De statliga tjänstegrupplivförsäkringarna medger inte
att den försäkrade till förmånstagare utser en homosexuell
sambo. Detta utgör ytterligare ett exempel på de
kvarvarande resterna av mot homosexuella och
homosexuell samlevnad diskriminerande regler.
AMU-elevers, doktoranders och värnpliktigas
tjänstegrupplivförsäkringar regleras i förordning (SFS
1988:244-246) som har denna diskriminerande utformning.
Även statstjänstemännens tjänstegrupplivförsäkringar, som
regleras i kollektivavtal, är diskriminerande på samma sätt.
Även om de berörda gruppernas antal inte är så stort är
det en viktig princip som berörs. Riksdagen har 1973 uttalat
att homosexuell samlevnad är en ur samhällets synpunkt
fullt acceptabel samlevnadsform. Riksdagen har därefter
antagit lag om homosexuella sambor, som främst reglerar
frågor kring den gemensamma bostaden. Riksdagen har
också genom ett tillägg i brottsbalken antagit en
''antidiskrimineringslag'' till skydd för homosexuella.
Tyvärr reglerar denna lag inte diskriminering i arbetslivet.
Även om antalet AMU-elever, värnpliktiga och
doktorander som är homosexuella och sammanboende med
en person av samma kön är relativt sett litet antalsmässigt
har även dessa rätt att tillförsäkra den efterlevande ett
skydd som gör att, om den försäkrade avlider, den andra
parten erhåller ekonomiskt stöd. Riksdagen behandlade
under riksmötet 1991/92 en motion med liknande innehåll.
Arbetsmarknadsutskottet föreslog i sitt betänkande
(1991/92:AU11) att motionen skulle avslås. Utskottet
hänvisade till Partnerskapskommitténs arbete, men uttalade
att det är ''angeläget att frågan om efterlevandeskyddet i de
statliga grupplivförsäkringarna för homosexuella sambor
kan lösas. Detta är viktigt för att bestämmelserna om
likabehandling av homosexuell samlevnad skall få någon
substans.'' Riksdagen godkände utskottets betänkande.
Hänvisningen till Partnerskapskommittén är inte logisk.
Om Partnerskapskommittén, så småningom, kommer fram
till att föreslå regeringen en lag om partnerskap för
homosexuella kan detta medföra att de som väljer att
registrera sitt partnerskap faller in under den befintliga
äktenskapslagstiftningen. Detta skulle kunna medföra att
homosexuella par som ingått partnerskap skulle jämställas,
i lagens mening, med makar. Därigenom skulle hindret för
att förordna den andra i ett homosexuellt förhållande till
förmånstagare för en statlig tjänstegrupplivförsäkring
försvinna.
Men för alla dem som väljer att inte ingå partnerskap
återstår problemet. Inte ens om lag om partnerskap införs
kommer dessa att få rätt att utse sin homosexuella sambo
till förmånstagare i den statliga tjänstegrupplivförsäkringen
eftersom en eventuell partnerskapslag bara reglerar det
rättsliga förhållandet för dem som ingått partnerskap.
Om riksdag och regering inte vidtar åtgärder kommer
denna orättvisa och diskriminering alltså att bestå. Vi
föreslår därför att regeringen ges i uppdrag att omgående
verka för att de statliga tjänstegrupplivförsäkringarna
förändras så att det blir möjligt för homosexuella att
förordna sin sambo till förmånstagare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen verkar för att
reglerna i de avtalsbundna statliga
tjänstegrupplivförsäkringarna förändras så att det blir
möjligt för homosexuella att förordna sin sambo till
förmånstagare i försäkringen,
2. att riksdagen begär att regeringen förändrar
förordningarna (SFS 1988:244-246) om
tjänstegrupplivförsäkringar för AMU-elever m.fl. så att det
blir möjligt för homosexuella att förordna sin sambo till
förmånstagare i försäkringen.
Stockholm den 26 januari 1993
Kent Carlsson (s)
Martin Nilsson (s)
Ulrica Messing (s)