För svenska kvinnor är arbetet den viktigaste
försäkringen för oberoende och självständigehet. I inget
annat land i Europa utom Danmark är förvärvsintensiteten
hos kvinnor lika stor som i Sverige. Det är därför naturligt
att EG-debatten bland kvinnor i Sverige framför allt rör sig
om frågor med anknytning till arbetsmarknaden.
Ibland påstås felaktigt att möjligheten till arbete och
jämställdhet skulle upphöra eller kraftigt försämras vid ett
EG-medlemskap. Några sådana tendenser finns emellertid
inte i några andra EG-länder. Tvärtom har kvinnorna ökat
sin förvärvsintensitet i samtliga länder efter EG-
medlemskapet.
En ny undersökning som utförts på EG-kommissionens
uppdrag ger intressanta upplysningar om den pågående
utvecklingen i EG. Den visar bl a att det finns en tydlig
generationsväxling när det gäller förvärvsfrekvensen hos
kvinnorna. Gränsen går vid 49 år. Kvinnor under denna
ålder förvärvsarbetar i många länder i nästan lika stor
utsträckning som svenskorna.
En stor skillnad är dock att EG-kvinnorna arbetar heltid
medan svenskorna i mycket hög grad arbetar deltid. Det
enda undantaget är Danmark som har ungefär våra siffror
för deltidsarbete.
Svenska kvinnor arbetar i stor utsträckning inom vård,
omsorg och utbildning, som ju hittills till 98% är tjänster
producerade i statliga eller kommunala monopol. I EG har
kvinnorna mycket fler arbetsgivare att välja emellan och
många är egna företagare inom just dessa områden. En
sådan utveckling har redan påbörjats av den svenska
regeringen genom förändrad lagstiftning som gör
alternativen möjliga. Det är förståeligt om många känner
sig osäkra och oroade av hur man skall klara av en
förändrad situation.
Här kan regeringen medverka till snabbare förändringar
genom att initiera, att en större del av de tillgängliga
arbetsmarknads- och informationsresurserna avsätts till att
praktiskt förbereda intresserade kvinnor för eget
företagande i de aktuella sektorerna.
För att optimalt bevaka de svenska kvinnornas
möjligheter på arbetsmarknaden är det mycket angeläget
att regeringen i medlemskapsförhandlingarna med EG
bevakar att de överenskommelser som görs inte negativt
påverkar svenska kvinnors möjligheter att hävda sig på
arbetsmarknaden.
Man kan nu också se tecken till att en helt ny
arbetsmarknad öppnas för svenska kvinnor i anslutning till
ett närmande till EG. I allt större utsträckning efterfrågas
marknadsförare med goda språkkunskaper samt
språkkunniga personer med kunskap om EG-regler och
EG-lagstiftning. Välutbildade kvinnor har bäst
språkkunskaper i landet. Det krävs då blott
kompletteringsutbildning för att en ökad arbetsmarknad
skall bli möjlig. Också på detta område är det angeläget att
kvinnornas utbildningsbehov uppmärksammas och
tillgodoses. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Det är inte EGs lagar och institutioner som gör att
jämställdhetsarbetet går trögt i flera av medlemsländerna.
Tvärtom har EG-samarbetet främjat jämställdheten. Utan
EG är det t ex osannolikt att länder som Spanien, Portugal
och Tyskland infört de lagar om lika lön för likvärdigt arbete
som EG-direktiven föreskriver. Observera att EGs direktiv
är starkare än svensk jämställdhetslagstiftning, bl a därför
att parterna i Sverige kan avtala bort vissa rättigheter, och
gör det också. Den första delen av EGs jämställdhetslag,
som berör rättigheter, kan sålunda ersättas av
kollektivavtal. Svenska Jämställdhetsombudsmannen
(Jämo) har påpekat att 90 procent av Sveriges privata
arbetsplatser saknar jämställdhetsplaner. Man kan också
lägga märke till att en svensk arbetstagare idag har sämre
rättigheter när det gäller att hävda sin sak i domstol än
vederbörande får när Sverige är med i EG.
EGs jämställdhetslagstiftning är således på flera punkter
mer långtgående än Sveriges. Så t ex är indirekt
diskriminering klart förbjuden liksom den svenska
möjligheten att avtalsvägen desavouera
jämställdhetsarbetet. Helt omöjligt är det i EG-länderna
för försäkringsbolagen att diskriminera kvinnliga
pensionärer, vilket ju är regel i Sverige, där kvinnorna får
sämre pension än männen.
Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att att
snarast återkomma med förslag till skärpt
jämställdhetslagstiftning så att nuvarande kryphål i lagen
täpps till.
European Women's Lobby är en organisation som
bevakar kvinnors rättigheter i olika EG-organ, och när ny
lagstiftning skall utarbetas. EWL är också kommissionens
samrådsorgan och får bidrag därifrån för sin verksamhet.
Medlemmarna i organisationen är företrädare för
medlemsländernas kvinnoorganisationer.
Regeringen bör redan nu ta initiativ till att Sverige får bli
medlem alternativt observatör i denna organisation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en omfördelning av
arbetsmarknadspolitiska medel för att hjälpa kvinnor som
arbetar i vård, omsorg och utbildning att starta eget, och för
speciella utbildningsinsatser för kvinnor som behöver
kompletteringsutbildning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpt
jämställdhetslagstiftning enligt motionens inriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medlemskap i European
Women's Lobby.
Stockholm den 25 januari 1993
Ylva Annerstedt (fp)
Margitta Edgren (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Britta Bjelle (fp)