Den arbetsrättsliga lagstiftningen är svåröverskådlig och
komplicerad. Många företag, särskilt de små, har
begränsade möjligheter att skaffa kännedom om innehållet
i de lagar som de skall följa.
I de flesta småföretag finns goda och öppna relationer
mellan företagare och anställda. Det är naturligt att alla
som arbetar i ett litet företag strävar efter att företaget skall
fungera så bra som möjligt. Företagaren och de anställda
kan ofta på ett enkelt och informellt sätt lösa olika problem.
''En småföretagare administrerar inte sin personal. Han
eller hon talar med sina anställda.''
De arbetsrättsliga lagarna måste utformas så att
arbetstagare, deras fackliga företrädare och arbetsgivarna
på förhand vet vilka regler som skall gälla. Lagstiftningens
omfattning skall främst avgöras utifrån
rättssäkerhetsaspekter. I övrigt bör parterna genom avtal
komma överens om vilka regler och villkor som skall gälla.
I ett läge med allt högre arbetslöshet och stora
påfrestningar i näringslivet kan förändringar i arbetsrätten
vara till gagn för både arbetstagare och arbetsgivare. Till
och med kan hävdas att sådana ändringar är lika positiva
som sänkningar av skatter och avgifter.
Arbetsrättsliga regler för småföretagare
Det som i synnerhet småföretagare anser vara av största
vikt att förändra är turordningssystemet vid uppsägning,
arbetstagarens möjlighet till ledighet, den fackliga vetorätt
vid entreprenad och provanställningstidens längd.
Principen ''sist in -- först ut'' är huvudregel då en
arbetsgivare nödgas säga upp personal vid arbetsbrist.
Särskilt stora är problemen vid driftsinskränkningar i
mindre företag.
För företag som saknar kollektivavtal medges enligt
lagen inga avsteg från turordningsreglerna. I sådana fall är
konkurs enda möjligheten att upplösa arbetsstyrkan och
ombilda företaget.
Någon bra utgångspunkt för framtidstro kan dessa
förhållanden inte vara.
I stället bör reglerna utformas så att de medför
nödvändig flexibilitet vid uppgörandet av turordning. På
detta sätt skulle företagen kunna ge nyckelpersoner fortsatt
anställning. I sin tur skulle detta medföra att företaget både
kan fortsätta driften och eventuellt nyanställa personal.
Varje rätt till ledighet, sedd var för sig, kan vara nog så
motiverad, men när flera arbetstagare samtidigt utnyttjar
sina rättigheter kan konsekvenserna bli orimliga för mindre
företag.
Många småföretagare kan vittna om de olägenheter av
skilda slag som den samlade frånvaron genom
ledighetslagarna medfört. Ledighetslagarna är inte
samordnade. Någon form av prioritering mellan de olika
ledighetslagarna behöver komma till stånd.
Medbestämmandelagen föreskriver förhandlingar och
ibland vetorätt för facket i samband med att företagen
anlitar entreprenörer. Ursprungligen motiverades dessa
regler med att utestänga oseriösa entreprenörer.
Tillämpningen av dessa regler har inte alltid gått i lagens
anda, utan snarare använts för att hävda hegemonin över
egna avtalsområden.
Reglerna skapar onödig byråkrati och extra kostnader. I
stället behövs möjligheter att skapa flexibilitet i företagets
organisation. Extern produktion av varor och tjänster
måste underlättas. En sund konkurrens på lika villkor är en
viktig förutsättning för småföretagarens framtid. I en sådan
utveckling behövs ingen föreskrift om facklig vetorätt för
entreprenader.
Provanställningens längd är i dag maximerad till sex
månader. Syftet med denna regel är att underlätta för den
arbetssökande att få anställning. Ett vällovligt och gott syfte
och en bra möjlighet för ungdomar att komma in på
arbetsmarknaden.
Dock kräver många arbetsuppgifter en längre prövotid
än sex månader. Provanställningsperioden bör därför
utvidgas att omfatta ett år. Den arbetssökande ges på detta
sätt en rimlig chans att visa vad vederbörande kan.
Rimligheten i att genom kollektivavtal kunna begränsa
prövotiden bör också prövas.
Även anställningar på grund av arbetstoppar och
säsongsvariationer bör kunna utvidgas upp till ett år.
Dessa förändringar gör det lättare för småföretagen att
rekrytera arbetskraft och medger en större flexibilitet vid
tillfälliga arbetstoppar. För den enskilde bör det vara mer
positivt att ha en tillfällig anställning, som kan leda till ett
fortsatt engagemang, än att inte ha något arbete alls.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar av den
arbetsrättsliga lagstiftningen.
Stockholm den 26 januari 1993
Inga Berggren (m)
Jan Backman (m)