De permitteringsregler (om full permitteringslön från
arbetsgivare) som infördes 1 januari 1985 har i praktiken
försämrat anställningstryggheten för många arbetstagare
och samtidigt skapat stora problem i många branscher och
företag. Ett stort och ökande antal arbetstagare förlorar i
dag sina anställningar i stället för att bli permitterade under
ett par veckor. Orsaken är att det sedan 1985 blivit för dyrt
för företagen att permittera, vilket visar att de nu gällande
permitteringsreglerna i praktiken inte fungerar. Detta
betyder att en positiv och viktig möjlighet att lösa
temporära eller säsongsbetonade nedgångar utan att säga
upp arbetstagare har försvunnit.
En ändring gällande permitteringsregler ger flera viktiga
fördelar:Minskad arbetslöshet/fler arbetstillfällen
Betydande besparingar i A-kassan Minskad otrygghet för
många anställda Tillfälliga omställningar i företagen blir
enklare.
Vi föreslår en återgång till de permitteringsregler som
gällde före 1985. Vid temporära nedgångar och
säsongsvariationer ska företag ha en rimlig möjlighet att
välja tillfällig permittering i stället för uppsägningar.
Svårigheterna med dagens permitteringsregler är särskilt
tydliga bland landets småföretag samt inom hela branscher
med korta orderstockar och/eller stora säsongsvariationer
(exempelvis bygg, reparation och underhåll). Företagen ser
sig tvingade att säga upp en del av sin personal ''för
säkerhets skull'', i stället för att permittera tillfälligt.
Permitteringsreglerna fungerar helt enkelt inte för dessa
företag, därför att man inte har råd att permittera. Överallt
där permittering är ett alltför kostsamt sätt att parera
fluktuationer i verksamheten, finns en extra stor
försiktighet när det gäller antal anställda. Detta betyder i
praktiken att viktiga delar av svenskt näringsliv, pga icke
fungerande permitteringsregler, ständigt har viss
underkapacitet -- samtidigt som arbetslösheten växer.
De turordningsregler som i dag tillämpas vid uppsägning
gör att det hela tiden är samma människor, dvs de sist
anställda, som åker ut och in i företagen. I ett flertal
branscher och i landets småföretag generellt har alltså
dagens permitteringsregler lett till både onödigt stor
arbetslöshet och försämrad anställningstrygghet för de sist
anställda.
Med permittering menas att en arbetsgivare, på grund av
arbetsbrist, driftstörningar eller annan liknande
omständighet, inte kan tillhandahålla en arbetstagare något
arbete och därför befriar denna från skyldigheten att
närvara på arbetsplatsen. Permittering ska vara av tillfällig
natur.
Före 1985 hade arbetstagaren, vid permittering,
endast rätt till permitteringslön från arbetsgivaren för tid
som översteg två veckor i följd eller 30 dagar per
kalenderår. För vissa karensdagar utgick också lön. Under
permitteringstid utan lön fick arbetstagaren i stället
ersättning från A-kassan.
Enligt nuvarande permitteringsregler ska
arbetsgivaren ha samma lön under hela permitteringstiden,
som när han/hon arbetar som vanligt. Till skillnd mot
tidigare är det nu arbetsgivaren som är skyldig att betala
denna permitteringslön, delvis med hjälp av statligt bidrag.
Maximalt antal permitteringsdagar är 30 per anställd och år.
För sju av dessa (dag 1, 2, 3, 11, 12, 21, 22) står
arbetsgivaren för hela kostnaden. För övriga
permitteringsdagar får arbetsgivaren delkompensation i
form av statsbidrag (PLE). För kollektivanslutna bidrar
också avtalsparterna, dvs LO och arbetsgivarna själva via
SAF, genom en gemensamt bildad stiftelse (PLE-K).
Resten av kostnaden står arbetsgivaren för. Bidragen
utbetalas av IUP, med en viss tidsfördröjning. Detta sker
dock inte automatiskt. Arbetsgivaren måste lämna in en
särskild ansökan, som sedan ska handläggas och bifallas.
Vid en permittering på 11 dagar (genomsnittligt antal
dagar för dem som permitterades i byggbranschen 1991) har
arbetsgivaren kvar 60 procent av lönekostnaderna med
dagens permitteringsregler. Det gör att man väljer att säga
upp en del av personalen i stället.
Dagens regler ger färre permitteringar men fler
uppsägningar
De nuvarande permitteringsreglerna kom till genom
proposition 1984/85:62. En allmän motivering till de nya
reglerna var att man ville utjämna olikheter mellan olika
kollektivavtalsområden, i huvudsak mellan tjänstemän och
LO-kollektivet. Reglerna bygger på en överenskommelse
mellan SAF och LO, som togs fram under tryck från
arbetsmarknadsdepartementet om att lagvägen förbjuda all
permittering. I en kommentar till PLE-lagen, som hänger
ihop med de nya reglerna, säger dåvarande
departementschefen att detta är en reform som från
arbetstagarnas synpunkt i realiteten innebär ett avskaffande
av permitteringar.
