Jämställdhetsombudsmannen (JämO) bör få rätt att
använda sig även av annan lagstiftning än
jämställdhetslagen
I de fall JämO driver ett ärende till domstol är JämO
begränsad till att åberopa jämställdhetslagen som grund för
talan. I många ärenden kan det emellertid vara aktuellt att
åberopa ytterligare grunder för processen. Ett ärende kan
alltså innehålla en kombination av brott mot olika lagar och
kollektivavtal liksom enskilt anställningsavtal. I flera fall
kan det således föreligga brott såväl mot jämställdhetslagen
som föräldraledighetslagen och lagen om
anställningsskydd.
Fristående ombud åberopar givetvis samtliga aktuella
grunder till stöd för talan. Med hänsyn till JämO:s
begränsning till att endast kunna åberopa
jämställdhetslagen som grund kan anmälaren bli sämre
företrädd i de fall JämO driver ärendet.
JämO bör få möjlighet att använda sig av ombud
Att driva ett ärende till domstol innebär ett omfattande
och resurskrävande utredningsarbete. Även inför en
bedömning av om en process skall inledas måste en
omfattande utredning ske. Genom en eventuell process åtar
sig också myndigheten att svara för motpartens
rättegångskostnader. I vissa fall bör JämO kunna anlita
utomstående ombud och då åta sig att svara för
kostnaderna.
JämO bör få uttala sig över hela samhällsområdet
Jämställdhetslagen är begränsad till arbetslivet. Med
lagens utformning är denna begränsning motiverad. En helt
annan sak är egentligen inom vilket område som
jämställdhetsombudsmannen skall verka.
Allmänheten har redan i dag den föreställningen att
JämO bevakar jämställdhetssträvanden inom hela
samhällslivet. Varje år får JämO in en mängd förfrågningar
utanför arbetslivet exempelvis inom utbildningsväsendet,
idrottsrörelsen, familjelivet, skatte- och bidragsregler och
försäkringsvillkor. JämO blir även kontaktad i frågor som
rör annan lagstiftning med jämställdhetsanknytning,
särskilt föräldraledighetslagen.
Förordningen med instruktion för
jämställdhetsombudsmannen är så utformad att JämO
endast bör agera i frågor som rör jämställdhet inom
arbetslivet. I vissa fall har JämO ansett att en fråga har haft
en sådan anknytning till arbetslivet att den ändock bör tas
upp till diskussion. Detta har främst rört frågor inom
utbildningsväsendet.
Även om lagens utformning inte ändras till att avse
områden utanför arbetslivet borde JämO:s uppgifter
utvidgas till att avse bevakning av jämställdhetsfrågor inom
samhällslivet i dess helhet. Med eventuellt negativa
uttalanden som enda sanktion är det svårt att se några
närmare betänkligheter mot en sådan ordning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkning av
jämställdhetsombudsmannens kompetensområde.
Stockholm den 20 januari 1993
Rose-Marie Frebran (kds)
Stefan Attefall (kds)