1992 års arbetsrättskommitté har enligt direktiven (1991:118) i uppdrag bl.a. att föreslå förbud mot blockader mot enmansföretag och företag i vilka endast familjemedlemmar arbetar. Arbetsrättskommittén skall enligt direktiven med förtur komma med förslag till hur ett förbud mot sådana blockader kan utformas.
Fri- och rättighetskommittén har enligt direktiven (1991:119) i uppdrag att bland annat utreda frågan om grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten. Den i nu gällande grundlag skyddade föreningsfriheten tillförsäkrar medborgare gentemot det allmänna skydd mot att tvingas tillhöra en förening. Kommittén skall överväga en utbyggnad av grundlagsskyddet för att garantera den enskildes frihet att avstå medlemskap i t.ex. en facklig organisation. Kommittén är enligt direktiven fri att antingen föreslå en grundlagsändring eller föreslå att frågan regleras i lag.
En stor del av de mindre företagen har anställda som valt att inte organisera sig i en arbetstagarorganisation. Dessa företag väljer ofta själva att inte ansluta sig till en arbetsgivarförening. Det är enligt vår mening inte förenligt med grundlagens intention, att en facklig arbetstagarorganisation, ibland tillsammans med en arbetsgivarorganisation, kan vidta stridsåtgärder, blockader, mot företag som valt att i samråd med de anställda stå utanför organisationerna på arbetsmarknaden.
Som direktiven är formulerade finns risk att denna fråga inte blir föremål för slutlig behandling inom ramen för de två ovan nämnda utredningarna.
Ett exempel, som visar att arbetsrättskommittén måste få tilläggsdirektiv är fallet med Höglandets Skorstenar AB i Vetlanda. Höglandets Skorstenar drivs av Carl Holmberg. Han bygger och reparerar skorstenar och kakelugnar. Eftersom företaget gick bra, och går bra, anställdes en medarbetare i företaget 1990. Medarbetaren hade tidigare varit med i facket och ville för sin trygghets skull gå med i Byggnads A-kassa. Däremot var och är han inte intresserad av medlemskap i facket.
Byggnads avdelning 21 i Jönköping hävdade att verksamheten vid Höglandets Skorstenar inte hörde till Byggnads avtalsområde, utan ''det kunde vara vilket som helst''. Om däremot medarbetaren ville bli medlem i facket, då var Byggnads det rätta. Först i februari 1992, 20 månader efter första ansökan, accepterades medarbetaren som medlem i A-kassan. Samtidigt ansåg Byggnads att företagets verksamhet tillhörde föreningens avtalsområde. Byggnads ville att företaget skulle teckna avtal eftersom det fanns ett anställningsförhållande. Man fick medhåll av Byggmästarföreningen i Jönköping som ansåg att Holmberg antingen skulle ha ett hängavtal med facket eller vara medlem i Byggmästarföreningen. Holmberg och den anställdes uppfattning var och är att eftersom inte ägaren är med i SAF och den anställde inte vill vara med i fackföreningen skall de inte kunna tvingas till att underteckna avtal. Och nu var cirkusen igång!
Byggnads kallade på Statens förlikningsmannaexpedition som i sin tur kallade Holmberg. Holmberg kom inte eftersom han tyckte att det inte fanns några skäl till det. Han tyckte att han gjorde mer nytta genom att vara på sitt arbete! Han hade kommit överens med sin anställde om både lön och villkor som var bättre än vad som är normalt i branschen. Först varslade Byggnads om arbetsnedläggelse vid företaget den 22 juni 1992 -- ett tämligen tomt hot eftersom den anställde varken är medlem i Byggnads eller har anledning att strejka. Strejkhotet omvandlades till hot om blockad. Verkställningsdatum den 22 juni 1992. Och så blev det. Företaget är i blockad med hjälp av Byggmästarföreningen därför att LO och SAF inte accepterar att arbetsgivare och arbetstagare själva skall välja om man vill vara med i en förening eller inte.
Byggnadsföretag som har kollektivavtal eller hängavtal har inskrivit i sina avtal att de inte får anlita företag utan kollektivavtal eller hängavtal. Effekten av ett sådant system är att man via modellen ''katten på råttan, råttan på repet'' gör det ytterligt svårt och näst intill omöjligt för ett företag som Höglandets Skorstenar att verka och utvecklas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot blockad av företag där ingen anställd är fackligt ansluten.
Stockholm den 25 januari 1993 Ulf Melin (m) Göte Jonsson (m)