De permitteringsregler, med full permitteringslön från
arbetsgivaren, som infördes 1985 har i praktiken försämrat
anställningstryggheten för många arbetstagare och
dessutom skapat stora problem i många företag och
branscher. Ett stort och ökande antal arbetstagare förlorar
i dag sina anställningar i stället för att bli permitterade ett
par veckor. Det har blivit för dyrt för företagen att
permittera. Nuvarande permitteringsregler fungerar alltså
inte i praktiken. Detta betyder att möjligheten att lösa
temporära eller säsongbetonade nedgångar i verksamheten
utan att säga upp arbetstagare i realiteten har försvunnit.
Svårigheterna med dagens permitteringsregler är särskilt
tydliga bland landets småföretag samt inom hela branschen
med korta orderstockar eller stora säsongsvariationer som t
ex bygg, reparation och underhåll. Företagen ser sig
tvingade att säga upp en del av sin personal ''för säkerhets
skull'' i stället för att permittera tillfälligt. Man har inte råd
att permittera. Överallt där permittering är ett alltför
kostsamt sätt att parera fluktuationer i verksamheten, finns
en extra stor försiktighet när det gäller antal anställda.
Detta betyder i praktiken att viktiga delar av svenskt
näringsliv, p g a icke fungerande permitteringsregler, har en
viss underkapacitet, samtidigt som arbetslösheten ökar.
Beräkningar för exempelvis måleribranschen visar att en
väsentlig del av arbetslösheten direkt beror på dagens
permitteringsregler. Uppemot 25% av branschens
säsongbetonade arbetslöshet skulle försvinna om man
tillämpade de permitteringsregler som gällde före 1985. De
turordningsregler som i dag tillämpas vid uppsägning gör att
det hela tiden är samma människor, de sist anställda, som
åker ut och in i företagen. Detta medför stor otrygghet och
lidande för ett stort antal arbetstagare.
I ett flertal branscher och i landets småföretag generellt
har alltså dagens permitteringsregler lett till både onödigt
stor arbetslöshet och förändrad anställningstrygghet för de
sist anställda. De nuvarande permitteringsreglerna
skapades för att utjämna olikheter mellan olika
kollektivavtalsområden. Avsikten var att lagvägen förbjuda
all permittering. Detta har man i praktiken nära nog lyckats
med.
I många branscher och företag använder man numera
sällan permittering som alternativ till uppsägning, vilket
knappast var den avsedda effekten med lagstiftningen. I
måleribranschen motsvarar permitteringarna i dag omkring
40 årsarbeten, vilket skall jämföras med en arbetslöshet i
november 1992 på ca 3 000 personer. I byggbranschen var
motsvarande siffror ca 690 permitterade respektive 32 000
arbetslösa. Inom hela byggbranschen har antalet
permitterade personer minskat med 27% mellan 1987 och
1991, trots att lågkonjunkturen borde visa motsatta siffror.
Detta visar tydligt att man med dagens
permitteringsregler hellre säger upp folk än permitterar
tillfälligt. En ändring av gällande permitteringsregler borde
ge flera viktiga fördelar som t ex: minskad
arbetslöshet/fler arbetstillfällen betydande besparingar i
A-kassan minskad otrygghet för många anställda
tillfälliga anställningar i företagen blev enklare en
solidarisk fördelning av arbetsbrist mellan anställda i ett
företag
Mot denna bakgrund finns starka skäl att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att utarbeta tilläggsdirektiv till
arbetsrättskommittén, som syftar till att ompröva nuvarande
permitteringsregler i enlighet med vad som ovan anförts.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att ge
Arbetsrättskommittén tilläggsdirektiv vad avser en översyn
av permitteringsreglerna.
Stockholm den 25 januari 1993
Kent Olsson (m)
Ulf Melin (m)
Sten Svensson (m)
Lars Biörck (m)