Detta har visat sig stämma. I många företag och
branscher använder man numera sällan permittering som
alternativ till uppsägning, vilket knappast var den avsedda
effekten i de nya reglerna. I måleribranschen motsvarar
permitteringarna i dag omkring 40 årsarbeten, vilket ska
jämföras med en arbetslöshet i november 1992 på cirka 3000
personer. I byggbranschen totalt var motsvarande siffror
cirka 690 årsarbetare respektive 32000 arbetslösa. Inom
hela byggbranschen har antalet permitterade personer
minskat med 27 procent mellan 1987 och 1991, trots att
lågkonjunkturen borde visa motsatta siffror. Det visar
tydligt att man, med dagens permitteringsregler, hellre
säger upp folk än permitterar dem tillfälligt.
Företag som både rymmer många små företag och har
säsongsvariationer, samt i regel även korta orderstockar,
kan tjäna som exempel på vilken effekt de nuvarande
permitteringsreglerna i praktiken får för ett mycket stort
antal företag och anställda i Sverige.
Många branscher har lågsäsong på vintern. Dessa
ständigt återkommande variationer i verksamhetsvolym
kan man, med nuvarande permitteringsregler, inte lösa med
hjälp av tillfälliga permitteringar. Det skulle bli alltför
kostsamt. Därför säger man upp en del av arbetsstyrkan
varje år. Med hänsyn till varsel- och uppsägningstider måste
uppsägningarna påbörjas redan i augusti. Efter
vintersäsongen kan företagen återanställa de uppsagda,
förutsatt att det då ser ut att finnas arbete för dem. I
enlighet med turordningsreglerna är det alltid de sist
anställda som, år efter år, får gå igenom detta. Även för
företagen är detta en både smärtsam och besvärlig
omställningsprocess.
På grund av att dagens permitteringsregler inte fungerar
för dessa företag, måste man alltså bestämma sig för
vinterns kapacitet och antal anställda redan i augusti. Detta
leder till stor försiktighet och generellt en viss
underkapacitet, vilket betyder att många företag inte kan
åta sig tillfälliga uppdrag på grund av brist på hantverkare.
Detta medan samma hantverkare som under högsäsong är
knutna till företagen går arbetslösa och får ersättning från
A-kassan.
Med fungerande permitteringsregler skulle tillfälliga
brister på arbete kunna fördelas mer rättvist mellan fler
anställda och inte enbart drabba dem som anställdes sist i
form av uppsägning.
Minskad arbetslöshet och stora besparingar i A-kassan
En illustrativ yrkesgrupp är de tidigare nämnda målarna.
Man uppskattar att cirka 25 procent av måleribranschens
arbetslöshet under lågsäsong skulle försvinna om man hade
en reell möjlighet att använda permittering som alternativ
till uppsägning. I november -92 var cirka 3000 målare
arbetslösa. Det innebär att 750 av de arbetslösa målarna
skulle kunna ha ett arbete under vinterhalvåret. För A-
kassan och staten skulle en permittering enligt de regler som
gällde före 1985 innebära en besparing. Dagens fem
månader av arbetslöshet och A-kassa för dessa målare byts
då i princip ut mot maximalt en månads permittering och
A-kasssa. Det betyder besparingar i A-kassan på cirka 12,5
miljoner varje år, bara inom måleribranschen.
I de här sammanhangen utgör måleribranschen ungefär
10 procent av byggsektorn. Enbart i byggsektorn skulle A-
kassan alltså spara cirka 125 miljoner per år. Den föreslagna
ändringen av permitteringsreglerna skulle inte minst ge
bättre förutsättningar för landets många småföretagare att
permittera i stället för att säga upp personal. De totala
besparingarna i A-kassan skulle därför bli avsevärda.
Förslag
Vi föreslår att dagens permitteringsregler ändras på ett
sätt som i huvudsak innebär en återgång till de
permitteringsregler som gällde före 1985.
Förslaget innebär att permittering av arbetstagaren
högst får omfatta 30 dagar per kalenderår. Till arbetstagare
med fast anställning betalas permitteringslön från erkänd
A-kassa enligt fastställda regler. För ett visst antal
karensdagar per kalenderår föreslås att arbetsgivaren blir
skyldig att betala permitteringslön.
För genomförande av förslaget krävs vissa lagändringar.
LAS 21 § återfår den lydelse som gällde före 1985. PLE-
lagen och PLE-förordningen blir överflödiga och upphör att
gälla.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ändra gällande
permitteringsregler.
Stockholm den 20 januari 1993
Peter Kling (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
Kenneth Attefors (nyd)
Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm