Sysselsättningsutsikterna är för många just nu mycket
dystra. Trots en mycket aktiv arbetsmarknadspolitik går
många i dag utan arbete. Mer än var femte människa i
åldern 18--24 år -- 22 procent -- är arbetslös eller har
ungdomspraktik eller annat konstruerat arbete. Det
betyder nära 180.000 ungdomar, enligt siffror från AMS för
november 1992. I hela befolkningen gäller det var tionde,
om man räknar både den öppna och dolda arbetslösheten.
Situationen beräknas inte bli bättre under 1993 enligt såväl
arbetsmarknads- som finansministerns bedömningar.
''Svenskarna måste börja dela på den mängd arbete som
landet förmår skapa. I stället för att var tionde går arbetslös
bör var och en minska sin arbetstid.'' Det vi nu citerar stod
att läsa i en TT-artikel för ca 3 veckor sedan och för själva
förslaget står docenten i psykosomatik Kristoffer Konarski.
Han har på uppdrag av regeringens folkhälsogrupp
inventerat kunskaperna om vad som betyder mest för
människors liv och hälsa. Arbetet eller snarare
arbetslösheten är ett viktigt avsnitt i rapporten ''Jordmån
för ett gott liv''.
En del av den arbetslöshet vi idag drabbats av kan
förväntas försvinna vid en ny högkonjunktur. Men det är
inte sannolikt att vi kan räkna med att återvända till tidigare
extremt låga arbetslöshetstal. 80-talets höga sysselsättning
berodde i hög grad på en omfattande offentlig sektor vars
finansiering skapade ett strukturellt budgetunderskott som
uppskattas till drygt 70 miljarder kronor. I stället är det
mycket som talar för att en fortgående
produktivitetsutveckling inom såväl varu- som
tjänsteproduktion kommer göra det allt svårare att
uprätthålla full sysselsättning med konventionella metoder.
Samtidigt som arbetslöshet är ett gissel för vår samhälle
är också tidsbristen det. Människor som har arbete har ofta
inte tillräcklig tid för att umgås med sina barn, andra
anhöriga, vänner och grannar. Man har svårt att ta ansvar
för närstående med behov av vård och stöd. Man kan inte
engagera sig i sin närmiljö eller i demokratiskt arbete i
tillräcklig grad.
Att försöka upprätthålla full sysselsättning genom en
ständigt ökande varukonsumtion leder mot en
återvändgränd med hänsyn till miljö- och naturresurser. En
ständigt växande offentlig tjänstesektor kräver en
skattebörda som säkert inte kommer att accepteras. Risken
är också att det skapar ett förmyndarsammhälle där
medborgarna allt mindre rår över sitt liv och tar ansvar för
sin egen situation och sin närmiljö. Om däremot den
fortgående produktivitetsutvecklingen skulle kunna
användas till att ge alla människor mer tid så skulle det
kunna innebära en starkt förbättrad livskvalitet. Den
nuvarande situationen där vissa människor drabbas av
arbetslöshetens överflöd medan andra tvingas till en allt
hårdare stress för att försörja både sig själv och de
arbetslösa är uppenbarligen helt ohållbar.
En allmän arbetstidsförkortning skulle kunna lösa en rad
problem. Den strukturella arbetslösheten skulle kunna
elimineras. Alla skulle kunna få mer tid för sig själva,
varandra, sin närmiljö och för ett samhällsengagemang.
Staten skulle spara stora utgifter för arbetslöshetsunderstöd
och andra arbetsmarknadsåtgärder. Hälsotillståndet skulle
förmodligen bli bättre genom minskad stress bland såväl
arbetslösa som arbetande. Arbetets kvalitet skulle
förmodligen förbättras. Sex timmars arbetsdag som
normalarbetstid skulle i många fall kunna underlätta en
effektivare arbetsorganisation. Många verksamheter som
idag bedrivs i ett 8-timmarsskift per dag skulle kunna gå
över till två 6-timmarsskift, vilket skulle innebära att
utrustning och lokaler används 50% mer varje arbetsdygn.
Detta innebär också att en arbetstidsreform skulle kunna
finansieras med insatser såväl av staten, genom
skattesänkningar, som av arbetsgivarna och anställda som
tar ut produktivitetsvinsten i form av kortare arbetstid i
stället för högre lön.
Mot den här bakgrunden anser vi det motiverat att
regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter
förutsättningslöst utreder förutsättningarna och
konsekvenserna av en förkortad arbetstid och återkommer
till riksdagen med förslag i denna fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utredning om en
förkortad arbetstid.
Stockholm den 26 januari 1993
Rune Thorén (c)
Pär Granstedt (c)