempel på skillnader i arbetslivets villkor är att
kvinnliga akademiker har en generellt högre
självmordsfrekvens än medelbefolkningen. Det finns
grupper av kvinnor där andelen självmordsförsök är
oväntat hög, det gäller bland annat läkare och
sjuksköterskor.
Invandrarnas situation är generellt sett svårare på
arbetsmarknaden, än besvärligare är den för
invandrarkvinnorna. Att vara invandrare, arbetare och
dessutom kvinna innebär att man är underordnad i alla
avseenden. Andelen långtidssjukskrivningar är högre bland
invandrade kvinnor. De drabbas också oftare av
arbetslöshet än någon annan grupp i samhället. Här behövs
ökad kunskap och analys av orsakssamband där särskilt de
invandrade kvinnornas situation måste uppmärksammas.
Andelen kvinnor som besväras av värk i nacke, skuldror
och axlar har ökat från 25 till 44 % under 80-talet bland
yngre kvinnor i arbetar- och tjänstemannayrken. 55 % av
kvinnliga arbetare har värk i skuldror, nacke eller axlar
varav 22 % har svår värk. 44 % av kvinnliga arbetare i
åldersgruppen 60--64 år förtidspensioneras.
Det behövs en flervetenskaplig forskning kring kvinnor,
arbetsliv och hälsa, inte minst kring olika samverkande
faktorer, forskning som ser kvinnors arbetssituation i
förhållande till hela livssituationen. Forskning behövs även
kring kombinationseffekter när det gäller till exempel
arbetsorganisation, arbetsmiljö, belastning och arbetstider.
En stor del av de gravida kvinnorna sjukskrivs de två
sista månaderna före förlossning. Diskussionen mellan
läkare och den blivande mamman tar mycket tid när
argumenten mot en sjukskrivning innebär att graviditet är
ett naturligt tillstånd och inte en sjukdom. Det är helt klart
att man känner trötthet dessa sista månader av en
graviditet. Kvinnor har ett naturligt behov av lugn och ro
före förlossningen. De sista månaderna är tunga för de
flesta. Det handlar inte bara om de fysiska påfrestningarna,
den psykiska förberedelsen är minst lika viktig. Många
kvinnor ger sig inte tid att ''vara gravida''. Enligt uppgift har
man i Finland infört en ledighet före förlossningen som
inneburit att de nyfödda barnens födelsevikter ökat.
Det finns därför anledning att se över regelsystemet med
en betald ledighet där en del av föräldrapenningen kan
omfördelas för att finansiera detta.
Havandeskapspenningen används i alltför ringa
utsträckning. Den liksom föräldrapenningen ger också
mycket stora differenser i ersättningsnivåer varför en
jämkning bör ske av ersättningsbeloppet.
Vi anser därför att en utredning bör tillsättas för att se
över införande av en särskild havandeskapspenning som
blir obligatorisk.
En kvinnas hälsa i 50-årsåldern är mer beroende av
hennes livssituation, hennes relationer och sociala
kontakter och i vilken omfattning hon är utsliten av hårt
arbete än av minskad hormonproduktion. Sjukdomar i
rörelseorganen är vanliga i denna ålder medan psykisk
sjuklighet inte ökar i klimakteriet. Äldre kvinnors insatser
nedvärderas ofta i arbetslivet och deras konkurrenskraft
minskar. Detta trots att kvinnor då har lång erfarenhet i
arbets- och familjeliv. De har goda kvalifikationer för
ledande befattningar och ansvarsfulla uppgifter där
flexibilitet, organisationsförmåga och personalvårdande
insatser efterfrågas. Sjukvårdens insatser för dessa kvinnor
måste fördjupas och anpassas till efterfrågan. Ett
sjukvårdsdistrikt i södra Sverige har öppnat en särskild
klinik för kvinnor med klimakterieproblem. Helhetssyn på
kvinnans situation är helt nödvändig för att ge korrekt
bemötande och behandling av kvinnor med
klimakterieproblem. Det finns därför skäl för att flera
sjukvårdshuvudmän tar efter detta exempel och ger kvinnor
ett gott omhändertagande i sjukvården. Kunskaper om
dessa tillstånd måste också delges under läkarutbildningen.
