Sverige är ett av de länder som har den största
kvinnorepresentationen på både lokal, regional och central
politisk nivå. Vid valet 1991 blev det en tillbakagång
framförallt beträffande valet till riksdagen. 117 kvinnliga
riksdagsledamöter (34 %) valdes in 1991 jämfört med 133
(38 %) vid 1988 års val.
Det är olyckligt att kvinnor inte har den möjlighet att
påverka politiska beslut i samhället som de borde ha.
Kvinnors syn, kunskaper och erfarenheter måste in i de
sammanhang där politiska och andra beslut fattas för att få
ett mjukare och mer jämställt samhälle.
Vi lever i en tid då det är acceptabelt att kvinnor
engagerar sig politiskt, men det är få kvinnliga politiker som
idag får den markservice som ofta manliga politiker får.
Följden blir att de flesta kvinnliga politiker trippelarbetar.
De arbetar i hemmet, utanför hemmet och politiskt.
Det är endast mycket starka och välmotiverade kvinnor
som orkar med detta tunga arbete. Det behövs därför en
attitydförändring för att nå vidare framgångar på
jämställdhetsområdet. Dels behöver kvinnan få mera
avlastning i hemarbetet, dels behöver hon samhällets stöd i
form av bl a politisk skolning.
Kvinnan på arbetsmarknaden
Den tidigare förda politiken i vårt land har varit mycket
bra på att få ut kvinnan på arbetsmarknaden och att ändra
hennes roll. Mannens roll har inte ändrats i samma
utsträckning, vilket gått ut över barnens situation.
Den förda politiken har också varit bra på att
nedvärdera det arbete som utförs i hemmet. Man har t ex
inte gjort det arbetet ATP-grundande.
De aktiviteter som gjorts för att ändra kvinnorollen och
få ut kvinnan i arbetslivet har befäst kvinnans uråldriga
uppgift och tradition att vårda och serva. Den
arbetsmarknad som erbjöds kvinnan var nämligen starkt
segregerad och blev det än mer.
Kvinnans traditionella hemarbete, vård och omsorg, fick
hon ta med sig in i den offentliga sektorn. Dit var det svårt
att få männen. Den statusfyllda av män dominerade
arbetsmarknaden öppnades inte i någon större utsträckning
för kvinnan. Idag finns fortfarande en statusfylld manlig
arbetssektor och en kvinnlig arbetssektor med lägre status.
Indoktrinering och nedvärdering av olika gruppers
arbetsinsatser har fortsatt. Löneskillnaden mellan kvinnors
och mäns arbetsinsatser, trots att de har likartade
arbetsuppgifter, ökar istället för att minska. Det kvinnor
utför, framförallt om det de utför är traditionella
kvinnouppgifter, värderas lägre än mäns insatser oavsett
utbildning och kvalifikationskrav.
Jämställdhetsombudsmannens befogenheter
Det är bra att det finns en jämställdhetslag i vårt land.
Även om det kan tyckas vara ett uttryck för en graverande
brist på jämställdhet i ett land som brukar berömma sig av
just jämställdhet. Jämställdhetslagen siktar till att förbättra
främst kvinnans ställning i arbetslivet.
Behovet av den lagen visar att vi i vårt land, trots alla
goda föresatser, ändå inte behandlar alla människor lika.
I lagen talas om att arbetsgivare och arbetstagare skall
samverka för att uppnå jämställdhet i arbetslivet. Lagen
talar också om att könsdiskriminering är otillåten.
Trakasserier får inte heller förekomma på grund av att
arbetstagaren har avvisat arbetsgivarens sexuella
närmanden eller anmält arbetsgivaren för
könsdiskriminering.
Det är bra att det finns en lag som kan ge framförallt
kvinnliga arbetstagare rätt att hävda sin integritet och sitt
människovärde. Det är viktigt. Men det är sorgligt att det
finns behov av den.
Det är också bra att det finns en
jämställdhetsombudsman, Jämo. Den personen skulle dock
kunna ha mer utvidgade befogenheter än att enbart försöka
förmå arbetsgivare att frivilligt följa föreskrifterna i
jämställdhetslagen och att medverka i strävandena att
främja jämställdhet i arbetslivet.
Eftersom jämställdhetsombudsmannen kan komma i
kontakt med företeelser/brott som kan strida mot
efterlevnaden av andra lagar än jämställdhetslagen borde
Jämo också ha möjlighet att tillämpa andra lagar än enbart
jämställdhetslagen. Det kan därför, även om
jämställhetslagen är relativt ny, finnas anledning att utvidga
Jämo:s befogenheter. Jämställdhet är inte bara en fråga för
och om arbetslivet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en plan bör utarbetas för att öka den kvinnliga
representationen inom politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kvinnors arbetsinsatser i hem och på arbetsmarknad bör
uppvärderas genom att bl.a. hemarbetet blir ATP-
grundande och att lika lön ges för likvärdigt arbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Jämställdhetsombudsmannens befogenheter bör utökas.
Stockholm den 11 januari 1993
Margareta Viklund (kds)