Kvinnornas ställning i det svenska samhället har stärkts
under 1900-talet. Kvinnors rösträtt 1921 var en milstolpe i
kampen för kvinnors rättigheter och av stor betydelse för
utvecklingen.
Den svenska kvinnan har uppnått ett ekonomiskt
oberoende i förhållande till mannen genom att de flesta
förvärvsarbetar (82 %) och har egna inkomster. I riksdagen
liksom i andra beslutande församlingar har andelen kvinnor
successivt ökat.
Nu håller emellertid denna utveckling på att brytas. För
första gången på mycket länge minskade andelen kvinnor i
riksdagen -- från 38 % till 34 %. Löneklyftorna mellan män
och kvinnor ökar trots att det i lagen talas om lika lön för
lika arbete. Orättvisorna på arbetsmarknaden fortsätter att
drabba kvinnor när de pensioneras.
När det gäller pensionsförsäkringar får kvinnor en sämre
utdelning med motiveringen att de lever längre. Då borde
väl personer som lever på landet ha sämre förmåner än
stadsbor eftersom det finns skillnader i hälsotal mellan
dessa grupper. Om det ska differentieras så borde detta ske
utifrån arbetsförhållanden snarare än kön.
Hälsan är också en viktig del av människors
levnadsförhållande och varierar bl.a. beroende på kön. I
detta sammanhang har den extremt könsuppdelade
arbetsmarknaden i Sverige intresse, på grund av
arbetsmiljöns påverkan på hälsan.
Den försämrade situationen på arbetsmarknaden slår
olika för olika grupper. Den offentliga sektorn är väsentlig
för kvinnor ur många aspekter; en mycket stor del av
kvinnor arbetar i den sektorn och den offentliga omsorgen
av barn och äldre är ofta en förutsättning för kvinnnors
arbete. Därför kommer nedskärningar inom kommuner och
landsting att få konsekvenser för framför allt kvinnor.
Många kvinnor arbetar deltid -- i vissa fall på grund av
att det bara finns möjlighet till deltidsarbete.
Deltidsarbetslösheten är ett speciellt kvinnoproblem, som
på ett år ökat med 50 000 personer till totalt 280 000. Högst
är deltidsarbetslösheten inom sjukvård, social omsorg,
administration, handel och servicenäringarna.
För närvarande pågår stora förändringar av olika
socialförsäkringssystem. Hur påverkar de kvinnors
levnadsförhållanden?
När beslut fattas ska konsekvenser av olika art vägas in.
En fråga som blivit alltmer relevant är hur inverkar detta på
kvinnors situation? Många gånger är det svårt att få riktiga
besked därför att relevant statistik saknas. Många
undersökningar utgår från ''normalt beteende'' och männen
utgör normen. Kvinnor har ofta ett annat beteende och då
krävs andra sätt att bygga upp fakta.
Därför vore det angeläget att göra en undersökning om
kvinnors levnadsförhållanden i syfte att få en fullständigare
bild av den faktiska situationen för kvinnor och
förändringar förklarade och analyserade.
En grundläggande analys bör kunna ge bättre
förutsättningar för att bedöma behovet av och formerna för
åtgärder i olika hänseenden.
1965 beslöt riksdagen att göra en låginkomstutredning --
1993 är det dags att göra en kvinnoutredning. Visserligen
har det sedan 1975 gjorts undersökningar av
levnadsförhållanden (ULF), men de har avsett hela
befolkningen.
Det nya skulle vara att utgå från kvinnors perspektiv.
Utredningen skulle dock med fördel kunna byggas på de
välfärdskomponenter som ULF gjort nämligen:
Socialt liv:
politiska resurser
trygghet
sociala relationer, familj
Arbetslivet:
sysselsättning och arbetsmiljö
ekonomi
utbildning
Hälsa och omsorg:
hälsa och omsorg
Fysisk miljö:
boende
transporter
fritid
Fördelen med att ha samma komponenter är att ULF-
undersökningarna kan utgöra ett jämförelsematerial.
Maktutredningen har även särskilt studerat kvinnors
situation och jämställdheten i det svenska samhället.
Långtidsutredningen tog 1990 särskilt upp kvinnors roll och
situation i ekonomin. Inom kort kommer enligt uppgift
också 1992 års långtidsutredning i en bilaga att publicera
''Svenska kvinnor möter Europa''. Det är viktigt att det
arbete som hittills gjorts utnyttjas och inte blir isolerade
företeelser utan i stället tjänar som avstamp för fördjupad
analys.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär initiativ till en
utredning om kvinnors levnadsförhållanden.
Stockholm den 22 januari 1993
Ingela Mårtensson (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Margitta Edgren (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Ulla Orring (fp)
Karin Pilsäter (fp)
Barbro Westerholm (fp)