Kvinnors missbruk
Att förebygga missbruk måste påbörjas redan i
ungdomsåren. Genom ökade informationsinsatser till unga
flickor och med ett arbete för att öka deras självförtroende
skapas möjligheter till ett drogfritt ungdomsliv.
Kvinnornas förbättrade ekonomi och inträde i
arbetslivet med alla de påfrestningar det innebär har givit
som resultat ett ökande antal kvinnor med alkoholproblem.
Ofta döljs detta under så lång tid att adekvata åtgärder kan
sättas in alldeles för sent. Här måste alkoholkommissionens
arbetsuppgift vara att föra fram kvinnornas situation. Detta
ska också ske enligt de direktiv som fastlagts för
kommissionens arbete.
Den traditionella alkoholistvården har misslyckats när
det gäller vård av kvinnor. Kvinnor mår bättre om vård ges
i vårdenheter där endast kvinnor finns. Vi kräver att detta
följs upp med ökad forskning och flera projekt som syftar
till att ge dessa kvinnor ett adekvat omhändertagande. Ofta
finns det även flera familjemedlemmar som behöver vara
med i det behandlingsarbetet. Främst barnen far illa i hem
med missbrukande föräldrar. Alkoholkommissionen har nu
som uppgift att belysa dessa utsatta barns situation. Detta
har under många år varit centerns krav.
Graviditetstiden och den tid som barnen ammas bör
också vara alkoholfria. Mödravårdscentralens
förebyggande arbete får därför inte försämras i den
förändrade sjukvårdsorganisationen med primärvårdens
inriktning på husläkarsystem. Tvärtom behöver just
mödravårdens resurser för att förebygga och spåra missbruk
förstärkas.
Våld riktat mot kvinnor
Det vanligaste våldet är det gömda och osynliga, det våld
som sker inom hemmets fyra väggar. Det utgör en stor del
av det totala våldet. Var tjugonde minut blir en kvinna
slagen. Var femtionde minut våldtas en kvinna. I
genomsnitt misshandlas en kvinna till döds var tionde dag
av sin man, före detta man, fästman eller sambo.
Det är samtidigt viktigt att angripa grunden till
problemen. Män som begår brott mot kvinnor har oftast en
snedvriden kvinnosyn. En vanlig orsak till denna syn på
kvinnan är erfarenheter i gärningsmannens egen barndom
och intryck från våldsskildringar i text och på film.
Justitiekanslern har i en genomgång, från november 1992,
av olaga våldsskildringar behandlat dessa frågor.
JK behandlar bl a paragrafen i brottsbalken om olaga
våldsskildring, 16:10 b. Lagrummet förbjuder vålds- eller
tvångsskildring i stillbild, film, videogram eller TV med
uppsåt att sprida bilden om gärningen inte varit försvarlig.
Detta innebär att kraftigt förnedrande bilder som inte
innehåller våld eller tvång faller inom det straffbara
området. Detta har inneburit att illustrationer som varit
mycket kränkande eller funnits i gränslandet mellan det
lagliga och olagliga frikänts. Hit hör bl a illustration av s k
fist-fucking. Här rör det sig om kränkande och
nedvärderande bilder som i och för sig inte innehåller
våldseller tvångsskildring. Vi vill uppmana
Justitiedepartementet att snarast göra en översyn av BrB
16:10 b §, för att den skall täcka de gärningar den varit
avsedd att täcka. Om en ändring av grundlagen krävs bör
en sådan ändring göras.
Ytterligare en fråga är, hur vi effektivt kan hindra
spridningen av olagliga våldsskildringar. Alla straffvärda
handlingar kan inte nås enbart genom lagstiftning. Den
måste kompletteras med effektiv brottsbekämpning. Det
antas att brotten idag till största delen begås genom
postorderförsäljning och klubbverksamhet.
Justitiedepartementet bör undersöka hur verksamheten
kan stoppas effektivt.
Brottsstatistik visar att brott mot kvinnor ökar. Framför
allt är ökningen av antalet anmälda våldtäktsbrott allvarlig.
Här behövs ökade insatser vad gäller hjälp och stöd till de
drabbade och ett förbättrat skydd för utsatta kvinnor. Detta
blir en allt viktigare kvinnofråga.
Kvinnor måste ha rätt att leva sitt liv utan fruktan för
våld och övergrepp. Att förhindra våld mot kvinnor och
skydda, stödja och hjälpa de kvinnor som utsatts för
misshandel och sexuella övergrepp är en viktig
jämställdhetsfråga. I budgetpropositionen redovisas flera
förslag i syfte att stärka skyddet av kvinnor, men fler
insatser krävs.
Försöksverksamhet med livvakt åt särskilt hotade
kvinnor pågår för tillfället på några orter. Så har även
specialutrustade väskor tagits fram för akut skydd mot olika
former av våldsbrott, vilket centern tidigare krävt.
Åtgärderna är bra men ytterligare insatser behövs. Vi vill
komplettera skyddet så att polisen speciellt bevakar och
kontrollerar männen, som förföljer kvinnorna.
I en lagändring, i lagen om besöksförbud (1988:688),
som trädde i kraft år 1990 skärptes straffmaximum för
överträdelse av ett besöksförbud till fängelse högst ett år,
vilket krävdes bl a i en centermotion. Lagen utvärderas för
tillfället av Brottsförebyggande rådet.
Kvinnor som utsatts för våldsövergrepp har olika
hjälpbehov. Det kan gälla såväl medicinsk vård som socialt
och psykologiskt stöd. Redan förra året framförde vi förslag
om inrättande av mottagning för våldtäktsoffer.
Våldtäktsmottagningar finns redan i många länder bl a i
Norge och USA. Behovet av våldtäktskliniker i Sverige
bedöms som stort och igångsättandet av sådana skulle
utgöra ett viktigt komplement till övriga insatser inom
hälso- och sjukvården. Denna fråga måste prövas av
sjukvårdshuvudmännen, som ofta har begränsade resurser.
Bidrag bör därför kunna fås via en centralt inrättad
brottsofferfond.
Kvinnojourerna är en mycket stor tillgång för de
drabbade kvinnorna. Tyvärr har jourerna länge haft små
resurser till sitt förfogande. Därför är det bra med det
statliga anslaget som också underlättar för den lokala
kvinnojoursverksamheten. Det är nu nödvändigt att också
kommunerna ger jourerna stöd och hjälper till med
exempelvis lokaler och utbildning. Samhället har ett
gemensamt ansvar att sörja för att tillräckliga resurser
tillförs kvinnojourerna.
En liten del av samhällets och polisens
brottsförebyggande och brottsbekämpande insatser går till
att värna kvinnofriden. Så t ex har åtskilliga miljoner
kronor avsatts för att bevaka ordningen vid tidigare
fotbolls-EM. Miljarder satsas på att rehabilitera
gärningsmännen, medan ett fåtal miljoner går till
brottsoffren. Några enstaka miljoner ges t ex till
kvinnojourerna. Det är mycket angeläget att en utvärdering
kommer till stånd om hur fördelningen av resurser sker
mellan olika brottsförebyggande och brottsbekämpande
insatser från samhällets sida. Vi utgår från att regeringen
gör denna utvärdering eftersom vi anser att mer resurser i
framtiden bör satsas på kvinnofrid och på brottsoffren.
För att kunna finansiera en del av ovanstående förslag
såsom bl a våldtäktsmottagningar samt betalda
terapikostnader inom en snar framtid, bör en central
brottsofferfond tillskapas enligt belgisk modell. Vi krävde
detta redan förra året. Den går ut på att de medborgare,
som begår brottsliga handlingar och döms enligt
brottsbalken eller specialstraffrätten har att lägga 500
kronor till en central brottsofferfond. Fondens medel skulle
i Sverige lämpligen kunna administreras av
Brottsskadenämnden. Medel ur fonden bör få användas till
att finansiera hjälp- och stödinsatser för brottsoffer. Medel
bör också kunna användas för behandlingsinsatser för att
förhindra återfall bland kända gärningsmän. En lokal
frivårdsmyndighet bör få ansvaret för att betalning sker.
Regeringen utreder nu frågan. Vi anser att förslag
skyndsamt bör läggas om inrättande av en central
brottsofferfond.
Vidare bör skadestånd och ersättning till våldtäktsoffer
ökas markant. Ekonomisk ersättning kan förvisso aldrig
ersätta den skada och det lidande den drabbade blivit utsatt
för. Detta förringar inte på något sätt betydelsen av väl
tilltagna skadestånd som kompensation till offren.
Samhället markerar på detta sätt hur allvarligt man ser på
dessa övergrepp.
För att undvika att kvinnor behöver ta beslut om sen
abort vid våldtäkt är det viktigt att en ev graviditet alltid
följs upp vid anmälan och utredning om våldtäkt. Bättre
rutiner för handläggning av våldtäktsfall och kortare
handläggningstider mellan anmälan och förhör och mellan
åtal och domstolsprocess kan bl a minska risken för sena och
svåra aborter. Dock är det alltid kvinnan själv som måste
fatta beslut om abort.
Det pågår utbildning av berörda yrkesgrupper inom
rättsväsendet i syfte att ge kunskap om våldets effekter mot
kvinnor. Dessa utbildningsinsatser är nödvändiga. Det är av
stor vikt att de som utreder och handhar brott mot kvinnor
som utsatts för sexuellt våld har en djup och bred kunskap
om hur brottets konsekvenser påverkar kvinnan.
Svenska undersökningar visar att skrämmande många
barn utsätts för incest. Både pojkar och flickor drabbas,
dock flest flickor. Olika undersökningar pekar på att upp till
vart tionde barn kan ha utsatts för incest. Preskriptionstiden
för olika sexuella övergrepp varierar beroende på hur långt
straff man kan få för brottet. Våldtäkt och sexuellt
utnyttjande av minderårig har tio års preskriptionstid.
Sexuellt umgänge med barn ger upp till två års fängelse och
preskriberas redan efter fem år.
Preskriptionsbestämmelserna för sexualbrott ses för
tillfället över av Justitiedepartementet efter ett
utskottsinitiativ. Eftersom det kan dröja många år innan
barn, som utsatts för dessa former av brott, vågar anmäla
vad de utsatts för, bör preskriptionstiderna förlängas, vilket
centern också tidigare krävt. Arbetet med denna översyn
bör bedrivas skyndsamt och förslag snarast presenteras.
Övergreppen på barn får ofta förödande konsekvenser
för barnens utveckling och kan bidra till att de själva blir
socialt störda och ofta i sin tur misshandlare och
misshandlade. Terapiinsatser bör sättas in så fort som
möjligt. Självklart skall incestoffren få sina terapikostnader
betalda.
Flera av de kvinnor som idag prostituerar sig har blivit
utsatta för sexuella övergrepp i barndomen. Många
prostituerade lider av självförakt, har allvarliga
drogproblem, lever i social misär och några är dessutom
HIV-smittade. För tio år sedan gjordes en större utredning,
den s k prostitutionsutredningen. Inom
Socialdepartementet planerar man nu att genomföra en ny
prostitutionsutredning, dels för att kartlägga
prostitutionens omfattning, dels för att föreslå åtgärder mot
prostitution. För att stödja och hjälpa dessa kvinnor till ett
drägligare liv krävs förutom omfattande sociala insatser att
könsköparna, dvs kunderna, kriminaliseras. Att
kriminalisera kunderna kan snabbt få effekter som
begränsar könshandeln. Vårt tidigare krav om
kriminalisering av könsköpare har nu lett till att detta
utreds.
Utbildning, forskning, kultur
Flickor och pojkar måste få utvecklas efter sina
förutsättningar. Trots att undersökningar gång på gång visar
att skolan bättre tillgodoser pojkars behov så sker alltför
små förändringar. Det förslag till ny läroplan som nyligen
remissbehandlats har inte tydligt tagit hänsyn till att flickor
och pojkar är olika och ges olika förutsättningar. Det nya
läroplansförslaget betonar de teoretiska ämnenas
betydelse. I förslaget ges praktisk-estetiska ämnen mindre
antal timmar vilket inte kan accepteras. Det ger flickor
mindre utrymme för att utveckla sina intressen och
förutsättningar.
För att flickorna ska få en likvärdig utbildning i
grundskolan krävs åtgärder. Lärarna måste i sin utbildning
och fortbildning ges utrymme för att få kunskaper om hur
flickor missgynnas i undervisningen. Lärarna måste arbeta
med sina egna attityder för att kunna ge en likvärdig
utbildning.
Flickorna får tidigt signaler som säger att det är bra att
vara snäll och försynt och att deras kunskaper och tankar
är mindre värda. Skillnaderna grundläggs redan i förskolan,
förstärks i skolans låg- och mellanstadium och märks
tydligast på högstadiet. Ämnesuppdelningen markeras och
helheten blir otydlig. Skolan legitimerar pojkarna medan
flickorna lär sig att deras roll är underordnad.
Skolan har ett stort ansvar att, i den sex- och
samlevnadsundervisning som ska ges, ta upp och förstärka
flickornas självförtroende och självkänsla. De lärare som
ansvarar för undervisningen måste ha goda kunskaper och
vara lämpade för uppgiften.
En ny läroplan måste ge skolorna möjlighet att lägga upp
sin undervisning på ett ämnesövergripande sätt där
praktiska ämnen naturligt länkas ihop med teoretiska och
där teoretiska ämnen också får utrymme för praktisk
tillämpning. Grundskolan bör vara sammanhållen eftersom
skillnaderna ökar på högstadiet där ämnesuppdelningen
börjar. Därför måste riskerna för en ny ''stadieindelning''
undvikas och skolorna få möjlighet att lägga upp
undervisningsplaner där ämnena griper in i varandra under
hela grundskolan.
Rektorernas utbildning och fortbildning måste
uppmärksamma flickornas underordnade ställning i skolan.
Ett pedagogiskt ledarskap kräver kunskap om dagens
förhållanden och hur man kan motverka att hälften av
eleverna missgynnas. I såväl rektorernas som lärarnas
utbildning måste forskningsresultat tas tillvara så att
kunskap sprids. Det är också viktigt att lärare och
skolledare stimuleras att forska så att de erfarenheter som
finns om praktiskt arbete i skolan också kan utmynna i ökad
forskning.
Flickor går idag vidare till högre utbildning i samma
utsträckning som pojkar. Flickor väljer dock kortare
utbildningar och fortsätter i mycket mindre utsträckning till
forskarutbildning. Endast 3 % av landets professurer
innehas av kvinnor. Orsakerna till detta är många. En av de
tydligaste är den könsuppdelade arbetsmarknaden där
flickorna ofta tidigt tagit ställning för ett traditionellt
yrkesval. En annan är att de traditionellt kvinnliga
områdena är sådana där forskning inte prioriterats. Syo-
funktionärerna i grund- och gymnasieskolan måste ges ökat
utrymme för att arbeta med flickors yrkesval.
Universitet och högskolor kommer att få helt andra
förutsättningar att utforma morgondagens högre
utbildning. Det måste ankomma på dem att ansvara för att
rekryteringen inte missgynnar flickor och att utbildningarna
och kursernas innehåll ger kvinnliga studerande likvärdiga
förutsättningar. Det är också viktigt att kvinnliga
professorer ges utrymme för att handleda kvinnliga
forskare. Kvinnliga doktorander och forskarstuderande
måste ges förutsättningar att fullgöra sina studier även om
avbrott för barnafödande görs.
Forskningen inom områden som räknas till kvinnors
arbetsliv är ofta svår att hänföra till specifika sektorer. Det
är därför viktigt att sektorsövergripande forskning får
tillräckliga resurser. De speciella centra för kvinno- och
jämställdhetsforskningen måste ges fortsatt stöd.
Ett av Forskningsrådsnämndens arbetsuppgifter är att
stödja kvinnovetenskaplig forskning och
jämställdhetsforskning. Det är nödvändigt att fortsatt stöd
ges till detta. Universitet och högskolor har också ett ansvar
för att fördela medel även till sektorsövergripande
forskning.
Kultur och folkbildning
Vi anser att kulturutbud ska finnas på nära håll för att
berika vardagen för de många människorna och för att ge
andra dimensioner åt tillvaron. Kultur ska vara så utformad
att den stimulerar till engagemang. Likaså anser vi att alla
som vill ska få möjlighet att förkovra sig. Här är för många
kvinnor studieförbundens verksamhet, som studiecirklar
och kulturarrangemang, en lämplig form. Likaså har
folkhögskolan en viktig roll som kulturbärare och
kulturförmedlare. För många kvinnor är det dessa
möjligheter som gett vardagen innehåll.
Alla utbildningsanordnare behöver aktiveras på grund
av det rådande arbetsmarknadsläget. Folkhögskolan har på
senare tid haft en stor tillströmning av arbetslösa till de
allmänna kurserna, liksom studieorganisationerna till sin
cirkelverksamhet, och de fyller ett viktigt behov, dels via
cirkelverksamheten, men dels också via en omfattande
kulturverksamhet. De arbetsmarknadspolitiska projekt
som studieförbunden engagerar sig i, vänder sig till stor del
till kvinnor. En fördel med studieförbundens engagemang
är att de verkar i hela landet. Därför måste en del av de
arbetsmarknadspolitiska satsningarna även framdeles
kanaliseras genom studieförbunden. Vi anser att regeringen
bör se över den totala tilldelningen inom arbetsmarknad,
utbildnings- och folkbildningsområdena och därmed den
mest fördelaktiga ekonomiska fördelningen av anslagen.
Regeringen bör, om den finner det motiverat, återkomma
till riksdagen i samband med kompletteringspropositionen.
Svenska kyrkan
Det finns ett gammalt och väletablerat kvinnoarbete
inom kyrkan. Det är kvinnor, som ivrigast och mest
handfast stöttar missionen. Det är kvinnor, som oftast finns
med i kyrkans barn- och ungdomsarbete och i arbete inom
kyrkans diakonala engagemang. Det är i praktiken kvinnor
som bär upp kyrkans faktiska funktioner och
verksamhetsformer på lokalplanet. I kyrkoråd och
kyrkofullmäktige finns numera ofta en majoritet av
kvinnor, men ju högre upp i beslutshierarkin man kommer,
ju färre kvinnor finns det med. Det innebär risk för att
kvinnoperspektivet och kvinnors speciella kompetens inte
beaktas.
Det dröjde ända till 1958 innan det blev tillåtet för
kvinnor att prästvigas och för många av de kvinnor som
numera finns som präster i alla stift har det inneburit kamp
och förödmjukelse. Få kvinnor har utnämnts till
kontraktsprostar och ännu finns ingen kvinna som biskop.
Det är viktigt att stödja och främja kvinnors engagemang i
kyrkans mångskiftande sammanhang.
En nära kontakt mellan kyrka och samhälle behövs för
att de kristna värderingarna ska ha möjlighet att göra sig
gällande i vårt land också i framtiden. Vårt kyrkosystem har
en mycket lång tradition och är djupt förankrat hos svenska
folket. Detta talar starkt för ett fortsatt samband mellan
kyrkan och staten. Det ger också garantier för demokrati
och folkligt inflytande i kyrkan och gör att kyrkan kan vara
en folkkyrka öppen för alla.
Frikyrkorna
De svenska frikyrkosamfunden spelar en viktig roll i vårt
samhälle och ska självklart få samhällets stöd på olika sätt.
Gör idrotten kvinnligare
Hälften av alla flickor och två tredjedelar av alla pojkar
i åldrarna sju till tjugo år idrottar. Idrottsrörelsen styrs av
män och verksamheten är anpassad till pojkars/mäns
villkor. Det slår idrottsrörelsen själv fast i sin
jämställdhetsplan. Kvinnorepresentationen i alla centrala
beslutande organ i hela idrottsrörelsen är skrämmande låg.
I verksamheten finns alldeles för få kvinnliga ledare och
tränare. Det visar sig också att flickor ofta slutar idrotta
efter ett par års aktivitet. Därför är det glädjande att det
finns direktiv i budgeten för ett aktivt rekryteringsarbete för
stödjande insatser för kvinnor som ledare.
Flickors idrottsengagemang och insatser måste
uppvärderas. De ska inte behöva få de sämsta
träningstiderna eller de sämsta planerna. Resurserna måste
satsas rättvist. Ett slående exempel är flickors stora
ridintresse. Ridsporten är efter fotbollen den största
idrotten i Sverige räknat per aktivitet. Ridfrämjandet har
175.000 medlemmar, varav 140.000 under 25 år, nästan
uteslutande flickor. De här flickorna får betala dyra avgifter
för sina ridlektioner. Kommunernas stöd är ofta lågt.
Mycket pengar satsas på ishockeyhallar och fotbollsplaner
som inte behöver betalas av dem som idrottar. Däremot
nöjer sig kommunerna ofta med att gå i borgen när ett nytt
ridhus ska byggas. Kostnaden får sedan tas ut genom dyra
avgifter av dem som rider.
Centerkvinnorna har motionerat om krav på en
redovisning till riksdagen över hur stor del av det statliga
stödet som går till flickors/kvinnors idrottsutövande. Därför
är det glädjande att det i budgetpropositionen finns förslag
om att Riksidrottsförbundet ska få i uppdrag att komma in
till regeringen med en första redovisning av den
könsmässiga fördelningen av det statliga bidraget till
ungdomar, flickor och pojkar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnorepresentation i
beslutande församlingar,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av kärnkraften,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till en balanserad
befolkningsutveckling genom satsning på kvinnors status, i
enlighet med vad som anförts i motionen,3
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den internationella
kvinnokonferensen,3
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidrag till separata
kvinnoprojekt,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnorepresentation inom FN-
systemets organ,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnor utsatta för
våldshandlingar i olika konflikter och åtgärder mot
förövarna,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioritering av
kvinnoorganisationer vid fördelning av EG-
informationsmedel,3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utarbetande av ett
arbetsmarknadspolitiskt kvinnoprogram,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att målet är att alla skall få
möjlighet till en arbetstid på 30 timmar i veckan, vilket ger
utrymme för en normalarbetstid på 6 timmar per dag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att värdet av det obetalda arbetet
tas med i nationalräkenskaperna,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det offentligas ansvar för
utjämning av löneskillnaderna,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag från
Löneskillnadsutredningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetslivsfondernas medel,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagen om
arbetsskadeförsäkringen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om informationsinsatser om
jämställdhetsplaner,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsstyrelsernas handläggning av
kvinnligt företagande,2
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om personalkooperativt
företagande,2
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riskvilligt kapital för kvinnligt
företagande,2
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett kvinnouniversitet för inlands-
och glesbygdskvinnor,5
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en barnomsorgslag,6
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett vårdnadsbidrag till
småbarnsföräldrarna,6
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundpension m.m.,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stora reformer måste
genomgå en ''kvinnorevision'',
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flervetenskaplig forskning
rörande sambandet mellan kvinnors arbetsliv och hälsa,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införandet av en särskild
obligatorisk havandeskapspenning,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda forsknings- och
behandlingsmöjligheter av kvinnors sjukdomar,5
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om informationsinsatser för att
förebygga drogberoende hos kvinnor,6
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vårdmöjligheter för kvinnor med
alkoholberoende,6
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkning av mödravårdens
resurser,6
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn och kontroll av 16:10 b §
BrB,7
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kontroll av spridning av olaga
våldsskildring,7
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en central
brottsofferfond,7
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning och skadestånd till
våldtäktsoffer,8
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om terapikostnader,7
37.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om preskriptionstiden vid
sexualbrott,7
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om läroplansförslaget,5
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhetsfrågor inom
lärarutbildningen,5
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om syo-funktionärernas arbete med
flickors yrkesval,5
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnliga doktoranders och
forskarstuderandes möjligheter att fullgöra sina
studier,5
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt stöd från
Forskningsrådsnämnden till kvinnovetenskaplig forskning
och jämställdhetsforskning,5
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska
satsningar genom studieförbunden.
Stockholm den 21 januari 1993
Karin Starrin (c)
Christina Linderholm (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Stina Gustavsson (c)
Rosa Östh (c)
Gunhild Bolander (c)
Marianne Jönsson (c)
Marianne Andersson (c)
Ulla Tillander (c)
Stina Eliasson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Karin Israelsson (c)